Genus och den oreglerade vapenhandeln

Det första internationella vapenhandelsavtalet någonsin röstades den 2 april igenom av FN:s generalförsamling.  Avtalet består bland annat av en kriterielista som skall styra framtida vapenexport. Kriterierna gör det bland annat olagligt att exportera eller importera vapen om det finns en risk att de kommer används till att kränka mänskliga rättigheter, internationell humanitär rätt eller genusbaserat våld. 

Grundtanken bakom ATT är att minska mänskligt lidande genom att reglera den innan helt oreglerade internationella vapenhandeln. Foto: Saltation, Flickr

Grundtanken bakom ATT är att minska mänskligt lidande genom att reglera den innan helt oreglerade internationella vapenhandeln. Foto: Saltation, Flickr

Under de sista två veckorna i mars pågick den andra omgången av Arms Trade Treaty (ATT)-förhandlingarna i förenta nationerna (FN). Trots att förhoppningar var stora denna omgång visade det sig tidigt in i förhandlingarna att stora menings-skiljaktigheter kvarstod.  Efter två förhandlings- konferenser där ingen konsensus kunde nås togs ATT till Generalförsamlingen den 2 april i år för att där bli genomröstad med resultatet 154-3-23 (yes-no-abstain) och det första internationella vapenhandelsavtalet någonsin såg dagens ljus.

Grundtanken bakom ATT var att reglera den innan helt oreglerade internationella vapenhandeln för att minska mänskligt lidande som är framkallat av väpnat våld och konflikter. Den globala vapenhandeln uppgår varje år till 70 miljarder dollar och till skillnad från nästan all annan internationell handel fanns det innan detta avtal ingen global reglering av vapenhandeln.  Detta trots att den oreglerade vapenhandeln bidrar till att 200 000 människor dör varje år.

Även om det till största delen är män som dör till följd av väpnat våld är kvinnor i större utsträckning utsatta för så kallat väpnat könsrelaterad våld, sådant våld som riktas mot en person på grund av dennes genus eller kön.

Könsrelaterat våld omfattar sexuellt våld, våld i hemmet, emotionella och fysiska övergrepp, tvångsprostitution, människohandel, sexuell exploatering, sexuella trakasserier, skadliga traditionella sedvänjor och diskriminerande praxis. Att kvinnor i högre grad utsätts för denna typ av våld beror på deras roll i samhället, vilken ofta styrs av traditionella normer och diskriminering. Denna aspekt av väpnad våld är dock mindre känd eftersom det till största delen är män som är de aktiva aktörerna i väpnat våld och konflikter.

I konflikter är kvinnor ofta medvetet måltavlorna, speciellt i konflikter där sexuellt våld förekommer.  Därmed är sexualiserat våld mot kvinnor inte en bieffekt av väpnad konflikt, utan en medveten krigföring som syftar till att förstöra heder och demonstrera makt och dominans. Utsattheten för väpnat våld och den oreglerade spridningen av vapen har också indirekta konsekvenser där kvinnors rörlighet begränsas, vilket får följder för kvinnors deltagande i det offentliga livet och politiken. Runt om i världen har bristen på ett genusperspektiv i förhållande till väpnat våld haft förödande påverkan på kvinnors liv. De senaste årtiondens konflikter i Darfur, Östra Kongo och Afghanistan, för att nämna några, visar tydligt att kvinnor fortfarande inte har tillräckligt skydd mot väpnat sexualiserat våld.

I slutet av andra förhandlingen (mars 2013) var det mer än 101 länder som stod bakom införandet av ett genuskriterium i ATT. Det gröna på kartar markerar starkt stöd för genuskriteriet och det gula ljummet stöd. Foto: Armstreaty.org

I slutet av andra förhandlingen (mars 2013) var det mer än 101 länder som stod bakom införandet av ett genuskriterium i ATT. Det gröna på kartar markerar starkt stöd för genuskriteriet och det gula ljummet stöd. Foto: Armstreaty.org

Genusarbete inom FN
”Gendermainstreaming” antogs redan 1997 i FN som det huvudsakliga verktyget för att nå jämställdhet. Även om många försök har gjorts för att införliva denna genusstrategi har den i stort sett misslyckats.

En av anledningarna till detta beror på att de flesta FN-strategier för kvinnor har separerats och hanterats i särskilda avdelningar avskilt från organisationens vardagliga arbete. Exempel på detta är ”Commission on the Status of Women” (CSW ), ett FN-organ som arbetar med att främja kvinnors status. Eller säkerhetsrådets resolution 1325, som fokuserar på att kvinnors upplevelser ska inkluderas i konflikter och stötta kvinnors medverkan i fredsprocesser. Denna praxis i kombination med ett genusneutralt språk i internationella rätt och politik har därmed misslyckats att belysa kvinnors ”speciella” behov och upplevelser i relation till väpnat våld och har därför inte bidragit till ökad säkerhet för kvinnor.

Trots att FN-staterna redan har en skyldighet att applicera ett genusperspektiv i sitt arbete följde ATT-förhandlingarna till en början samma mönster som de tidigare FN-processerna. Vissa av medlemsländerna ville inte kännas vid det faktum att det fanns ett samband mellan genus och väpnat våld. Andra ville endast belysa att kvinnor var en utsatt grupp medan andra länder, som vanligtvis är genusförespråkare, ville använda genuskriteriet som ett förhandlingsverktyg till förmån för högre prioriterade aspekter i förhandlingarna. I slutet av förhandlingarna var det dock mer än 101 länder som stod bakom införandet av ett genuskriterium i ATT.

Det avtal som röstades igenom den 2 april har många svagheter och kryphål, eftersom avtalet, som alltid inom FN, är en kompromiss. Trots dessa svagheter kan detta vara början på en ny utveckling inom FN där jämställdhetsdebatten omformuleras och fokus ligger på att inkludera genusfrågor i allt FN:s arbete och inte endast hanteras i separata forum. Ett mer överskådligt genusperspektiv belyser strukturella problem och förklarar grunden till varför till exempel kvinnor är en utsatt grupp. Detta perspektiv kan därför hjälpa till att bearbeta problem från grunden och inte bara bedöva symtomer av den globala utspridda diskriminering av kvinnor, som når extrema nivåer när förekomsten av vapen ökar.

Dela det här:
Kategorier: Europa, Förenta Nationerna (FN), Genus, Konflikt, Mänskliga Rättigheter, Militär/krigsmakt, Rättssystem, Schweiz

Om Gabriella Irsten

Gabriella Irsten arbetar för Reaching Critical Will, ett självständigt program inom Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet (IKFF). Här arbetar hon med policybyggnad och opinionsbildning för att skapa starkare nedrustningsverktyg, bl.a. genom att införliva mänskliga rättigheter och humanitära aspekter inom FN:s nedrustningsprocesser. Genom sitt arbete följer hon och analyserar ett brett spektrum av nedrustningsförhandlingar vid FN samt de viktigaste mänskliga rättighetsorganen. Andra arbetsrelaterade ämnen inkluderar militära utgifter, mänsklig säkerhet samt freds-och säkerhetsrelaterade frågor. Gabriella har en dubbel masterexamen i humanitära insatser, fredsbyggande och konfliktlösning (NOHA) från Ruhr-Universität Bochum i Tyskland och Uppsala Universitet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *