Bamato gör pengar av skräp

Med tanke på sitt strategiska läge, gynnsamma klimat och sina rikliga naturtillgångar känns det nästan ironiskt att Kisumu, Kenyas tredje största stad, tillhör bland de fattigaste städerna i Kenya. 

Arbetslösheten, speciellt bland unga, är hög och hälsosituationen är dyster; Kisumu är den stad som är hårdast drabbad av HIV/AIDS i hela landet. Utöver detta har staden de senaste åren haft enorma problem med sin avfallshantering. I snitt skapas det drygt 350 ton hushållsavfall per dag, varav över 80 procent förblir utanför det kommunala avfallshanteringssystemet och alltså istället för att hamna på soptippen sprids på stadens gator och torg. Huvudparten av det hushållsavfall som skapas idag dumpas antingen illegalt eller bränns upp, vilket innebär stora miljö- och hälsorisker for stadens cirka 560 000 invånare.

Över 60 procent av Kisumus invånare bor i slummen som oftast saknar grundläggande infrastruktur såsom renhållning, vägunderhåll, fungerande avloppssystem och sophämtning. Förhållandena här är svåra. En snabb promenad i Nyalenda, Kisumus största slum, är en upplevelse utöver det vanliga. Lukten av bränd plast och ruttna matrester tränger sig in i näsborrarna. Vart man än tittar kan man se högar av skräp. Här ser man får, getter, kossor och andra djur beta bland matrester, plast, papper och till och med metall.

Det finns dock tecken på en ljusare framtid.  I brist på den kommunala sophämtningen har Kisumu-borna börjat ta saker i egna händer. Just nu finns det ett flertal olika initiativ som drivs på gräsrotsnivå. Tanken bakom dessa projekt är att kombinera miljövård med den ekonomiska nyttan som förknippas med sophämtning och återvinning. Samtidigt som miljön i Nyalenda blir renare och risken för kolera och andra smittsamma sjukdomar minskar, skapas en stadig inkomst för dem som tar hand om sophämtning och återvinning i slummen.

Ett bra exempel på framgångsrika gräsrotsinitiativ i Kisumu är Bamato, en ideell organisation som driver en småskalig återvinningsfabrik i Nyalendas slum. Organisationen har fått beröm runtom i provinsen och vunnit olika utmärkelser, till exempel första priset i en miljötävling arrangerad i fjol av Internationella arbetsorganisationen ILO. Mannen bakom projektet, Valentine Odhiambo, har blivit något av en kändis i Kisumu. Han kan beskrivas som en riktig eldsjäl som brinner för utvecklings- och miljöfrågor.


Bamato, berättar Odhiambo, har vid sidan om fabriken utbildat en hel del individer och ungdoms- samt kvinnogrupper runtomkring Kisumu i att dra nytta av sortering och återvinning:

– Ända sedan vi startade Bamato år 2000 har vi haft som
syfte att få människor runtom Nyanzaprovinsen att inte slänga hushållsavfall eller skräpa ner i naturen. Istället vill vi uppmuntra folk att sortera och återvinna plast, glas, metall, matrester, rubbet! Och därmed tjäna pengar. Därav slagordet Taka N’pesa – skräp är pengar! För tillfället sysselsätter Bamato-fabriken 12-15 Nyalendabor, bland dem arbetslösa ungdomar, kvinnor, HIV-drabbade samt andra utsatta grupper.

Fräcka framtidsplaner

Inom en snar framtid vill Valentine expandera sin verksamhet genom att starta ett socialt företag inom återvinnings- och avfallshanteringsbranschen. Bamato vill kopiera sitt vinnande koncept och bygga upp flera liknande fabriker såsom i Nyalenda, där man sorterar, rengör, maler och slutligen producerar pellets av återvunnet plastmaterial. Detta material ska sen fraktas till Nyalenda, där Valentine tillsammans med de andra Bamato-medarbetarna skapar slutprodukter av den återvunna plasten. Alla vinster som görs ska föras direkt tillbaka till de fattiga genom olika allmännyttiga projekt som i sin tur drivs med hjälp av den ideella, icke-vinstdrivande verksamheten Bamato med bas i lokalsamhällena. I stället för aktieägarnas fickor ska alltså vinstpengarna hamna i olika sanitets-, avfalls- och utvecklingsprojekt i Nyalendas slum.

– Så vitt jag vet skulle detta utgöra ett helt unikt initiativ i hela Östafrika. Vi har haft gäster från Kenya och utomlands – till och med från Etiopien – och alla vill veta vad vi sysslar med och hur just de skulle kunna starta ett liknande projekt!

– Min framtidsdröm är att denna fabrik skulle vara i bruk varenda dag, dygnet runt. Ju mer folk vi kan anställa, desto fler har en möjlighet att lära sig om avfallshantering och bli mer miljömedvetna. Detta för mig är en självklar win-win situation; samtidigt som folk ges en möjlighet att försörja sig blir vår gemensamma miljö renare.

Dela det här:
Kategorier: Afrika, Arbetsmarknad, Ekonomisk utveckling, Fattigdom, Kenya, Miljö, Naturresurser, Sociala rörelser
Taggar:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *