Tvingad till tystnad, tvingad att agera

Internationellt är turkisk demokrati och yttrandefrihet något som debatteras hett. I Turkiet är det däremot ett känsligt ämne. Att öppet ställa sig kritisk till turkisk politik och turkiska institutioner såsom militär och utbildning legitimerar polisarresteranden runt om i landet. För Seyhan, en 22-årig universitetsstuderande, har bristen på politiska alternativ styrt honom mot att agera på eget initiativ för att få sin röst hörd.

Vi möts nära Taksimtorget, turkarnas svar på egyptiernas Tahrirtorg, på citygatan Istiklal (som passande nog betyder ”oberoende” på turkiska). Det är här Istanbuls åtskilliga demonstrationer och gatuprotester tar plats. Väggarna längs med de folkfyllda sidogatorna är prydda med graffititryck och -målningar, oberoende politiska budskap som talar sitt tydliga språk när många tvingas till tystnad i samhället. Vi tar av mot ett avskilt café parallellt med Istiklal där Seyhan öppet kan berätta om sitt engagemang och erfarenheter av ämnet yttrandefrihet.

– Familjen och utbildningsbakgrund är viktigt i det här sammanhanget. Jag växte upp i en religiös, ”hard core”-nationalistisk familj som tvingade mig att gå i religiösa skolor, och där fick jag se så mycket rasism. Så det liksom öppnade mina ögon.

Han syftar på de symboler som är immuna för öppen kritik i Turkiet, däribland den turkiska flaggan och militären. Både artikel 301 och 318 i landets brottsbalk, vilka gör det straffbart att förolämpa ”den turkiska nationen” respektive att ”alienera allmänheten från militärtjänstgöring”, legitimerar arresteringar som strider mot yttrandefriheten.

– Det finns ett ordspråk i Turkiet: ”alla föds till en soldat”, och en man som ska ha sagt ”man föds som en bebis” greps för att ha kränkt militären, berättar Seyhan.

– Man får inte heller säga ”folkmord”, fortsätter han och syftar på Turkiets dödande av Armenier under första världskriget.

På frågan om sitt politiska intresse markerar han tydligt att det är oberoende från de politiska partier som vuxit sig starka i Turkiet idag.

– Ja, för mig är de alla del av systemet, så det spelar ingen roll eftersom de producerar samma sak.

Han har tidigare deltagit i olika demonstrationer längs Istiklalgatan men anser idag att även den typ av grupper som arrangerar demonstrationerna kan ha sina brister, som när de ignorerar demokratiska grundprinciper för att få fram sina budskap genom alltför intensiva protester. Seyhan understryker självsäkert att bristen på politiska alternativ är anledningen till varför han inte är med i någon organisation, utan väljer istället själv vilken riktning han tar.

Just nu jobbar han tillsammans med några klasskompisar med att färdigställa en kortfilm som kritiskt belyser polisens arresteringar av studenter, ofta anklagade för att stödja olika terroristnätverk, under de senaste två-tre åren. 2011 rapporterade Progressive Lawyers’ Association att åtminstone 500 universitetsstudenter var arresterade i landet – många för att öppet ha protesterat och begärt fri utbildning. Seyhan berättar även om en student från sitt universitet som gripits för att ha burit ”fel” sjal, vars färger sympatiserade med den kurdiska minoriteten. Han menar att de flesta arresteringar sker grundlöst, legitimerat av landets vaga antiterroristlagar.

– Regeringen kan arrestera vem som helst som de ogillar som ett fall under rubriken ”terrorism”. De kan hitta en skyldig och arrestera 90 till som de bara inte gillar.

Det finns en uppenbar gråzon gällande det underlag som de senaste tidens arresteringar av studenter har byggts på, vilket Seyhan hoppas belysa samtidigt som han vill uppmana andra att ta ställning.

–  Filmen är vår egen grej. Vi reagerar, för att vi känner att vi måste. När de tvingar dig till tystnad och du inte kan göra någonting, måste du kunna hitta någonting. I filmen säger vi: ”det kan hända vem som helst. Don’t be relaxed about it, because it doesn’t matter if you’re not in a party or whatever, but this affects anyone”.


Dela det här:
Kategorier: Demokrati, Europa, Mellanöstern, Rättssystem, Sociala rörelser, Turkiet, Yttrandefrihet
Taggar:

Om sofiahafdell

Studerar masterprogrammet Communication for Development på distans från Malmö Högskola och arbetar sedan juni 2012 som projektansvarig på Global Political Trends Center (GPoT Center) i Istanbul, Turkiet. Hon avslutade sin kandidatexamen i internationella relationer vid Malmö Högskola och har även studerat vid University of Sydney, Australien, och Istanbul Kültür University, Turkiet. Sofia har skrivit för FUF-korrespondenterna och webtidningen FUF i Världen sedan lanseringen 2012.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *