En vardag med lokaltrafikens nycker

Jämfört med Sverige och våra nio miljoner invånare, kan den hektiska miljö som Johannesburgs innnerstad bjuder på till en början vara omtumlande.  I myllret av människor försöker försäljare vända uppmärksamheten mot just sina fruktstand medan fordon är allt annat än sparsamma med sina tutanden. Höga ljud blandas med inte helt njutingsfulla lukter och ren luft är ett minne blott. Istället ser man sig själv allt som oftast befinna sig mitt i något av de svarta avgasmoln som de lokala och ibland fallfärdiga bussarna sprutar ut.

Just lokaltrafiken är en fascinerande men tyvärr inte särskilt rolig historia för de vars verklighet den bekommer.  Varken bussarna eller de sa kallade ”mini taxis” utgör ett vidare lockande alternativ och det är inte svårt att förstå varför de som har råd med egen bil väljer detta som sitt färdmedel istället. Ett problem beror på det faktum att centrala Johannesburg utgör spindeln för all lokaltrafik. Vart du än vill åka måste du först ta dig in till själva stadskärnan, som i sig bara utgör en liten del av hela Johannesburg, för att sedan ta dig utåt igen. Det går med andra ord inte att direkt åka från en förort till en annan, vilket till vardags skapar en kaotisk rusningstrafik.

Men om man nu måste åka lokalt, vilket av de två transportalternativen är att föredra? Svaret är inte helt självklart och kräver en mer djupgående beskrivning, eftersom båda har sin alldeles unika charm.

De så kallade mini taxis kan kort och gott beskrivas som ett mellanting mellan buss och taxi. Dessa taxibilar går konstant (om du bor pa ett ställe där behovet av dem är stort vill säga) men följer redan utmärkta rutter. I centrala Johannesburg finns det fyra olika taxistationer och vilken du tar dig till beror på vart du ska åka. Taxistationerna utgör naven av Johannesburgs mest fattiga kvarter.  Detta innebär folk och återigen folk i mängder och vill man undvika trängsel bör man överväga ett annat färdmedel. Förutom trängsel är man på dessa gator den enda vita och med den stank som går att känna från de slakterier som ibland använder gatan utanför som soptipp för sina blodiga djurskelett gör man rätt i att inte andas.

Taxibilarna i sig rymmer cirka tio personer och är, med få undantag, skramliga, halvtrasiga och oftast mycket trånga ting även för små personer korta till växten. Tillhör man då den lite längre skalan är benutrymme och takhöjd ett de facto problem. Systemet funkar som så att varje person skickar fram sina mellan 6-9 rand (lika mycket i kronor), vilket är vad det kostar, till den passagerare som sitter bredvid föraren. Denna person ansvarar sedan för att de andra passagerarna får tillbaka sin växel om så behövs liksom att taxichauffören får sin beskärda del. Vill man kliva av tidigare en på slutdestination ropar man ”after robot”, som är ordet för trafikljus i Sydafrika, eller ”shot left”, vilket indikerar på att man vill av vid nästa tvärgata. Systemet fungerar förvånansvärt smidigt! Har föraren inte den växel som behövs ordnas det i farten genom att köra jämsides med en annan taxibil och byta valörer genom fönsterrutorna. Och skulle taxibilen gå sönder finns det alltid en ny att hoppa in i. Det går även betydligt fortfarande än med buss men kostar å andra sidan mer.

Medan fördelen med buss är att de bjuder på en avsevärt mindre hektiskt miljö och är billigare, har nackdelen att göra med dess opålitlighet. Väljer man att färdas med buss får man aldrig ha en tid att passa. Varför? Jo, på grund av de många anledningar som gör att de kommer för sent, om de överhuvudtaget dyker upp. Ibland kan det bero på motorstopp eller en trafikolycka men lika gärna kan det bero på att föraren väljer att strunta i att komma, att bussen redan är fullsatt eller rutten har ändrats utan att någon fått veta. Ibland kan det också ha att göra med det faktum att bussen inte har något nummer, eller ett felaktigt sådant. Eftersom bussarna inte automatiskt stannar vid varje busshållsplats kan det därför hända att man missar att vinka till sig den rätta. Ytterligare ett problem är att du helst redan innan ska veta exakt vart du ska av eftersom det inte finns några skyltar på busstoppen och inte heller någon inspelad röst som ropar ut vart du befinner dig någonstans.

Som tur är, är sydafrikaner trevliga medpassagerare som hjälper till om de kan och gärna fortsätter konversationen efter att din fråga har besvarats. Ge det någon vecka och du har inte bara lärt dig lokaltrafikens nycker men också skaffat dig nya bekantskaper som du tillsammans med kan beklaga dig över lokaltrafiken.

Linn Grindborg

Dela det här:
Kategorier: Afrika, Sydafrika
Taggar:

En kommentar

  1. Pingback: Att köra bil i Johannesburg, Sydafrika | FUF-korrespondenterna

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *