Hur påverkar den islamska traditionen kring alkohol ekonomin i Yerevan?

 

I Iran är det otillåtet inom islam att dricka alkohol. Genom globaliserng och informationsflöden ökar dock viss nyfikenhet hos den iranska ungdomen att utforska alkohol. Finns det här ett samband till att det plötsligt öppnats fler barer och klubbar i huvudstaden Yerevan i Ameninen, ett granland till Iran?

 

Jag bestämde mig för att utforska Iran. Så om man ska lifta till Iran från västra Georgien så faller det sig naturligt att korsa Armenien och därmed stanna till i huvudstaden Yerevan.
Eftersom besökare från Europa är ganska få även i detta land så blev jag och min tyske reskamrat snabbt uppmärksammade på grund av våra blonda kaluffser och plötsligt fann vi oss omringade av en grupp nyfikna ungdomar som undrade var vi kom ifrån och varför vi fått för oss att besöka Yerevan.
Vad som slog mig då jag tappert försökte att besvara och tyda alla deras nyfikna frågor på bristfällig engelska var att det var förvånandsvärt många iranier som omringade oss.
Frågorna utvecklades från att handla om temperatur i Sverige och bilmärken i Tyskland till vilket disco jag och min vän skulle till ikväll. När vi förklarade att vi tänkte ta en ganska lugn kväll, kanske dricka lite öl eller whisky på Hemingway bar, men inte dra på disco eftersom vi tänkte starta resan mot Iran tidigt nästa morgon tittade de förundrat på oss.
Iranierna i ansamlingen ville förbryllat veta varför i all sin dar vi ville till Iran. ”Ingenting är tillåtet där. Allt är begränsat”  sa de.
När vi frågade iranierna vad de själva gjorde i Armenien svarade de utan att blinka att de var här för festandets skull. I Iran är det haram (otillåtet) att dricka alkolhol. Därför är det svårt att få tag på och hårt bestraffat om man bli påkommen. Så under nowruz (iranskt nyår) reser en hel del iranier över gränsen till Armenien för att kunna utforska smaken och effekten av alkohol. Självklart bör inte detta appliceras på alla iranier och slutsatser samt generaliseringar bör inte dras baserat på dessa ungdomar uttalande som jag återberättar om här. Men jag finner detta intressant eftersom det skapar en större förståelse för hur restriktioner och religösa förbud i ett land kan påverka sitt närområde och grannländer. Med detta menat att Yerevan under de senaste åren har fått ett stort ekonomiskt uppsving. I Armenien bor det sammanlagt omkring 3 miljoner invånare varav nära 65 % bor i huvudstaden. Yerevan har utvecklats snabbt i jämförelse med resten av landet där levnadsförhållandena är minst sagt hårda och utmanande. Nya restauranger, pubar, hotel och vägar har byggts i Yerevan vilket får det att kännas som att man vistas i ett helt annat land eller värld i jämföresle med standarden i de små byarna på landsbyggden utanför huvudstaden.

Frågan är vad Yerevan egentligen hade varit utan de turister som plötsligt börjat dyka upp där. Och därför blir frågan också vad Yerevan egentligen hade varit utan iranier, eftersom det är dessa som utgör en stor del av turisterna. Och för att dra det snäppet längre så kan man även då fråga sig vad Yerevan egentligen hade varit utan de muslimska lagar och restriktioner som råder i Iran?
Barägare glada, iranier glada, hotelägare glada och busschaufförer mellan gränserna glada. Men hur glada är armenerna?
Jag hittade några amenier att prata med för att brädda min syn på strömmen av alkoholnyfikna iranier. Nadia, en armenisk student som extraknäckte på det lilla hostel som jag tillbringade natten på log och sa att ”ja, det är lite lustigt nu för tiden för det är nästan bara iranier på pubar och klubbar nu under nowruz. Jag har absolut ingenting emot iranier, vänligare folk är svårt att hitta (vilket jag verkligen personligen håller med henne om) men de vet verkligen inte hur man dricker.” Problemet, om det nu kan betraktas som det, är egentligen inte iranierna i sig utan att de flesta råkar vara alldeles för nyfikna och oerfarna av alkohol. De har sett fram emot att testa något som de aldrig kunnat utforska tidigare och som de hört ryktas så mycket spännande om. Precis som under en vanlig svensk ungdomsrevolt så går det ofta lite fel i början innan man lärt sig detdär med vad som är en rimlig mängd och rimlig blandning.
Nadia lägger till ”det enda som jag egentligen har något emot är den stämpel som Yerevan fått i Iraniers ögon”. Det är en syn på Yerevan både som en fristad där allt är tillåtet, men också, just på grund av detta synsätt så förknippas staden även med synd och viss skam. Knivskarpa kontraster och frestande balansgång.

Dela det här:
Kategorier: Armenien, Ekonomisk utveckling, Kultur, Turism

Om SofiaStrive

Sofia rapporterar om ämnen som diskuteras, händelser som förändrar, åsikter som uttrycks eller förtrycks samt personer som verkar under ytan. Den lilla individen, det lagom stora samhället och egna luddiga personliga resonemang.

Efter ett halvårs vistelse i en liten "stad" på landsbyggden i västra Georgien, vilket ni kan finna inlägg om, har hon nu rullat vidare och bor för tillfället i Kosovos huvudstad Pristina. Här i Kosovo praktiserar hon på svenska ambassaden och hänger med en stor blandning finuriga människor av alla dess slag.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *