Kvinnor kan, men får de?

Det är mitt på dagen i staden Babati i Tanzania när jag besöker det ledande partiets, Chama Cha Mapinduzi (CCM), huvudkontor. Utanför dinglar den tanzaniska flaggan och CCMs flagga bredvid varandra. Det är helt vindstilla och hett i luften. På ett ännu varmare kontor sitter Lucas Ole Mukusi, ordförande och CCMs ansvarige över regionen Manyara.  

 

Lucas visar sig vara en pratglad medelålders man som flertalet gånger besökt vad han uttrycker som det fantastiskt vackra Stockholm och han berättar engagerat om det projekt han varit med och utformat i en skola i Strängnäs.

Vi möts för att prata om Tanzanias kvoteringsprojekt och kvinnors inflytande i CCM. Tanzania, med president Julius Nyerere i spetsen, implementerade för många år sedan kvotering för att få in kvinnor i politiken och i dag har CCM 172 män och 88 kvinnor i parlamentet. 88 av 172 är 34 procent, vilket trots att det inte är tillräckligt är mer än vad många andra parlament i världen har. Enligt Lucas bör det vara 50/50 men den stereotypa tanzaniska kvinnan ”ska” inte intressera sig för politik.

– Vissa män, liksom vissa kvinnor vill att mannen ska leda då mannen är den med utbildning och den med karaktär och pondus, säger Lucas Ole Mukusi.

Vi diskuterar vad som krävs för att förändra den synen. Lucas anser att det är bristen på utbildning i kombination med traditionella strukturer som bidrar till ett sådant synsätt. Han berättar att en del flickor gifter sig väldigt tidigt och blir hemmafruar när de egentligen bör vara i skolan. Också att flickor som går till skolan ändå blir förtryckta, att de blir ivägkörda från skolbänken för att hämta vatten och att det då blir pojkarna som sitter kvar i klassrummet för att lära sig.

Han förklarar att Tanzania präglas av ett starkt patriarkalt system som genomsyrar alla delar av det tanzaniska samhället men att det på det politiska planet är mer jämlikt än vad det är på något annat plan. Men vi talar också om problematiken med hur allt är sammanflätat. En kvinna som vill bli politiker är beroende av att ha en man och familj som stöttar henne.

– En kvinna som är förtryckt hemma, eller är den person med ansvar för hemsysslor, kan inte lämna hemmet och dess sysslor för att lägga all sin tid och kraft på ett arbete som politiker. Men det är också viktigt att inte glömma att män inom politiken måste lära sig att lyssna på kvinnor.

Lucas lyfter fram många positiva exempel på kvinnor som slagit sig ur inkvoteringsplatser och idag får fler röster än män. Om kvinnor med starka åsikter som har bidragit till en förändring inte bara i politiken utan även i mäns sätt att tänka. Lucas tvivlar inte en sekund på att kvinnan är redo att ta en ledande roll inom politiken. Det har hon redan bevisat att hon kan, och också gör. Han tvivlar snarare på om männen är redo.

– Traditioner ligger extremt djupt rotade. Kvinnan håller på att slå sig ur detta men nu måste vi se till att också mannen hjälper till.

Dela det här:
Kategorier: Afrika, Demokrati, Genus, Tanzania
Taggar:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *