Motorväg eller 1000 stegar mot en hållbar utveckling?

Gångbron från folkets toppmöte in mot Rio de Janieros centrum gungar när drygt 3 000 demonstranter tågar in mot Rio de Janieros centrum styrkta av sambatakten i trumslag som genomsyrar demonstrationståget. Folkets toppmöte sker parallellt med FN:s toppmöte om miljön, Rio+20.

Juana straxt innan marschen har börjat Fotograf: Kim Moberger

Juana straxt innan marschen har börjat Fotograf: Kim Moberger

Jag hamnar i massan av demonstranter bredvid Juana Batzibal som representerar ursprungsfolksnätverket Wakib Kej från Guatemala. Jag frågar vad det betyder när hon ropar ”vi säljer inte världen, vi försvarar världen” och viftar med Via Campesinas flagga. Hon förklarar att det kapitalistiska utvecklingsparadigmet med ekonomi i fokus måste förändras mot en utvecklingsmodell där naturen bör stå i fokus. Juana förklarar att den gröna ekonomin som står i fokus under Rio+20 konferensen bara ett annat ord för den
kapitalistiska hegemonin som styr vår världs utveckling. Vidare menar Juana att ord som hållbar eller rättvis bara läggs ihop med ordet utveckling, men att det inte betyder någonting, då det fortfarande är ekonomin som styr allt. Den gröna ekonomin är bara ytterligare ett steg mot att merkantilisera vår jord.

När vi vandrar genom Rio de Janieros avenyer in mot centrum så stannar Rios medborgare upp, tittar med stora ögon och stämmer spontant in i utropen. Juana vänder sig åter om och säger att vi inte får luras att en grön ekonomi är bättre än en brun ekonomi, för i grund och botten är det samma sak. Genom den gröna ekonomin skapas bara ett nytt regelverk för att sätta pris på naturen och dess tjänster. Förespråkarna menar att naturen ekosystem blir till kapital som kan ägas, sparas och säljas vilket kommer att leda till storföretag och nationalstater ser det som ekonomiskt intressant att äga och därigenom bevara naturen. Juana frågar mig vad som kommer att hända med alla de som till exempel går i detta demonstrationståg när deras mark som de odlat på i generationer köps upp och de tvingas flytta eller ändra sitt odlande. Jag svarar med tystnad och konstaterar att det är en bra fråga.

Den brasilianska polisen tutar intensivt när vi passerar den sista stora vägkorsningen och går in på torget där demonstrationståget övergår till ett möte med brandtal och viftande flaggor. Juana är svettig och nöjd, då hon menar att genom demonstrationen har hon fått möjlighet att utrycka sin åsikt. Även om hennes rop inte hörts ända bort till det officiella mötet 4 mil sydväst om Rio. Innan jag lämnar Juana i vimlet så frågar
jag vad hon ser för alternativ eller lösningar på problem med den gröna ekonomin? Den gröna ekonomin är en marknadslösning som skapar exkludering från slutsprocesserna,
sociala klyftor och miljöproblem anser Juana. Istället för en grön ekonomi borde världens miljö bevaras genom lokal organisering med matsuveränitet i fokus genom alternativet ”Buen vivir” där naturen står i fokus. Makten över naturen borde ligga hos småhjordbrukare snarare än hos multinationella företag och nationalstater för tillsammans kan småjordbrukare genom 1000 olika stigar nå målet mot en utveckling som inte bara gynnar vår generation men också bevarar miljön inför kommande generationer.

Juana försvinner in i vimlet medan hon fortsätter ropa ut sina åsikter om att en annan utvecklingsmodell är möjlig. Jag fortsätter min dialog med en annan aktivist samtidigt som jag tittar ner längs den stora motorvägen som ringlar mot FN:s toppmöte utanför
Rio. Motorvägen får symbolisera den typ av väg som Juana menar att toppmötet Rio+20 valt som väg mot en hållbar utvecklings. Frågan är bara om motorvägen eller de 1000 stigarna är bästa vägvalet mot målet. Kanske är genvägen bara en senväg?

Erik Krantz

Rio de Janeiro, Brasilien

Dela det här:
Kategorier: Brasilien, Ekonomisk utveckling, Landsbygdsutveckling, Miljö
Taggar: , ,

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *