Det börjar glöda bland kvinnorörelser i Georgien

På Gaenati’s kontor diskuteras det för fullt kring kvinnors rättiigheter och möjligheter att förändra den låga kvinnliga representationen i politiken i Georgien

Att kvinnor möts och diskuterar sina rättigheter och möjligheter att påverka sitt samhälle är självklart av högsta vikt. Särskilt i ett land där kvinnofrågor ständigt exkluderas eftersom männen som sitter på maktpositioner inte prioriterar dessa frågor. Men det räcker inte med att kvinnorna vet om sina rättigheter, för att förändring ska ske krävs det att även männen blir mer medvetna.


Det börjar röra på sig. Kretsar samlas. Ämnen diskuteras och ideer formas.
I den lilla byn Zugdidi i västra Georgien finns det ett liten kontor beläget där organisationen Gaenati håller till. Det finns inget rinnande vatten, en vildvuxen trädgård och ett stationärt element som tappert försöker värma upp kontoret de timmar på dagarna då det finns ström. Men idag finns det enegri och värmen är påtaglig, inte från elementets klena kapacitet, utan från de många olika kvinnor som samlats kring ett fullsatt bord i Gaenatis ”möteslokal”. Idag ska här föras en ”round-table discussion” kring hur man ska lyckas engagera fler kvinnor i den lokala politiken i Georgien.

Jag slutas aldrig att fashineras över hur ett sånthär litet kontor, som inte ser så mycket ut för världen, kan ha så stor kapacitet och idag lyckats skapa ett unikt tillfälle för politiskt intresserade kvinnor från olika regioner i hela västra Georgien att samlas och slå ihop sina tankar och argument. Dessa slags politiska mötesplatser är något som det annars råder stor brist på i landet, i alla fall som kvinnor bjuds in till. Men tänker jag, på tal om att bjudas in, var finns alla män? Varför närvarar inte de som tycks vara de som främst behöver höra dessa diskussioner kring kvinnors involvering?
Kvinnorna kring detta upprörda bord tycks vara rörande överrens om vad som borde förändras och förbättras, men det räcker ju inte med att kvinnorna vet om sina rättigheter om männen som nu är de som har störst makt att förändra saker och ting i landet, inte är lika medvetna om dem. Och första steget till att göra dem medvetna om det borde väl vara att bjuda in dem till tillställningar som just denna? Jag kan inte sitta tyst och fundera och avbryter den livliga diskussionen med min fråga (självklart översatt av min tolk). En av kvinnorna svarar ”Det är ett probelm som har sin grund i donatorerna. De som finansierar sådana här projekt har riktlinjer i sina projektutformningar gällande att det ska vara ett ”kvinnomöte där kvinnor bjuds in att diskutera sina rättigheter””. Jag suckar, detta tycks mig återkommande då jag involverat mig i organisationer på gräsrotsnivå. Det styrs alltid av något större och det råder riktlinjer kring allt. Fina och bra projekt med underbara målsättningar, men av någon anledning en eller flera riktlinjer som av någon anledning fungerar på ett begränsande sätt.

En annan deltagare yttrar sig och menar att det inte är donatorernas fel. ”Männen vill inte diskutera politik med kvinnor. Även om de skulle vara inbjudna skulle de inte vara intresserade av att diskutera kvinnofrågor och politik med kvinnor. Många män ser kvinnor som oförmögna att engagera sig i politik och därför opassande för en man att diskutera politiska ämnen tillsammans med, i synnerhet ämnet kvinnopolitik”.
Gaenatis ”chef” Eka, ler pillimariskt åt mig. ”Först måste kvinnorna bli mer enade och starka. Sen kan vi bjuda in män. Men inte vilka som helst. Vi måste diskutera med de högsta männen, annars glöms vi bort på vägen”.

Jag slänger en blick på det stationära elementet. Det står där och glöder och glöder så mycket det bara kan. Men någon har glömt att stänga ytterdörren så värmen kommer ändå aldrig räcka till för att värma upp hela rummet till en gemytlig temperatur. I alla fall inte idag. I alla fall inte tills någon ställer sig upp och stänger ytterdörren. Men alla är för involverade i diskussionen, vill inte missa ett ord, och sitter i sina jackor och värmer sina kalla händer på platsmuggar med näskaffe.
Men nog är det envist detdär elementet, tänker jag. Kanske lika envist som glöden i ögonen på kvinnorna. Kanske krävs en (arabisk?)vår, kanske krävs fler samarbetsvilliga män, men en sak är säker. Detta är bara början och ingen glöd kommer svalna förren jämställdhet och behaglig temperatur är uppnådd.

Dela det här:
Kategorier: Demokrati, Europa, Genus, Georgien, Sociala rörelser

Om SofiaStrive

Sofia rapporterar om ämnen som diskuteras, händelser som förändrar, åsikter som uttrycks eller förtrycks samt personer som verkar under ytan. Den lilla individen, det lagom stora samhället och egna luddiga personliga resonemang.

Efter ett halvårs vistelse i en liten ”stad” på landsbyggden i västra Georgien, vilket ni kan finna inlägg om, har hon nu rullat vidare och bor för tillfället i Kosovos huvudstad Pristina. Här i Kosovo praktiserar hon på svenska ambassaden och hänger med en stor blandning finuriga människor av alla dess slag.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *