Handikapprörelsen organiserar sig för mänskliga rättigheter

Den moçambikanska handikappföreningen Ademo-Monapo i norra Moçambique arbetar för att förverkliga mänskliga rättigheter för diskriminerade grupper.

Analfabetismen och fattigdomen är hög bland kvinnorna på landsbygden. Personer med funktionsnedsättning är ofta en ännu fattigare grupp bland fattiga. Fattigdom ökar risken för funktionsnedsättning som i sin tur bidrar till ökad fattigdom. Så kan till exempel undernäring hos mamman eller hos barnet predisponera för sjukdomar som i sin tur kan leda till funktionsnedsättning. Funktionsnedsättningen kan försvåra möjligheten att utbilda sig och jobba, och kostnader för transport till sjukhus och för läkemedel kan ytterligare bidra till fattigdom. Det är inte ovanligt att både barn och vuxna med funktionsnedsättning blir isolerade, inte kommer hemifrån eller till skolan. Barn som inte kan stå eller gå får svårt att delta och leka med andra barn, men med hjälpmedel som kompenserar kan det öppna för mer aktivitet och delaktighet.

Ett exempel är en pojke som bor i en avlägsen by i Monapodistriktet. På grund av en funktionsnedsättning kan han inte gå själv och han kunde därför inte ta sig till skolan. Ademo-Monapo, som har en verkstad där de tillverkar hjälpmedel och andra produkter som kommunen eller enskilda medborgare beställer, tillverkade en tricykel – en cykel med två hjul bak och ett fram som man vevar fram med armarna. De hade kontakt med läraren i byn och pojken kunde börja skolan. I många låginkomstländer är det inte ovanligt att 80-90 % av barnen med funktionsnedsättning inte går i skolan. Ademo-Monapo har bidragit till att identifiera cirka 200 barn med funktionsnedsättning i distriktet och har ett bra och konkret samarbete med myndigheterna för att hjälpa barnen att få tillgång till utbildning.

Den ojämna fördelningen av resurser globalt och nationellt
Om fattiga människor hade ett verkligt demokratiskt inflytande såväl globalt som nationellt och regionalt skulle sannolikt fördelningen av resurser vara mindre ojämlik. Moçambique är inget undantag, landet har flera år av tillväxt, men lider också av korruption. Det är ett land med många resurser till exempel i form av produktiv mark som nu utsätts för ”land grabbing” där multinationella företag köper upp bra jordar. Det finns också en växande industri bland annat med kol, gas och aluminium, resurser i form av vattenkraft men liksom på global nivå saknas en verkligt demokratisk distribution av tillgångarna. Det försvårar för den stora majoriteten fattiga människor att frigöra sig ur fattigdomen. Personer med funktionsnedsättning är överrepresenterade bland dessa.

Att bryta fattigdomsfällan genom att förverkliga rättigheter
Under några år har Föreningen för Rehabilitering i Utvecklingsländer (FRU) jobbat tillsammans med den lokala handikappföreningen Ademo-Monapo i norra Moçambique. Ademo-Monapo och FRU samarbetar i projektet som har flera delar som syftar att stärka handikappföreningen avseende kunskap i bybaserad rehabilitering (utbildning om mänskliga rättigheter, nutrition och hygien, inkomstbringande verksamhet, frågor kring HIV/AIDS och hur man driver en förening och ett litet företag). De arbetar tillsammans för ett samhälle för alla, där i bästa fall alla diskriminerade grupper på sikt kan förena sig.

CBR tillkom för att ge tillgång till rehabilitering på landsbygden där det ofta inte finns tillgång till rehab-personal samtidigt som de flesta personerna med funktionsnedsättning lever där. Det innebär att jobba tillsammans med byn. Lokala rehab-arbetare utbildas med en grundläggande utbildning och stöd av en WHO-manual kan inventera behov och ge basal rehabilitering i vid bemärkelse. Det kan röra sig om allt från anpassning av miljön, hjälpa personen att hitta sätt att förflytta sig, lära sig alternativ kommunikation som tecken och bilder om personen inte kan tala, klara personlig vård, delta i sysslor hemma och andra sociala aktiviteter, till skolgång och hjälp med att hitta lämpligt arbete. Manualen har en enkel text med bilder som visar hur man kan stödja personer som har problem med syn, hörsel inte har någon känsel, har utvecklingsstörning, mentala funktionsnedsättningar eller har svårt att kommunicera eller röra sig. Kontakt upparbetas med myndigheter på distrikts- och provinsnivå så att personer som behöver mer avancerad hjälp än vad den lokala rehab-arbetaren kan ge får detta.

Förändring tillsammans
Diskriminering kan ske på grund av kön, funktionsnedsättning, sjukdom, fattigdom, etnicitet, sexuell läggning mm och kan ibland vara multipel. I världen som helhet är det demokratiska underskottet påfallande där fattiga människors intressen är underrepresenterade alltifrån internationella organ som till hur de enskilda ländernas, provinsernas och distriktens resurser fördelas. Genom att organisera sig och förena sig med varandra kan utsatta bli starkare och i bästa fall jobba för allas bästa. Vid ett tillfälle när Ademo-Monapo besökte en by i distriktet sa invånarna att ”det är bra det ni säger, men vårt största bekymmer är bristen på vatten, de har redan varit iväg i flera timmar (gående sökande efter vatten i den starka hettan) och har ännu inte kommit tillbaka”. Handikappföreningen stödde då byn i att kontakta myndigheterna i distriktet för att få hjälp med en brunn. På så vis jobbade handikappföreningen för alla i byn, både för personer med och utan funktionsnedsättningar. Med stöd av FRUs projekt har Ademo-Monapo nu utvidgat sitt arbete även till granndistrikten  Mossuril och Meconta. De samarbetar med myndigheter på by-, distrikts- och provinsnivå som också har visat intresse att förbättra människors villkor. De besöker byarna och tar tillvara diskriminerade gruppers resurser och söker ansvarsutkrävande genom strävan att påverka myndigheterna att fullgöra sina förpliktelser i enlighet med undertecknade konventioner och landets lagar. Deras verksamhet börjar bli känd också bland andra organisationer i landet som jobbar med rehabilitering och som man mer och mer börjar samarbeta med.

Joakim Davidsson

Dela det här:
Kategorier: Afrika, Hälsa, Mänskliga Rättigheter, Minoriteter, Moçambique, Sociala rörelser

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *