Stora brister i Tsunamivarnings-systemet i Indonesien

I onsdags var det två stora jordbävningsskalv på Aceh, Indonesien, med magnituderna 8,6 och 8,2 på Richterskalan. Invånarna i provinserna Aceh och Sumatra flydde skräckslagna bort från kustlinjen, till högre höjder. The Pacific Tsunami Warning Center (PTWC) varnade för uppemot 3 meter höga tsunamivågor, och flera andra länder i Sydostasien utfärdade tsunamivarning.

Minerna från tsunamin 2004 låg i folks bakhuvud då mellan 200 000 och 300 000 människor dog runt om i Sydostasien. Tsunamin 2004 blev mycket uppmärksammad i Sverige och resten av västvärlden på grund av de tusentals turister i framförallt Thailand. I Thailand dog närmare 9000 människor av tsunamin 2004, många av dem västerländska turister, men på Aceh beräknas över 170 000 människor dött och vågorna ska ha uppnått 20 meter. Det är därför förstårligt varför invånarna på Aceh och Sumatra slogs av panik efter jordbävningen i onsdags. När vågorna dock nådde Acehs och Sumatras kust var det som högst 80 centimeter.

Endast ett fåtal människor rapporterats ha dött på grund av jordbävningen och mini-tsunamin i onsdags, men nu i efterhand har tsunamivarnings-systemet i Indonesien blivit kritiserat för att vara bristfällande. Sirener på ett antal platser fungerande inte och flera bojar ute i vattnet var inte kopplade till satelliterna, vilket kan leda till problem när det kommer till att mäta framtida jordbävningar och tsunamivågor i tid.

Indonesiens vicepresident Boediono sa i ett uttalande att ”onsdagens jordbävning i Aceh kan ses som en lärdom för framtiden och för andra jordbävningsbenägna områden”. För nästa gång kanske vi inte har lika tur.

Anna j Wikman

annajwikman.se

Dela det här:
Kategorier: Asien, Indonesien, Miljö, Naturresurser, Tema

2 kommentarer

  1. Andrea

    Tack för en intressant artikel, Anna! Vet man/finns det idéer om varför systemet inte fungerade? Var det tekniska fel eller kan det finnas andra orsaker?

  2. Tack Andrea!
    Det största problemet verkar vara bristfällig beredskap mot en eventuell tsunami. Både från regeringens håll men även bland invånarna i det drabbade områderna, Aceh och Sumatra. Till exempel fungerade bara två av sex sirener på Aceh och det tog lång tid efter jordbävningen innan de började tjuta. Även trafikstockningar skapades när folk flydde kustområderna. Detta ledde till okontrollerbar panik bland invånarna. I en sån situation borde folk ha övergett sina fordon och fortstatt till fots, men på grund av panik och dålig beredskap satt folk kvar i sina fordon vilket kunde fått förödande effekt om det faktikst skapats en riktig tsunami.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *