Överallt är motstånd

På måndagskvällen avbröts ett fredligt firande bland hundratusentals vid Taksimtorget, som varat sedan polisen drog sig tillbaka på lördagseftermiddagen, då turkisk polis återigen riktat tårgasbeskjutning mot demonstranterna. Samtidigt fortsätter oroligheterna på flera håll runt om i landet, däribland huvudstaden Ankara. 

På måndagsmorgonen vaknade lokalbefolkning i Taksim upp till ett förrädiskt lugn och känskan av att kanske kunna återgå till vardagen. Men tunga barrikader som avgränsar torget finns kvar och påminner om demonstranternas motstånd mot polisen under helgens händelsförlopp. Längs med gatuväggar och affärsfönstren står slagord mot regeringen skrivet: ”Tayyip Istifa!” (”Tayyip, avgå!”), och ”Winter is Coming”. Vägarna är dock rena efter demonstranternas ansträngning att städa upp i duggregnet på lördagsmorgonen, och vid första anblick är det svårt att återkalla våldsamheterna som tog plats här under helgen.

Det som började som en fredlig Occupy-rörelse i försvar mot regeringens planer på att bygga ett shoppingcenter vid Geziparken, ett av Taksims få grönområden, fick snabbt en alltmer politisk betydelse sedan polisen gått hårt åt mot fredliga demonstranter under fredagen. Polisens övervåld och tårgasattacker mot befolkningen fick flera hundra att promenera över Bosporenbron från Asien till Europa för att ta del av motståndet morgonen därpå.  ”Her yer Taksim, her yer direniş” (”Överallt är Taksim, överallt är motstånd”), ljöd de.

Det är befriande att se människor från olika samhällsgrupper förenade i motståndsrörelsen. Stadens liberala står sida vid sida med nationalistiska grupper, och supportrar för Istanbuls fotbollsklubbar går arm i arm med sina rivaler. Unga som gamla sätter sig upp mot AKPs (det regerande Rättvise- och utvecklingspartiet) politik som anses vara ett hot mot delar av befolkningens sekulära livvstil och ett försök att islamisera landet

Medan statlig media varit tystlåten om helgens händelseförlopp rapporteras det via social medier om flertalet dödsfall och över tusen skadade. Hittills har 1 700 personer har gripits, enligt turkisks inrikesministeriet. Bilar tillhörande olika mediabolag som tänts på inne på Taksimtorget vittnar om folkets misstro till turkisk nyhetsrapporteringen. Under fredagskvällen kunde turkarna istället följa upploppen via norska direktsändningar.

På internationell och social media har det cirkulerat rykten om att säkerhetsstyrkor har använt sig av “Agent orange”, en orange gas som är förbjuden i och med dess farliga effekt skulle du bli träffad.

”Jag är inte säker på om rykterna stämmer, men den gas som jag blev utsatt för i lördags var fruktansvärd. Mitt ansikte har bränt i två dagar”, säger Aykut Tekalp, 24-årig student och demonstrant, strax innan de nya tårgasbeskjutningarna började vid Taksim på måndagskvällen.

Söndagens sammandrabbningar i städer som Ankara, Izmir och Diyarbakir samt utanför premiärminister Recep Tayyip Erdogans kontor i Istanbuls Besiktasdistrikt nära Taksim utmärks som de våldsammaste sedan protesterna startade för en vecka sedan. För Aykut är det här bara början.

”Kanske blir vi fria den här gången. Vem vet? Kanske kan det här betyda slutet på det enväldiga Turkiet”. För honom är det ett som är säkert: ”Jag kommer att stå emot till slutet – därför att det här kan vara den sista chansen till förändring; därför att alla de här olika grupperna kommer samman och förenas”.

Även om vad som kommer att hända inom de närmaste veckorna är ovisst är många här överens om att oroligheterna runt om i landet är långt ifrån över: demonstranterna kräver inte bara att man överger ombyggnadsprojekten vid Geziparken utan även Erdogans omedelbara avgång.

Medan Erdogans egna uttalanden om protesterna har avfärdats som arroganta, bland annat att de demonstrerande grupperna utgörs av “ett gäng plundrare”, finner många likheter med arabvärldens revolutioner och viskar om början på en “Turkisk sommar”.

Följ händelseförloppen via http://occupygezipics.tumblr.com/ eller via Twitter, #occupygezi

Dela det här:
Kategorier: Demokrati, Europa, Sociala rörelser, Turkiet, Yttrandefrihet
Taggar: , , , ,

Om sofiahafdell

Studerar masterprogrammet Communication for Development på distans från Malmö Högskola och arbetar sedan juni 2012 som projektansvarig på Global Political Trends Center (GPoT Center) i Istanbul, Turkiet. Hon avslutade sin kandidatexamen i internationella relationer vid Malmö Högskola och har även studerat vid University of Sydney, Australien, och Istanbul Kültür University, Turkiet. Sofia har skrivit för FUF-korrespondenterna och webtidningen FUF i Världen sedan lanseringen 2012.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *