Zimbabwe – vid ett vägskäl inför presidentvalet 2012?

Jag och Tawanda står vid ett vägskäl under ett blommande Jakarandaträd i Harare och pratar politik inför det stundande presidentvalet i Zimbabwe 2012. Trots att vi talar lugnt och sansat böjer sig plötsligt Tawand fram och viskar ”Shamari, think about what, how, when and with whom you speak to when talking about politics. Because ’the old man’ can be anywhere…”.

Som politiskt intresserad praktikant på UNDP i Zimbabwe så känns det naturligt att prata om bristen på politiskt utrymme och demokratiska beslut, vilket i mina ögon är huvudanledningen till Zimbabwes negativa utvecklingsspiral de senaste 10-15 åren. Tawandas uppmaning får mig dock återigen att förstå att yttrande-, tryck-, informations-, mötes-, demonstrations- och föreningsfrihet samt många andra av de rättigheter som jag tar för givet i Sverige bara existerar på pappret i Zimbabwe. Samt att du ska vara försiktig även du står under ett Jakarandaträd och samtalar med en vän.

Ett sådant vardagligt exempel är snabb-matskedjans Nando’s reklamfilm införjulen: ”Last dictator standing”. Den visar en sorglig Mugabe-”look-a-like” som sitter ensam vid julbordet då hans inbjudna vänner, Libyens Muammar Gaddafi, Ugandas Idi Amin och andra avlidna diktatorer, inte har dykt upp. Reklamfilmen väcker känslor hos ZANU-PF (Mugabes partis) anhängare som söker upp oskyldiga servitörer på en av Nando’s restauranger i Harare och hotar dem till livet om inte reklamen tas bort i Zimbabwe. Hoten vinner och filmen försvinner.

Men trots denna brist på demokratiska rättigheter och en regering som uppfattats som korrupt samt odemokratiskt auktoritär konstaterar jag under mina första veckor i Zimbabwe att vindarna från den ”arabiska våren” inte har nått Zimbabwe.  Snarare har ”the old man” (den 87-årige president Robert Mugabe) stärkt sin position vid makten sedan det våldsamma presidentvalet år 2008.

Efter många intressanta konversationer med zimbabwier inser jag att den mest troliga förklaringsmodellen till att de politiska spänningarna inte leder till några protestyttringar som den ”arabiska våren” är den relativa förbättring i levnadsstandard som skett sedan presidentvalet år 2008. Vid presidentvalet stod Zimbabwe bokstavligt talat vid en återvändsgränd på grund av det politiskt relaterade våldet samt världshistoriens värsta inflation. Den relativa förbättringen i levnadsstandard är dock jämfört med övriga SADC-länder försumbar och det är tydligt att den politiska utvecklingen är fortsatt oförutsägbar inför kommande presidentval i år.

Men förhoppningarna om ett fritt och rättvist presidentval i år som kan innebära ett vägskäl för Zimbabwes demokratiska utveckling finns hos zimbabwierna. Dock omges det eventuella vägskälet av  många risker och farhågor om en negativ utveckling. Den kanske största förändring rent politiskt sedan år 2008 och som ökat dynamiken inför stundande presidentval är att oppositionen i Zimbabwe har växt och blivit starkare. Sedan Mugabe som president och Morgan Ts
vangirai (MDC-T) som premiärminister skrev på den politiska överenskommelsen i september 2008 och bildade en samlingsregering med syftet att lösa den politiska krisen har MDC-T vunnit fler anhängare och Tsvangirai vuxit i sin roll som politisk ledare.

Risken finns dock också för en tillbakagång i demokratisk utveckling om

den politiska debatten, eller bristen på debatt inför valet, övergår till våld och hot som i valet år 2008. Tawanda och många zimbabwier med honom som jag möter menar att det troligast varken är en ”arabisk vår ” eller ett fritt och rättvist presidentval som kommer att leda Zimbabwe rätt vid det vägskäl landet står inför utan snarare  tålamodet och uthålligheten bland zimbabwierna. Innan vi skiljs åt vid vägskälet under Jakaranda trädet säger därför Tawanda halvt på skoj, halvt på allvar; ”Shamari, you have the clock in Sweden, but we have the time in Zimbabwe. Be patient my friend, because ‘the old man’ cannot rule forever, no one can”.

Erik Krantz

Dela det här:
Kategorier: Afrika, Demokrati, Mänskliga Rättigheter, Zimbabwe

2 kommentarer

  1. Agnes Björn

    Lysande!

  2. Lars Salomonsson

    Jag har – tyvärr – mött en ny uppgivenhet hos unga zimbambwier, som är besvikna på Tsangvirai. Och det kan bland annat bero på uttalanden från hans sida som detta nedan. Så sent som den 12 februari citerades han i regeringstrogna The Sunday Mail från ett möte med Zimbabwe Pastors’ Fellowship, där han enligt tidningen uttalade sig så här:
    – President Mugabe is chosen by God, he is God-given and all leaders are chosen by God, so it’s important for all Zimbabweans to pray for their leaders.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *