Bortom TV-linsen: Torka i Sahel

Samtidigt som vi har våra blickar fastlåsta mot Mellanöstern pågår en annan kris, inte fullt lika medial som den arabiska våren och de senaste händelserna i Syrien. Jag talar nämligen om torkan i Sahel-regionen, en kris som är långt borta från tv-skärmarna. ”Västafrika är knappt i mediafokus hos de gamla kolonistaterna, det är knappt att Frankrike engagerar sig, så varför skulle resen av världen höja på ögonbrynen?” konstaterade en biståndsarbetare från Oxfam i veckan när FN försökte sätta Sahel på kartan igen.

Mer resurser behövs för att hjälpa de miljontals människor som drabbats av den allvarliga mat- och näringkrisen i Sahel-regionen i västra Afrika, konstaterade FN: s barnfond (UNICEF), FN: s flyktingkommissariat (UNHCR) och Världshälsoorganisationen (WHO) som i veckan genensamt varnar för att den globala passiviteten kan leda till en humanitär katastrof likt den vi såg i Afrikas horn förra året. Anthony Lake, verkställande direktör för UNICEF vädjade till givarsamfundet vid en presskonferens i Genève;

”Jag vet att det finns viss trötthet och uppgivenhet. Jag har läst kommentarer i bloggar och på andra ställen att människor är trötta och ser inga resultat. Ännu en hungersnöd, ännu fler afrikanska barn som dör, ännu en vädjan om hjälp. Genom att agera nu kan vi bygga upp kapaciteten för framtiden, vi är alla less på de återkommande problemen.”

FN beräknar att uppskattningsvis 15 miljoner människor som drabbats av torkan och konflikt-relaterade krisen i regionen, och att cirka 1,5 miljoner barn riskerar svår undernäring. Trots dessa alarmerande siffror är givarna passiva, något som gör att hjälporganisationerna måste prioritera akuta insatser och inte kan bygga den kapacitet som behövs för framtiden.

Det internationella samfundet står ofta handfallna när humanitära kriser kommer snabbt som i Pakistan och Haiti 2010 vilket är förståeligt, men samtidigt så är responsen svag vid kriser som den i Sahel och svälten vid Afrikas horn 2011, trots att det funnits tydliga varningar.

Tydliga varningar, men inget svar innan det är fullskalig humanitär katastrof. Jag kan inte låta bli att fundera – varför har vi varningssystem om det internationella samfundet inte vill agera i tid?

Undernäringsproblematik är sällan rotad i endast torka, utan är ofta mångfaciterat. Bakomliggande orsaker i Sahel-regionen är återkommande torka (senaste 2005 och 2010), osäker livsmedelsförsörjning, vattenbrist, miljöförstöring och konflikter i regionen där speciellt upproret i Mali spelar in. Att bygga kapacitet och motståndskraft är nyckeln till att minska sårbarheten och därmed undvika ytterligare humanitära kriser.

Den trötthet som Anthony Lake refererar till känner vi nog alla igen. När ska det bli bättre och funkar verkligen allt det bistånd vi delger? Den bittra sanningen är att vi spenderar stora summor på brandkårsverksamhet och minimala summor på att faktiskt undvika att humanitära kriser uppstår och bygga lokal motståndskraft. Än idag satsas endast 1 % av allt humanitärt- och utvecklingsbistånd på riskredusering, en siffra som vi alla bär ansvar för och kan förändra.

Dela det här:
Kategorier: Afrika, Förenta Nationerna (FN)
Taggar: ,

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *