Brinnande engagemang i en begränsande kultur

Hur ska man som kvinna kunna ”follow your dreams” om man lever i en kultur som präglas av en mansdominerard strikt heirarki som begränsar kvinnors handlingskraft?

Då vikten av en jämnställdhet i politiken diskuteras i Georgien, där kvinnors representation är bland den lägsta i hela Europa, finns det många ideer och tankar kring olika politiskt intresserade kvinnor. Men kulturen och ekonomin begränsar kvinnor på olika sätt från att söka in till en plats i den politiska sfären. 

Jag sitter i en liten kall lokal i Zugdidi på ett möte kring kvinnors involvering i den lokala politiken i Georgien. Mötet är arrangerat av kvinnorätts-organisationen Gaenati, en samarbetsorganisation till Kvinna till Kvinna, och de deltagande är olika politiskt kunniga och intresserade kvinnor. Det lustiga språket georgiska hörs från alla hörn och min tolk har svårt att hänga med då kvinnorna i detta mötesrum talar i mun på varandra.
Ja, nog är detta ett hett ämne, särskilt nu tycks det viktigare än någonsin eftersom det efter valet den 1 oktober 2012 innebär att regeringen sakta men säkert (som allt i detta landet) ska tillsätta nya representatner och omformateringar i den lokala politiken så väl som i parlamentet. ”Det är viktigt att man då det nya platserna tillsätts inte bara blint väljer mellan vilka som redan har erfarenhet av att sitta i politiken utan till vilka som är bäst lämpade. Annars kommer kvinnorna ännu en gång bli marginaliserade i den politiska sfären eftersom de aldrig får chans att komma in i politiken och därmed aldrig ses som ett alternativ att bli invalda” säger en av kvinnorna upprört. Det blir som en ond spiral och effektiv uteslutningsmetod tänker jag sorgset.
En av kvinnorna kring bordet är Manana och plötsligt tar hon till orda och lyckas överrösta de andra. Det glöder i Manans ögon när hon med snabba, rappa meningar argumenterar för hur viktigt det är att kvinnor får en större roll i den lokala politiken. Hon bubblar liksom över av ideer och förslag på projekt av olika slag och hennes energi gör mig på nytt hoppfull.
”Jämnställdhetsfrågan har en tendens att missas då männen sätter dagordningen och därför är det viktigt att de blir fler som kan ta upp jämnställdhetsfrågan till diskussion. Detta innebär att med mer jämnställdhet i politiken följer högre förutsättningar för mer jämnställdhet i hela samhället”. Sedan fortsätter Manana dock med en mening som får mig att hajja till ”om jag skulle söka in till den lokala politiken då….”
Jag tittar på henne och kan inte undvika att tänka att hon om någon hade ju varit perfekt för en sådan plats, men det är klart att hon inte kan lyckas bli involverad i politiken om hon aldrig ens söker en plats. Vad tusan gör hon som bibliotekarie i en liten landsbyggdshåla?

Vid kafferasten tar jag med min plastmugg med näskaffe och en kaksmaskande tolk till Manana och frågar hur det kommer sig att hon inte sökt in till en plats i den lokala politiken eller om jag bara missuppfattat saken? Hon ser plötsligt sorgsen ut och hennes livliga glöd flyter liksom ur henne. ”Jag har frågat mig själv samma sak” svarar hon. ”Men så har jag ju tre barn och behöver en inkomst. Och eftersom det är så hög konkurrens om platserna i politiken, och kvinnor lätt bortprioriteras framför män, så är det för riskabelt för mig eftersom jag inte skulle klara en månad utan inkomst. Att jobba som bibliotekarie är inte högavlönat men jag kan i alla fall vara säker på att jag får jobba kvar. Och jag behöver den säkerheten eftersom jag måste försörja min familj.” Ännu ett tydligt exempel på hur fattigdomens begränsande effekter. Jag harklar mig och tittar ner i min plastmugg där sockret just sjunker ner och upplöses i den svarta vätskan. Jag vet inte vad jag ska säga men min tystnad överröstas tack och lov av min tolks högljudda kaksmaskande. Manana fortsätter ”dessutom har jag inte råd att satsa några pengar på någon slags ”valkampanj” för mig”. Hon tar en kaka, sväljer ner med det blaskiga kaffet och tillägger sedan ”men även om jag på något mirakulöst sätt skulle väljas in i politiken så skulle jag antagligen bara ges en låg position och dessutom bli oavlönad, för så blir det ofta för kvinnor” sen svänger hon till mig ett kakfat som om dessa syltiga skapelser skulle kunna fungera som något slags plåster på såren.
Även om intresset finns där så är möjligheterna extremt begränsade för kvinnor att ta sig in i den politiska sfären. Dessa begränsningar är så väl ekonomiska som djupt grundade i den kulturella synen på kvinnors roll i samhället och den negativa inställningen till kvinnor i politiken. Kakan i min hand smulas sönder. Den är söt men fungerar inte alls som plåster på såren.

 

Dela det här:
Kategorier: Europa, Fattigdom, Genus, Georgien, Kultur

Om SofiaStrive

Sofia rapporterar om ämnen som diskuteras, händelser som förändrar, åsikter som uttrycks eller förtrycks samt personer som verkar under ytan. Den lilla individen, det lagom stora samhället och egna luddiga personliga resonemang.

Efter ett halvårs vistelse i en liten "stad" på landsbyggden i västra Georgien, vilket ni kan finna inlägg om, har hon nu rullat vidare och bor för tillfället i Kosovos huvudstad Pristina. Här i Kosovo praktiserar hon på svenska ambassaden och hänger med en stor blandning finuriga människor av alla dess slag.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *