Genus inom multilaterala nedrustningsprocesser

Idag på internationella kvinnodagen skulle jag vilja belysa ett område där tiden har stått stilla och genusdebatten är ett totalt främmande koncept. Multilaterala nedrustningsprocesser inom Förenta Nationerna (FN) har länge verkat i komplett isolering från den verkliga världen, och att inkludera aspekter som mänskliga rättigheter, internationell humanitär rätt och ett genus perspektiv anses som irrelevant av många medlems stater.

Under den allmänna debatten i FN:s generalförsamling i september 2010 meddelade premiärministern från Trinidad och Tobago, Kamla Persad-Bissessar, att hennes regering skulle lägga fram en resolution om ”Kvinnor, nedrustning, vapenkontroll och icke-spridning” (A/RES/65 / 69) till generalförsamlingen. Detta var första gången som generalförsamlingen formellt tog upp det viktiga sambandet mellan kvinnor och nedrustning. Detta var särskilt lägligt eftersom 2010 markerade tioårsdagen av FN: s säkerhetsråds resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet. 1325 är den första resolutionen någonsin antagen av säkerhetsrådet som specifikt behandlar effekterna av krig för kvinnor, och kvinnors bidrag till konflikt lösning och hållbar fred.

Trinidad and Tobagos resolution var dock inte utan diskussion inom FN. Den huvudsakliga konflikten mellan stater var att vissa delegationer ansåg att genusperspektivet och resolutionen 1325 är mänskliga rättigheter och bör därför hanteras inom FN:s människorättskommitté i stället för i nedrustnings-forumet. Men många andra delegationer ansåg att nedrustning och jämställdhet är sammankopplade frågor i strävan efter global fred och säkerhet.

Genus mainstreaming antogs officiellt av FN: s generalförsamling år 1997 (A / RES / 52/100) som det viktigaste verktyget för att nå jämställdhet. I korthet innebär detta att säkerställa ett genus- perspektiv i all politik och alla program och ska därmed inkluderas i varje skede av ett programs cykel. Genus mainstreaming i internationella relationer är inte ett mål i sig själv utan en strategi eller en metod för att uppnå en jämlik, rättvis och tryggare värld för alla. Detta tillvägagångssätt är också relevant för nedrustning. Nedrustning bedrivs av en anledning, för att skapa en värld utan överdrivna vapenförråd och våld, en säkrare värld för alla. Nedrustning och jämställdhet är sammankopplade frågor i strävan efter global fred och säkerhet. De är båda verktygen för att nå samma mål vilket är en global hållbar fred.

Därför måste FN organen som hanterare dessa två frågor börja stärka deras samarbete för att förbättra och främja en mer omfattande strategi för fred. Tanken bakom säkerhetsrådet 1325 resolution var att inkludera kvinnor i alla verksamhetsområden och stödja deras deltagande i fredsförhandlingar och i återuppbyggnad efter konflikter. Detta måste också inkludera nedrustningsförhandlingar, för att kunna hantera de globala ökande militära utgifterna och den ökade spridningen av vapen inom väpnad konflikt. Alla medlemsstater i FN måste uppmuntra sådan ökad dialog, även inom deras nationella genus, säkerhet och nedrustnings- experter.

Vi har sett att det är möjligt, landminor föredraget, utformats utanför FN:s ramverk, har inkluderat ett genus perspektiv. Detta visar att det är möjligt, det är bara en fråga om vilja.

Gabriella Irsten, Women’s International League for Peace and Freedom, Geneva

Dela det här:
Kategorier: Europa, Genus, Mänskliga Rättigheter, Militär/krigsmakt, Schweiz

Om Gabriella Irsten

Gabriella Irsten arbetar för Reaching Critical Will, ett självständigt program inom Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet (IKFF). Här arbetar hon med policybyggnad och opinionsbildning för att skapa starkare nedrustningsverktyg, bl.a. genom att införliva mänskliga rättigheter och humanitära aspekter inom FN:s nedrustningsprocesser. Genom sitt arbete följer hon och analyserar ett brett spektrum av nedrustningsförhandlingar vid FN samt de viktigaste mänskliga rättighetsorganen. Andra arbetsrelaterade ämnen inkluderar militära utgifter, mänsklig säkerhet samt freds-och säkerhetsrelaterade frågor. Gabriella har en dubbel masterexamen i humanitära insatser, fredsbyggande och konfliktlösning (NOHA) från Ruhr-Universität Bochum i Tyskland och Uppsala Universitet.

En kommentar

  1. Anna

    Heja Gabban! Bra skrivet o keep up the good work.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *