Medias roll efter den arabiska våren

Mycket har förändrats efter den arabiska våren. I de tidigare auktoritära staterna som har inlett övergångsprocesser försöker nya medieaktörer finna sina roller. I de länder där upproren fortfarande pågår kämpar dock regimerna för att behålla sin makt över nyhetsrapporteringen.

Egyptisk nyhetsrapportering anses vara en av de mest betydelsefulla i arabvärlden

Egyptisk nyhetsrapportering anses vara en av de mest betydelsefulla i arabvärlden

Mellanöstern och Nordafrika är inte områden som vanligtvis associeras med fri media. Upproren år 2011 innebar dock en stor förändring för regionen där press- och yttrandefrihet historiskt sett har varit starkt begränsad. Idag finns det ett nyväckt intresse för nyhetsrapportering och antalet medieaktörer har ökat kraftigt. Utvecklingen innebar att auktoritära regimer världen över censurerade händelserna under de arabiska upproren av rädslan att deras egna befolkningar skulle följa dessa exempel.

Libyen var innan regimskiftet en av världens värsta förbrytare av press- och yttrandefrihet. Därefter har dock ett stort antal nya medieaktörer registrerats och samma utveckling sker även i Tunisien. Egypten hade däremot redan innan upproren en viktig medieroll och dess nyhetsrapportering anses vara en av de mest betydelserika i arabvärlden då produkterna av egyptisk TV- och filmindustri sprids via satellit till de närliggande länderna.

Under den arabiska våren växte betydelsen av de nya sociala medierna som har blivit något av ett fenomen. Upproren har kallats en ”Facebook-seger” eller ”Twitter-revolution”, då dessa sociala medier spelade en särskilt viktig roll för att sprida aktivisternas budskap under perioder då traditionell media kontrollerades hårt. De sociala mediernas roll i att organisera protesterna, som till slut ledde till den egyptiska regimens fall, är en anledning till den totala Internet-blackout som infördes under de egyptiska upproren.

Till och med i Syrien, där alla uppror idag slås ner med brutalt våld, rapporterar vanliga medborgare om regimens övertramp med hjälp av foton och filmer, ofta fångade med helt vanliga mobiltelefoner. Dagens teknik möjliggör för människor som tidigare var maktlösa i dessa situationer att vara med och skapa opinion samt sprida kunskap, många gånger i realtid, om vad som händer i annars starkt avskärmade delar av världen.

Även om det har skett stora förbättringar av press- och yttrandefriheten i delar av regionen är dessa framgångar fortfarande inte stöttade av nya institutioner eller oberoende rättsliga strukturer. Framtidens tillgång till fri media hänger på om övergångsländerna lyckas befästa den övergång som de befinner sig i genom att författa konstitutioner som omfattar respekt för press- och yttrandefriheten.

En väletablerad journalist som jag har talat med menar dock att det egyptiska fallet inte längre enbart handlar om att befästa press- och yttrandefrihet juridiskt, utan om huruvida det finns en kunskapslucka eller ej. Övergången som sker i landet är inte enbart politisk utan även kulturell och Egypten saknar en tradition av fri medierapportering. Han menar att den egyptiska journalistkåren, trots sin sedan tidigare viktiga roll, måste komma över den exalterade fasen som inleddes under upproren då media fick en friare roll och istället ägna sig åt objektiva och professionella rapporteringar.

Jag frågade nyligen en ung egyptisk tjej vad hon tror om Egyptens framtida utveckling och hennes svar sammanfattar kort samma fenomen som den erfarna journalisten beskrev:

– Alla problem här i Egypten sker på grund av okunskap och viljan att uttrycka sin egen åsikt och ingen annans.

Dela det här:
Kategorier: Demokrati, Egypten, Internet/Sociala medier, Yttrandefrihet
Taggar:

Om Maria Lindbäck

Maria Lindbäck kommer från Luleå och har, bland annat, läst högskoleprogrammet i mänskliga rättigheter och demokrati på Teologiska högskolan i Stockholm, samt har en kandidatexamen i statsvetenskap med inriktning på krishantering och internationell samverkan från Försvarshögskolan. Hon har länge engagerat sig i olika internationella frågor, främst samhälls- och utvecklingsfrågor, mänskliga rättigheter samt kris- och konfliktstudier. Hon har under de senaste åren, genom studier, praktik och arbete, vidgat sina kunskaper inom dessa områden i och med olika internationella uppdrag. Maria har erfarenhet från länder som Iran, Spanien, Nicaragua och Sydafrika. Senast har hon jobbat för den svenska utrikesförvaltningen i Egypten med frågor om mänskliga rättigheter, demokrati och jämställdhet samt som observatör av mänskliga rättigheter i Hebron på Västbanken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *