Egypten upptäcker sin mångfald- ett bakslag för Egyptens demokratiseringsprocess

Den 25:e januari 2011, som i folkmun kallas ”Vredens dag”, inleddes det egyptiska uppror som ledde till att president Hosni Mubarak avgick efter 30 år som landets president. Mubarak har idag ersatts av den demokratiskt valde president Mohammad Morsy. Men mycket kvarstår innan revolutionens krav på ”bröd, frihet och rättvisa” uppfylls för Egyptens befolkning. Återigen ekar slagorden, anledningen är den oroande utvecklingen kring landets nya konstitution.

Grafitti på Kairos gator. Foto: Maria Lindbäck

Egyptens övergångsprocess till ett demokratiskt styre har kantats av svårigheter. Presidenten har misslyckats med att ena landet kring ett förslag till en ny konstitution och representanter för de oppositionella har lämnat processen i protest mot vad de menar är de hårddragna islamistiska gruppernas försök att tvinga på Egyptens befolkning sin syn av islam. Morsys senaste utspel har kostat honom legitimitet hos stora delar av befolkningen, som ifrågasätter hans avsikt att överhuvudtaget fortsätta på vägen mot demokrati. Hans anhängare menar istället att senaste tidens åtgärder är nödvändiga för att upprätthålla enighet och nationell säkerhet.

Beslutet att skynda fram en ny grundlag har orsakat en splittring i landet som innebär ett rejält bakslag för Egyptens demokratiseringsprocess. Händelserna har utlöst enorma demonstrationer och Egyptens revolution har därmed tagit ännu en dramatisk vändning. Det pågår ett slag om vem revolutionen tillhör, oppositionen menar att de är de verkliga revolutionärerna och att Muslimska brödraskapet har stulit deras revolution, medan presidenten och hans följeslagare påstår att de är revolutionens sanna väktare.

Demonstrationerna utanför domstolen i Alexandria har blivit ett återkommande fenomen. Foto: Maria Lindbäck

Det muslimska brödraskapet växte sig starka redan under Mubaraks tid, då det politiska utrymmet och möjligheten att uttrycka sig var så begränsat att moskéerna blev en av få naturliga samlingspunkter, idag dominerar de den politiska scenen med sin knappa majoritet. De stöttas även av hårddragna islamistiska grupperingar, i utbyte mot att dessa får politiskt inflytande, vilket har en tydlig inverkan på landets politik.

För att lösa den nationella kris som har uppstått hoppas Morsy att hans påskyndade konstitutionsutkast skall godkännas i en folkomröstning den 15 december. En ny konstitution ar lockande, detta skulle innebära en möjlighet att äntligen påbörja uppbyggandet av landet och möjligheten till stabilitet. Frågan för oppositionen är dock huruvida det aktuella utkastet till en ny konstitution i Egypten faktiskt kommer att leda till stabilitet? De klagomål som har uttalats mot konstitutionsutkastet är allvarliga. De rör bland annat det svaga skydd som ges för grundläggande rättigheter såsom religionsfrihet, kvinnors ställning, yttrandefrihet och minoriteters rättigheter.

Al Qaed Ibrahim-moskén i Alexandria, en gemensam samlingspunkt för majoriteten av egyptier under revolutionen, har idag blivit en plats där president Morsys anhängare och motståndare drabbar samman över motsättningarna kring arbetet med landets nya konstitution. Foto: Maria Lindbäck

På Egyptens gator diskuteras livligt konsekvenserna av ett ”ja”, ”nej” eller en eventuell bojkott av folkomröstningen. Sådana öppna politiska diskussioner är något nytt i landet. Det pågår en process inom vilken landet upptäcker sin egen mångfald. Frågan är hur denna upptäckt kommer att utvecklas, då de problem som revolutionen i första hand adresserade fortfarande kvarstår; landets ömtåliga säkerhet, den ansatta ekonomin och dess hårt pressade politiska sfär.

Kairo. Foto: Maria Lindbäck

Dela det här:
Kategorier: Afrika, Demokrati, Egypten, Religion
Taggar: ,

Om Maria Lindbäck

Maria Lindbäck kommer från Luleå och har, bland annat, läst högskoleprogrammet i mänskliga rättigheter och demokrati på Teologiska högskolan i Stockholm, samt har en kandidatexamen i statsvetenskap med inriktning på krishantering och internationell samverkan från Försvarshögskolan. Hon har länge engagerat sig i olika internationella frågor, främst samhälls- och utvecklingsfrågor, mänskliga rättigheter samt kris- och konfliktstudier. Hon har under de senaste åren, genom studier, praktik och arbete, vidgat sina kunskaper inom dessa områden i och med olika internationella uppdrag. Maria har erfarenhet från länder som Iran, Spanien, Nicaragua och Sydafrika. Senast har hon jobbat för den svenska utrikesförvaltningen i Egypten med frågor om mänskliga rättigheter, demokrati och jämställdhet samt som observatör av mänskliga rättigheter i Hebron på Västbanken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *