Fängslade kämpar för rättvisa

Under hösten 2012 hungerstrejkade fängslade interner i Turkiet. Ett av deras krav var att kurdiska språket ska få användas offentligt. Av dem som strejkar är många kvinnor, vilka har en svår tillvaro innanför murarna. Women’s Free Legal Aid Office ger rättsligt stöd till kvinnor och berättar om situationen i fängelserna.

Foto: Aysan Sönmez

– Det handlar bara om demokratiska rättigheter och sådana borde alla kunna skriva under på.

Då jag träffar Aysan Sönmez, Eren Keskin och Leman Yurtsever har det gått 57 dagar sedan 700 fängslade interner började hungerstrejka i Turkiet. De tre kvinnorna driver tillsammans en människorättsbyrå som hjälper kvinnor som har blivit utsatta för statligt sanktionerat våld och sexuella övergrepp.

– Många av kvinnorna vi hjälper är politiska fångar anklagade för att ha spridit propaganda relaterad till kurdfrågan. Situationen för kvinnor i de turkiska fängelserna är illa som den är, och nu, i och med hungerstrejken, blir den mycket värre, berättar Aysan Sönmez.

Foto: Aysan Sönmez

Kvinnorna berättar vidare att anledningarna till hungerstrejken är två: att kurderna ska få prata kurdiska i skola och domstol och att Abdullah Öcalan, ledaren för PKK (Kurdistans arbetarparti), ska få träffa sina juridiska ombud. Kurdiska är nu förbjudet i det offentliga och det innebär inte bara identitetsrelaterade problem utan också stora praktiska svårigheter i rättsliga sammanhang.

– De är oerhört många som är fängslade inom det så kallade KCK-målet. Om det hade varit tillåtet att prata kurdiska hade de kunnat förstå vad de stod åtalade för och dessutom kunnat försvara sig.

Inom det så kallade KCK-målet ( KCK står för den kurdiska organisationen Koma Civakên Kurdistan) har tusentals personer fängslats, däribland politiker, människorättsaktivister, advokater och journalister, anklagade för att stödja PKK. Enligt OSSE:s (Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa) rapport från april 2012 sitter 95 journalister fängslade i landet. Därmed är Turkiet det land i världen med flest fängslade journalister.

– Det är förstås ett problem att kvinnorna i fängelset har hamnat i ett moment tjugotvå där de, om de inte strejkar med de andra internerna, anklagas för att vara regeringstrogna och då utsätts för övergrepp av andra interner. Om de väljer att hungerstrejka ses de som stöttande av PKK-ledaren och kommer då att möta problem med vakter och rättsväsendet, berättar de tre kvinnorna genom att fylla i varandras meningar.

– Vi tycker inte att hungerstrejker är en bra lösning eftersom det är prövat förr. Regeringen lyssnade inte då heller och det slutade i död och lidande. Kampen får inget som helst utrymme i turkisk media och om kvinnor hungerstrejkar utan att få gehör kommer förstås även deras barn att tappa hoppet. Det är en farlig utgång då de kommer vända sig bort från tron på rättvisan, säger Leman.

Fotot: Müjgan Arpat

Eren, Aysan och Leman hoppas att kurdernas kamp för sina rättigheter syns internationellt då de inte har mycket tilltro till att turkisk media rapporterar om händelserna.

– Tack gud för sociala media. Det är oerhört viktigt med internationellt stöd för minoriteters kamp. Utan stöd och insyn är det lättare att stänga ner oss och våra hemsidor. Alternativ genom civila samhället måste finnas, det är essentiellt för demokratin.

Fotnot: Efter 68 dagar avslutades strejken. Över 700 fångar hungerstrejkade och fick sällskap av tio tusen människor utanför fängelserna. Det har tillsatts en statlig utredning kring frågan att tillåta kurdiska i domstolar. 

Dela det här:
Kategorier: Demokrati, Europa, Genus, Mänskliga Rättigheter, Rättssystem, Turkiet

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *