Om religion får bestämma i Sydafrika

Som Sydafrikas president måste man vara beredd på hård kritik och granskning. Men när kritiken framförs genom ett porträtt där presidenten gestaltas i en berömd Lenin-pose med könsorganet hängandes ut genom byxorna växte ogillandet sig stort hos Jacob Zuma och hans anhängare.

En tolkning som väckt landets uppmärksamhet är tavlans anspelning på Zumas kontroversiella privatliv, som innefattar faderskap till 21 barn med tio olika mödrar, sex giftermål och fyra nuvarande fruar. Detta exempel på månggifte kan härledas till den traditionella zulukulturen som Zuma tillhör.

Men trots att månggifte är vanligt förekommande inom zulukulturen, och bara en av många traditionellt afrikanska seder som Zuma utövar privat, är det hans kristna tro som håller på att förändra den politiska vardagen.  Med över 80 procent kristna genomsyrar kristendomen en stor del av det sydafrikanska samhället, en upptäckt som inte låter sig dröja.

– Men om du inte tror på Gud, vad tror du då på? frågar taxichauffören som tar mig från flygplatsen OR Tambo till centrala Johannesburg.

Under mina fem månader i landet, skulle det visa sig att denna fråga bara var en i raden av liknande frågor som tillsammans med ett förvåningens utrop vänt vardagliga samtal om väder till en djupare diskussion om den kristna tron. Från att knappt ha satt min fot i kyrkan sedan de tio obligatoriska gudstjänsterna som var kravet under högstadiets konfirmationsundervisning, har många helgbesök hos nyfunna vänner slutat med en söndagsmorgon i kyrkan.

Den mest oförglömliga av gudstjänster upplevdes i förorten Randburgs kyrka Rhema, där jag möttes av en syn som kan beskriva en konsert. Jag fick senare veta att jag hamnat i Sydafrikas inte bara största kyrka med rum för 8000 besökare utan även i den mest inflytelserika som i och med Zumas presidentskap har gjort intåg på den politiska arenan.

När religion blir politik
Kyrkans koppling till Jacob Zuma, blev särskilt tydlig inför valet år 2009, då han inbjöds till Rhema för att hålla tal:

– ANC:s moraliska vision härstammar bland annat från kyrkan och efter valet år 2009 kommer vi att arbeta för ett fortsatt partnerskap med den trosbaserade sektorn.

Detta är bara ett av de uttalanden som demonstrerar att det, till skillnad från Zumas traditionellt afrikanska tro som främst visar sig i privata angelägenheter, är hans kristna tro som yttrar sig på det politiska planet. Även kyrkan har bekräftat sin politiska roll som innefattar aktivt påverkansarbete i många sociala frågor för att förändra nuvarande, liberala lagar så som rätten till abort och samkönade äktenskap.

 

Framtida farhågor
Det finns en ökad oro bland landets liberala över de negativa effekter som ett större religiöst inflytande inom politiken kan få. En av dem är Jacques Rousseau, föreläsare i kritiskt tänkande och etik på Universitetet i Kapstaden samt grundare av det Fria Samhällsinstitutet, som försvarar yttrande- och religionsfrihet. Han berättar att Zumas favorisering av kristna, grundat på uttalanden som att icke-troende saknar humanitet, kan leda till ökad makt som i sin tur ger en viss religiös grupp en fördelaktig position i regeringens beslutsfattande och lagstiftande. Ett nyligt exempel är det lagförslag som vill stoppa alkoholförsäljning på söndagar med motivering hämtad ur den kristna tron och dagens heliga innebörd.

Vidare svarar Rousseau, på min fråga om framtida farhågor, att kristendomens politiska roll kommer att bestå inom en överskådlig framtid, oberoende av om Zuma till hösten får fortsätta som ANC:s ledare, eftersom många kristna säkert inte skulle ha något emot en större religiös inblandning.

– I det långa loppet kan vi bara hoppas att högre utbildningsnivå liksom ökad socioekonomisk utveckling, kan hindra religionen från att spela en nyckelroll i politiken.

Innan dess och i ett land där fattigdomen är utbredd, är religion för många däremot en nödvändig överlevnadsstrategi. Den ger hopp inför framtiden vilket också, när fokus ligger på respekt och kärlek, kan spela en roll i minskad brottslighet och sociala spänningar.  Rousseau menar dock att religionens intåg på den politiska arenan kommer till en kostnad av att uppmuntra irrationalitet, som har en långsiktig kostnad i att det tränar människor att basera sina val på obefintliga bevis. Något som, framförallt när det innebär stöd åt konservativa åsikter som strider mot vissa människors rättigheter, däribland kvinnors och homosexuellas, inte bör beblanda sig med politiska resonemang. Hur Zuma sedan väljer att implementera sin tro i sitt privatliv får han stå för själv.

Linn Grindborg

Dela det här:
Kategorier: Afrika, Konflikt, Religion, Sydafrika
Taggar:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *