En lastbil med jordnötter

Xolani ser mig viftande vid bensinstationen vid Rundu och svänger in med sin lastbil. Xolani ska fara 80 mil söderut till huvudstaden Windhoek med jordnötter och jag frågar om jag får följa med. Xolanis vän Kabali frågar om jag kan lyfta jordnötssäckar. Jag svarar ja, och det räcker för att få följa med.

Xolani, Kabali, jag och en familj med sina jordnötter någonstans i utkanten av Namibias öken. Foto: Erik Krantz

Vi lämnar Okvanagoflodens grönska bakom oss i ett svart moln av avgaser och kör långsamt slalom mellan getter och kor ner mot Namibiaöknen. Xolani och Kabali frågar vad en ”muzungu” som jag gör i norra Namibia. Jag förklarar och mina intresserade reskamrater nickar instämmande även om jag själv skulle tycka att det vore förvånande om en namibier skulle dyka upp i Piteå och vilja ha skjuts med en potatislastbil ner till Stockholm.

Efter en timmes resa stannar vi hastigt mitt i ingenstans och det är dags att kliva av. Xolani ringer sin familj medan Kabali kavlar upp ärmarna. Det är tydligen dags att lasta av. Xolani har flaket fullt med diverse praktiska saker såsom plankor, stuprännor, en gammal soffa och en tunna med en styckad ko. Efter ett tag dyker Xolanis familj upp från bushen och skakar hand innan de bär iväg allt.

Ytterligare en timme senare är det dags för jordnötterna. Tkzee och hans familj ska till Angola för att sälja sin skörd och mot en avgift får de transport med Xolanis lastbil. De skrattar när vi tillsammans kämpar och svettas med 30- kilossäckarna i den 40-gradiga värmen och när allt är klart är jag blöt av svett.

Längs med vägen plockar vi upp fler och fler familjer med jordnötter. Jag sitter i kupén och samtalar om allt mellan himmel och jord medan jordnötterna och familjerna hoppar upp och ner på flaket tills det att vi elva timmar senare slutligen når Windhoek.

Det är inte målet som är viktigast – det är resan!

Dela det här:
Kategorier: Afrika, Namibia

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *