Det kambodjanska skönhetsidealet

Skönhetsideal är alltid en intressant och väldigt debatterad fråga och det mest intressanta är att det ser olika ut över hela världen. I Asien är skönhet något som värderas väldigt högt och är något som de flesta tjejer och kvinnor strävar efter och ibland tar till drastiska åtgärder för att uppnå. Idealet? Ett västerländskt utseende.

”I have no boyfriend, I’m too dark”, säger kvinnan som jobbar på en bar till mig efter att jag frågat om hon har en pojkvän. Hon är lika lång som den vanliga kambodjanska kvinnan, långt kolsvart hår och bär en urringad långklänning. Än en gång får jag det bekräftat – att vara mörk anses inte vara så vackert. Jag får ofta förvånande reaktioner när jag säger att i Sverige och i den större delen av Europa och västvärlden, så är det vackert att vara brun och att vi spenderar pengar och riskerar vår hälsa genom att ligga i en behållare och sola oss för att se bruna och fräscha ut i vintermörkret. Men det ljusa idealet i Kambodja är lite problematiskt eftersom de flesta kambodjaner är mörka i skinnet. Några är ljusare än de flesta, några är mörkare och de flesta försöker undvika att bli mörkare genom att bära heltäckande kläder som skyddar mot solens strålar i 35 gradig hetta. Kambodja är inte olikt de andra asiatiska länderna i deras skönhetsideal.

Att ha ljus hy, vara smal och ha runda västerländska ögon är ett ideal i stora delar i Asien, främst i Ostasien som Japan, Sydkorea och Kina. Under en resa i Sydkorea fick jag veta att plastikkirurgi är väldigt vanligt och det finns väldigt få skådespelare och musiker som inte har gjort någon operation. Att operera ögonlocken så att ögonen ser större ut över sommarloven är något som många studenter gör och även näsoperationer och läppförstoringar är populära.

Var detta skönhetsideal kommer ifrån är kan man diskutera. Förr i tiden ansågs det fint att vara ljus eftersom det betydde att du var en person som inte behövde arbeta ute på fälten, du var alltså en person av hög status. Ett likadant ideal hade Europa också. Kambodjanernas tycke för ljus hy kan också komma från den gamla traditionen ”joul malup”, när unga kvinnor tog steget in i puberteten. Då stannade de inomhus och applicerade gult puder på sin hud, i tron att det skulle locka en fästman. På senare år har sydkoreansk popmusik och såpor blivit väldigt stora. Överallt på Phnom Penhs gator syns bilder och affischer på koreanska skådespelare, modeller och musiker. De har vit hy, är smala och har mandelformade ögon. Det är inte konstigt att deras utseende, som på flera sätt är annorlunda än kambodjanernas, blir något eftersträvsamt.

Eftersom de flesta kambodjanerna har ganska mörk hy är det väldigt svårt att få den vita hyn som skådespelarna har i favoritsåporna. Åtgärderna? En del har vita strumpbyxor, och de flesta använder smink och hudprodukter som ska göra huden vitare. Det är svårt att hitta en deodorant som inte har namn som ”pure white”eller ”whitepearl”. Men det är inte alltid resultatet blir lyckat. Vissa krämer som ska göra huden ljusare innehåller flera förbjudna kemikalier som kvicksilver eller höga doser av stereoider. Detta har lett till flera fall av acne, missfärgning, cancer, infektioner och i vissa fall döden, runtom i Sydostasien. Förutom att detta utgör en hälsorisk så kan det också knytas till sociala problem som rasism och diskriminering. Unga och barn får höra att ljus hy är vackert vilket kan leda till en skev världsbild och självbild gentemot kambodjanernas mörka hy. Vissa föräldrar sminkar till och med sina barn med puder, ögonskugga och rouge innan de släpper iväg dem till skolan.

Skönhet är något som de flesta strävar efter i alla kulturer. Men när skönhetsidealen leder till diskriminering och fara för hälsan då är det dags att ta diskussionen om destruktiva vägar till skönhet och om det verkligen är värt det.

Dela det här:
Kategorier: Asien, Hälsa, Kambodja, Kultur

Om Sofie Haglund

Nyutexaminerad informatör från Informatörsprogrammet med inriktning fred- och utvecklingsstudier på Linnéuniversitetet. Är just nu praktikant på NGO:n Cooperation Committee for Cambodia i Phnom Penh, Kambodja. Första gången jag var här var i våras när jag samlade material till min C-uppsats genom MFS-stipendiet. Trivs mycket bra och här ska jag leva och frodas tills årsskiftet och jobba på kommunikationsavdelningen.

En kommentar

  1. Elisabeth Lewin

    Intressant och välskriven artikel! Kul att du utforskat ämnet ”skönhetsidealet” i Kambodja och lyckats komma under ytan genom dina observationer och intervjuer. Ganska förfärligt att ta del av hur kambodjanskorna pådyvlas ett ”vitt” skönhetsideal som de ändå inte kan uppnå. I våra ögon är de ju i många fall väldigt vackra som de är! Hemskt att så många riskabla skönhetsmedel och produkter florerar på marknaden och används av människor, som ej är medveta om riskerna.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *