Åtta anledningar att undvika en militär insats i Syrien

Image

I mitt förra inlägg om Syrien fick jag frågan om hur det var möjligt att få tillstånd en FN resolution för Libyen, men inte när det kommer till Syrien. Det enkla svaret på frågan är att Syrien är tätare sammankopplat med andra aktörer i regionen och att det finns större intressen i Syrien än vad det fanns i Libyen. Ett mer nyanserat svar innehåller 8 anledningar till varför en väpnad insats skulle vara förödande, både för den syriska civil befolkningen och kanske även regionen.

Åtta anledningar att undvika en militär insats i Syrien:

  1. Situationen på marken i Syrien skiljer sig mycket från den i Libyen. Oppositionen är betydligt mer splittrad, regeringens säkerhetsstyrkor är mycket starkare och Syriens luftvärn är mer effektiva och välutrustade.
  2. Eventuella militära insatser i Syrien skulle behöva vara betydligt större jämfört med de militära operationerna mot Libyen och skulle därmed leda till stora civila förluster.
  3. Konsekvenserna av störta president Bashar al-Assad skulle kunna föranleda en mycket större våg av instabilitet i regionen, speciellt med tanke på Assads kopplingar till Iran.
  4. Det finns grundläggande juridiska problem med frånvaron av en FN-resolution och den internationella oenigheten i säkerhetsrådet.
  5. Obama-administrationen ser ingen anledning att ingripa militärt, eftersom amerikanska tjänstemän är övertygade om att Assad regimen är dömd och kommer endast överleva en begränsad tid, med eller utan amerikanskt stöd för den syriska oppositionen.
  6. Det finns inga ”militärt enkla” alternativ, inte ens för att stödja humanitära korridorer eller säkra humanitära zoner. Dessa alternativ, riktade till främst humanitär hjälp, skulle kräva betydande militära inslag (vi minns massakern i Srebrenica och hur det kan gå om det upprättas säkra zoner som inte skyddas). Luftunderstöd skulle vara avgörande tillsammans med militär trupp och polis på marken.
  7. Att beväpna oppositionen skulle förmodligen inte göra så stor skillnad eftersom de är oorganiserade, splittrade, saknar tydlig ledning, styrning och enat front.
  8. Ytterligare militarisering av konflikten skulle kunna leda till långvarigt inbördeskrig eftersom sekteristiska och etniska uppdelningar i Syrien är ett recept för långvarig konflikt som vi sett i Irak, Libanon samt Palestina och Israel.

Listan kan säkerligen göras längre, men vi stannar där. Vad kan istället vara en framkomlig väg?

International Crisis Group konstaterade i sin senaste rapport att det fredligaste allternativet är en politisk lösning och vapenvila mellan Assad regimen, omvärlden och oppositionen. En politsk lösning skulle kunna inkludera en stegvis övergång från Assad regimen till fria, demokratiska val. Dock innebär detta att samtliga parter måste vara villiga att offra en del av sina målsättningar.

För det första måste den syriska oppositionen acceptera att Assad inte kan avgå omedelbart, för det andra måste Assad regimen tillåta internationell övervakning, inflytande och assistans och för det tredje måste det internationella samfundet lyfta många av de sanktioner som upprättats mot Syrien och Assad regimen.

Utöver detta skulle det krävas internationell övervakning för att säkerställa att ingendera parter bryter mot vapenvilan samt att etablera ett forum där legitima parter för både oppistionen, civil samhället och Assad regimen kan mötas och diskutera. Här skulle både FN och Arabförbundet kunna spela en mycket viktig roll som medlare och kanske med deras särsklida sändebud Kofi Annan i spetsen. Detta samtidigt som Assad behöver erbjudas amnesti i ett annat land, det ryktas att Tunisien eller Qatar skulle kunna tänkas vara alternativ.

Jag, precis som många andra, skulle såklart helst se att syrier direkt fick de fri- och rättigheter som de är berättigade till, men det kommer tyvärr att ta tid och detta kanske är alternativet som minskar antalet civila dödsfall. En fredlig, stegvis lösning med politisk dialog är kanske också något som Ryssland (och kanske, men troligtvis inte, Kina) kan stötta och arbeta för, men det kräver att samtliga parter investerar mer tid i dialog och mindre tid i stridigheter.

Agnes Björn

Dela det här:
Kategorier: Förenta Nationerna (FN), Konflikt, Mellanöstern, Militära interventioner, Syrien

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *