En del av statistiken

Efter att under en lång tid lyssnat till otaliga historier om personer i min omgivning som blivit rånade; hört om hur det blivit mer och mer vanligt i området där jag bor och blivit förföljd av en kille på moped, var det för några veckor sedan min tur att utsättas för det som jag hade förstått var oundvikligt för eller senare. Jag blev en del av rånstatistiken.

Att bli utsatt för ett rån är en traumatisk upplevelse, även om vi alla reagerar på vårt eget vis. Det är tyvärr också en alltför vanlig upplevelse i Guadalajara på sistone. Alla vet någon som har blivit utsatt, eller är själva offer för denna våldshandling. Ett vanligt modus operandi verkar vara att förövarna använder sig av en moped för att kunna avsöka större områden efter ett lämpligt offer och för att snabbt ta sig ifrån brottsplatsen när gärningen väl är utförd. Och ja, som pluralformen av substantivet ”förövare” indikerar så är de vanligtvis två stycken.

Polisen vet om vad som sker, men dess reaktion har inte varit vad invånarna har hoppats på. Känslan är att de flesta inser att de aldrig kommer få tillbaka sakerna de blev av med, men också att de inte får så stor respons när brottet anmäls. Få poliser cirkulerar på smågatorna där de flesta av brotten sker. Som en motreaktion har flera medborgarinitiativ uppstått. Inte för att skapa någon samhällspolis som tar lagen i egna händer, men för att rikta uppmärksamheten mot det stora antalet brott som begås och på så vis försöka påverka politikerna och polisen att förbättra situationen. Ett sådant initiativ är twitterkontot ”@amigosvigilant” som betyder ungefär ”vänner som skyddar” och som twittrar de rån som begås, exakt var och när, samt beskrivning av gärningsmännen. Samma grupp som ligger bakom twitterkontot sätter också upp posters på brottsplatserna som uppmanar passerande att vara uppmärksamma då rån har begåtts där.

Förhoppningsvis sätter dessa privata initiativ och all den uppmärksamhet som de faktiskt lyckas åstadkomma press på både polis och maktinnehavare att arbeta hårdare och med multipla tillvägagångssätt för att få fast de som begår brotten och för att åter göra staden till en livfull och trygg plats att leva och till en plats där rädslan inte styr invånarna, utan där invånarna själva styr sitt liv. En plats där endast en minimal andel av befolkningen utgör en del brottsstatistiken.

Dela det här:
Kategorier: Internet/Sociala medier, Konflikt, Latinamerika, Mexiko, Rättssystem, Sociala rörelser

Om SannaForsberg

Examen i Utvecklingsstudier och Internationella Relationer, lever i Guadalajara, Mexiko, mitt andra hemland. Att skriva och rapportera är vad jag vill ägna mig åt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *