Att organisera migrantarbetare

1500 personer lämnar varje dag Nepal för arbete i andra länder. Pengarna som skickas hem bidrar till 23 procent av Nepals BNP  (Bruttonationalprodukt) men migrantarbetarna utnyttjas ofta hänsynslöst av arbetsgivare och oseriösa mellanhänder. Enligt Samar Thapa som har en bakgrund i den sydkoreanska migrantarbetarröreslen krävs internationellt fackligt samarbete och att migrantarbetare själva bli drivande i kampen för bättre villkor.

Samar Thapa

Samar Thapa

 

 

 

 

 

 

1994 kom Samar Thapa till Sydkorea med löfte om att tjäna pengar att skicka hem till Nepal. Istället fann han sig snart i en situation där alla pengar som han tjänade gick åt till att betala de mellanhänder som hade ordnat hans kontrakt och arbetstillstånd.

– I praktiken var det som slaveri, jag jobbade hårt på allt från plastfabriker till kycklingfarmar men hade aldrig några pengar över. Efter att mitt arbetstillstånd gått ut var jag därför tvungen att stanna kvar och arbeta utan tillstånd för att kunna betala tillbaka skulderna.

Samar beslöt sig för att engagera sig i den framväxande Sydkoreanska migrantarbetarrörelsen med krav som lika lön för lika arbete och rätt till att fritt kunna välja arbetsplats. Efter att ha lett en stor och uppmärksammad sittstrejk utanför Myungdongkatedralen i Seoul mot regeringens massdeporteringar av papperslösa arbetare arresterades han av polisen 2004. I häktet hungerstrejkade han i 32 dagar innan han deporterades tillbaka till Nepal. Idag arbetar Samar på det nepalesiska fackliga landsorganisationen GEFONT:s migrationsavdelning i Kathmandu.

Informella mellanhänder kontrollerar rekryteringsprocessen

1500 personer lämnar dagligen Nepal för arbete i andra länder, oftast Indien, Malaysia och i Gulfstaterna. Pengarna som skickas hem beräknas stå för runt 23 procent av landets BNP. Enligt Samar är det största problemet för nepalesiska migrantarbetare det oreglerade nätverk av mellanhänder som kontrollerar rekryteringsprocesserna:

– Arbetarna är oftast aldrig själva i kontakt med arbetsgivarna i länderna dit de ska och blir ofta lurade att betala stora summor till många olika mellanhänder. I många fall liknar det ren trafficking. De sliter hårt men alla pengar tas av någon annan och för att kunna betala tillbaka skulderna måste de acceptera de villkor som arbetsgivaren ställer.

Organisera migrantarbetare att själva bli drivande i kampen för bättre villkor

För att vara medvetna om sina rättigheter innan de åker iväg håller de två stora nepalesiska landsorganisationerna GEFONT och NTUC-I gemensamma utbildningar för arbetare som är på väg att lämna Nepal. Deltagarna får lära sig om lagar och regler i de länder de ska till, olika risker samt hur de kan undvika att bli utnyttjade. I flera länder, till exempel Malaysia, Sydkorea, Indien och Bahrain, samarbetar GEFONT med de nationella facken för att ge stöd åt, och organisera, migrantarbetare. Under utbildningarna delas därför internationella fackliga pass ut från de globala fackföreningsfederationerna. Genom dessa kan medlemmarna få stöd och ansluta sig till respektive medlemsförbund i de länder de ska till.

Det viktigaste är enligt Samar att investera i utbildning för migrantarbetare att själva bli drivande i kampen för bättre löner och villkor. Hans egna erfarenheter från Sydkorea, där migrantarbetarfacket MTU (Migrant Workers Trade Union) bildats ur den rörelse Samar var med och startade, ser han som ett bra exempel på detta.

–  MTU organiserar migrantarbetare oavsett nationalitet och oavsett om de har uppehållstillstånd eller inte. Genom solidaritet från andra delar av den koreanska fackföreningsrörelsen har MTU kunnat investera i utbildning av ledare bland migrantarbetarna själva. Så har de också kunnat nå större acceptens och förståelse för migrantarbetarnas villkor i samhället.

Dela det här:
Kategorier: Arbetsmarknad, Asien, Fattigdom, Mänskliga Rättigheter, Migration, Nepal

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *