Tarlabaşı: påminner om en dold verklighet

”Tarlabaşı förnyas” är bara ett i raden av Istanbuls många stadsförnyelseprojekt. Renoveringen av Tarlabaşı förstör dock inte bara stadens kulturrikedom och historiska byggnader utan förändrar också drastiskt livet för många av Istanbuls fattiga.

Bara några hundra meter från Istanbuls mest turistattraherande centrum och parallellt med den pulserande shoppinggatan Istiklal ligger Tarlabaşı – ett skuggigt område som genomgår en förvandling till moderna lyxkvarter. Längs med Tarlabaşıboulevarden marknadsförs exklusiva gator med stilrent klädda, vita människor på enorma reklamskyltar framför delar av området som redan har evakuerats och uppvisar en skarp kontrast mot den undanskymda verkligheten bakom.

Från multikulturell gemenskap till spökstad

Inne på renoveringsområdet finns bara några få av Tarlabaşıs invånare kvar. Ahmet, bosatt här sedan 36 år, står ensam i stadshettan på sin gata och sopar ren trottoaren framför sitt hus. Han har blivit lovad att få stanna till efter Bayram – högtiden som avslutar muslimernas heliga månad Ramadan – och är bland de sista att lämna sitt kvarter. Med blicken fäst på de övergivna husen tvärs över gatan berättar han intensivt om en tidigare multikulturell omgivning.

– Där bodde romer, där armenier, där romer – sida vid sida. Det var en nära, levande gemenskap.

Tarlabaşı har tidigare varit hem åt Istanbuls icke-muslimska befolkning, mestadels greker och armenier, samt åt andra etniska och marginaliserade samhällsgrupper såsom kurder, romer, transexuella och illegala invandrare. Men här möts du inte längre av de livliga kvarter som Ahmet beskriver, utan av känslan av en spökstad. Framför mig ligger förstörda byggnader vars kala husväggar har bjudit in till uttrycksfull gatukonst. Byggnaderna skapar nu skydd för prostitution och sopdumpning.

Odemokratisk process

Anledningen heter “Tarlabaşı förnyas” (Tarlabaşı Yenileniyor ), vilket är del i en mångmiljonsatsning där omkring femtio områden i Istanbul har fått stämpeln ”stadsförnyelseprojekt”. I Tarlabaşı är utvecklingspotentialen stor på grund av de försummade kvarterens centrala läge intill stadens affärs- och turismcentrum; projektet innebär att 278 historiska byggnader eller motsvarande 20 000 km2 ska renoveras. Medan Beyoğlu kommun (vilken Tarlabaşı tillhör) har sagt att “områdets kulturrikedom kommer att bevaras och att genom projektet kommer Tarlabaşı att nå sitt nya, samtida och moderna utseende”, har många ställt sig kritiska till exakt vad det är som sägs bevaras. Efter beslutet som togs 2006 har projektet nått sitt slutskede och sedan i fjol har människor tvångsevakuerats och rivningen av sekelgammal arkitektur påbörjats.

För Yonca Erkan, professor och biträdande chef för utbildning i bevarandet av kulturarv vid Kadir Has Universitet i Istanbul, är “Tarlabaşı förnyas” ett projekt som liknar allt annat än en enkel renovering:

– Området behöver rehabilitering, men vad som verkligen händer här är ett ombyggnadsprojekt. I Istanbuls fall var besluten tagna uppifrån utan att möta internationella konventioners kriterier, och adresserar varken behoven hos de människor som bor i området eller hjälper till att generera en bättre levnadsstandard för sina invånare.

Aras, en man i 60-årsåldern, gör sig klar för stängning i sin Bakkal (”butik” på turkiska), den närmaste intill renoveringsområdet. Han har fått behålla butiken men tvingas numera pendla nära 35 kilometer från sitt nya bostadsområde:

– Jag har bott här i 18 år med min fru och mina barn. De tvingade mig att emigrera från mitt hem och tog mitt eget hus ifrån oss, berättar han.

”De” är statligt ägda bostadsförmedlingen Housing Development Administration of Turkey, även känt under den turkiska förkortningen TOKİ, vilka kritiserats hårt för svårigheterna att arrangera nya bostäder åt de människor som evakuerats från områden som Tarlabaşı.

– Städer behöver förändras, men de måste förändras på ett sätt så att människor som förskjuts har rätt att komma tillbaka efter det att förnyelsen är gjord. Det är brist på demokrati i en process som denna, säger David Harvey,professor i antropologi och geografi vid City University of New York, till bloggen Tarlabaşı Istanbul.

Stigmatiserat problemområde

Enligt initiativtagarna ska projektet dock medföra en positiv utveckling för området, som klassas som slumområde. Beyoğlus borgmästare, Ahmet Misbah Demircan, har bland annat erkänt att han vill att det nya Tarlabaşı ska bli vad Champs-Élysées är för parisarna. TOKİ menar dessutom att renoveringen handlar om att “identifiera olagligt bosatta hushåll så att dessa kan evakueras” och därigenom rensa området så att det kan pånyttfödas. Men samtidigt har Tarlabaşı effektivt framställts av bland andra politiker som ett problemområde och betraktas av både turister och lokalbefolkning som ett ”no-go-area” associerat med kriminalitet, droghandel och prostitution.

Tarlabaşıs fall kompliceras av att husen har försummats under en längre tid och ockuperats av illegala hyresgäster vilket gör det väldigt svårt att lösa problemen med äganderättigheter, förklarar Erken:

– Det idealiska vore att restaurera byggnaderna med statliga medel för en långsiktig områdesutveckling. Den nuvarande utvecklingen är istället kortsiktigt inriktad på att nå extremt höga egendomsvinster.

I en process som anses gynna Istanbuls utveckling har historiska byggnader rivits och fattiga människor flyttas undan för att ge plats åt högre samhällsklasser. Men frågan är hur länge Istanbul kan gå oberört innan de samhällsproblem som har förskjutits gör sig påminda i ett nytt, undanskymt Tarlabaşı.

Dela det här:
Kategorier: Ekonomisk utveckling, Mänskliga Rättigheter, Mellanöstern, Turkiet

Om sofiahafdell

Studerar masterprogrammet Communication for Development på distans från Malmö Högskola och arbetar sedan juni 2012 som projektansvarig på Global Political Trends Center (GPoT Center) i Istanbul, Turkiet. Hon avslutade sin kandidatexamen i internationella relationer vid Malmö Högskola och har även studerat vid University of Sydney, Australien, och Istanbul Kültür University, Turkiet. Sofia har skrivit för FUF-korrespondenterna och webtidningen FUF i Världen sedan lanseringen 2012.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *