Tar kvinnor över i Rwanda?

Rwanda är känt för det fruktansvärda folkmord, som skedde våren 1994. Vad som inte är lika känt är att landet har världens mest jämställda parlament med en kvinnlig representation på 56 procent. Innebär det att kvinnor i Rwanda har ett jämställt inflytande över politiken? Och hur jämställt är det Rwandiska samhället?

I ruinerna efter inbördeskrig och folkmord klev kvinnorna fram
Historiskt har den politiska sfären i Rwanda dominerats av män, men inbördeskriget och folkmordet förändrade samhället i grunden. Efter krigsslutet bildades en samlingsregering 1994, och kvinnor klev för första gången på allvar in i politiken. Det rwandiska parlamentet bestod då av endast nio procent kvinnor. Nio år senare stiftades en ny konstitution, som garanterar kvinnor rätt till minst 30 procent representation i alla beslutsfattande organ. I det efterföljande parlamentsvalet intog kvinnor 48 procent av platserna. Idag, 17 år efter folkmordet, är kvinnor i majoritet i parlamentet. Politiskt aktiva kvinnor intervjuade till den här artikeln, förutspår att den kvinnliga representationen kommer att öka ännu mer i nästa parlament val 2013. Kvinnors intåg i politiken har också följts av dramatiskt stärkta rättigheter. Kvinnor har idag ett starkt skydd mot könsrelaterat våld, en jämställd äganderätt och rätt till sin del i fall av skilsmässa.

För att ta reda på om det har skett en förändring i kvinnans roll under de senaste två årtionden åker jag ut på Rwandas landsbygd. Där träffar jag kvinnor och män, som berättar om sina respektive roller i dåtidens och nutidens Rwanda.

Kvinnor delaktiga i beslut i familjen
De män och kvinnor jag möter är alla bönder, liksom 80 procent av hela befolkningen. Längs de rödbruna lervägarna är män och kvinnor, mest kvinnor faktiskt, i färd med att skörda sötpotatis, kaffe eller bönor. De arbetar varje dag från att solen går upp till den går ner. Förutom på söndagar så klart, då de flesta går till kyrkan.

Både kvinnor och män jag pratar med hävdar att just de har huvudansvaret för jordbruket, medan den andra hjälper till. Men de är överens om att de tillsammans bestämmer över grödor och de har gemensamt ansvar för barn och ekonomi. Kvinnan lagar mat och tvättar, medan mannen har ett ansvar för att handla vad familjen behöver.

Jag frågar männen om de kan utföra samma sysslor som kvinnan. De skrattar.

– Vi lagar också mat och tvättar våra kläder, när våra fruar inte är hemma, svarar de . Vi kan utföra alla sysslor som kvinnan kan, förutom att föda barn såklart.

Också kvinnorna pratar om en uppluckring av traditionella roller, av vad de kan göra och inte.

– Idag kan en kvinna bygga tak eller vara läkare eller politiker. Kvinnor kan göra allt idag. Så var det inte när de jag intervjuade med var barn. Då bestämde fadern i familjen. Både männen och kvinnorna understryker att de idag är jämställda och tar alla beslut tillsammans. Kvinnorna säger dock att det är fortfarande mannen som är husets överhuvud, men inflikar fort att de trots det upplever sig jämställda.

Kvinnan tar allt mer plats, men har kvar sitt traditionella ansvar
Är Rwanda idag ett jämställt samhälle? Fler flickor går i skola och på universitet idag, men fortfarande färre flickor än pojkar. Kvinnor har en större delaktighet i avgörande beslut i familjesfären, men traditionella roller lever också kvar. Kvinnors ökade möjligheter matchas inte med att männen tar ett större ansvar i familjen. Kvinnor utför nya arbetsuppgifter, som traditionellt har setts som manliga, men har samtidigt kvar sitt huvudansvar för barn och hushåll. Fler kvinnor intar politiken, men är inte lika väl representerade i alla lokala beslutsfattande organ.

Rwanda har gjort en fantastisk resa. Jag ser fram emot att följa nästa etapp i Afrikas kanske mest  jämställda land.

Cathérine Söderberg

Dela det här:
Kategorier: Afrika, Genus, Rwanda

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *