Krönika: Efterlängtade väst-vär(l)den

Det har gått tjugoen turbulenta år sedan Georgien förklarades självständigt från Sovjetunionen. 

Idag vurmar den sittande presidenten, likväl som hans opponenter, för Georgiens integrering med västvärlden och inkorporering i den globala ekonomin. Även landets befolkning är generellt sett positivt inställda till ökade ekonomiska och politiska kontakter med väst. EU-medlemskap och stärkta band med NATO står högt på önskelistan. Under möten med representanter för kvinnoorganisationer i staden Zugdidi fick jag deras förklaring till varför intensifierade relationer med västvärlden är önskvärda.

I Zugdidi finns fyra biståndsstödda kvinnoorganisationer vars mål är att stärka kvinnors roll i ett patriarkalt samhälle. Fokus är att hjälpa internflyktingkvinnor och socialt utsatta kvinnor med tillgång till vård och utbildning. Alltmer talar man dock om att öka befolkningens medvetenhet om frågor som rör jämställdhet mellan könen och att få kvinnor att ta större plats i politiken och i ekonomin.

På frågan om vad hon förknippar med den samtida globala ekonomin svarar initiativtagaren till en av organisationerna på följande sätt.

– När vi var små drömde vi om att komma närmare kapitalistländerna. Vi associerar kapitalism med välfärd, inga brott mot mänskliga rättigheter och yttrandefrihet.

Jag frågar om kvinnorna som jobbar på dessa organisationer tror att Georgiens allt starkare band med västvärlden kommer att påverka genusstrukturerna i landet. Återkommande svar är förhoppningar om att västvärldens idéer och värderingar ska sprida sig. En av de andra organisationernas programhandläggare svarar mig:

– Jag tror att västvärlden kommer att visa oss att det är viktigt med jämställdhet. Andra länder kommer hjälpa oss georgier att ändra våra åsikter om genusroller.

Klart är att de kvinnoorganisationsrepresentanter som jag talar med i Zugdidi anser att jämställdhet, ofta definierat som lika andel kvinnor och män, samt mänskliga rättigheter är åtråvärda etiska grundpelare som de associerar med västvärlden. Sättet för Georgien att ta del av dessa anses vara genom ökade relationer med väst.

I mitt huvud ringer dock varningsklockor för att dessa välljudande begrepp i policydokument kan komma att dölja maktstrukturer som är djupgående och mycket svåra att förändra. Europeiska nedskärningar i sociala förmåner under rådande finanskris gör även att jag ställer mig undrande till om länken mellan kapitalism och välfärd är så självklar.

Dela det här:
Kategorier: Demokrati, Ekonomisk utveckling, Genus, Georgien, Mänskliga Rättigheter, Mellanöstern, Yttrandefrihet

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *