En generation utan jobb

Det har tidigare förts diskussioner om hur lyckligt lottade vi unga är idag, vi 80 och 90-talister. Också hur lata vi är och kommer att bli på grund av att allt vi ber om serveras på ett silverfat. 40-talisterna pensionerar sig och det finns massvis med jobb som bara väntar på oss. Men som så ser inte situationen ut i vare sig Sverige eller Spanien idag.


Det går det inte riktigt att applicera matematik på ett Spanien, heller inte på ett Europa i kris. Den skyhöga ungdomsarbetslösheten diskuteras var och varannan dag här i Madrid och alla unga jag möter är medvetna om att de inte går tillmötes en särskilt hungrande arbetsmarknad. Att de möter en arbetsmarknad som är mer eller mindre omöjlig att tränga sig in på. Den typiska spanska ungdomen idag ska lära sig ett annat språk eller bli bättre på engelska, därefter dra iväg för att hitta jobb i ett land med en åtminstone något mer blomstrande ekonomi och lite hungrigare arbetsmarknad. Ungdomsarbetslösheten i Spanien idag är den högsta i Europa och diagramstolparna kryper bara närmre och närmre 50 procent.

En av mina bättre vänner är efter våren färdigutbildad civilingenjör med fokus på ombyggnad och konstruktion. Nyligen påbörjade han en språkkurs i tyska. Han ser inte mycket till framtid här och åker iväg så snart han är klar. Han ser sig själv som vänster, men lade sin röst för Partido Popular, det konservativa partiet, . ”Vi måste ha en förändring och ett partiskifte är det enda alternativet just nu”, sa han innan valet när jag upprört och naivt frågade varför han inte röstade för det han står för. Lika lite som arbetsmarknadssituationen är matematiskt svart eller vit, är politiken det.

Min vän fick som han ville, en förändring i styret. Nu är det bara att vänta och se om det sker någon förändring i politiken också. Det senaste jag hört var att Partido Popular ville ogiltigförklara samtliga äktenskap som införts mellan homosexuella sedan 2005. Inte vad som bör stå högst upp den politiska agendan i Spanien, enligt min åsikt. Många med mig anser att det krävs en tydlig arbetsmarknadspolitisk reform. Nu kan vi bara vänta och hoppas på något görs.

Camilla Göth

Dela det här:
Kategorier: Arbetsmarknad, Ekonomisk utveckling, Europa, Spanien

En kommentar

  1. Pingback: En generation utan jobb – Camilla Göth

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *