Möjligheterna att påverka FN ökar

FN:s råd för mänskliga rättigheter är en viktig plattform för såväl medlemsstater som NGO:er. Foto: Denis Balibouse

FN:s råd för mänskliga rättigheter är en viktig plattform för såväl medlemsstater som NGO:er. Foto: Denis Balibouse

Även om det vid  första anblick kan tyckas besvärligt att som civilsamhällesorganisation (NGO) samarbeta med en så komplex organisation som FN finns det en uppsjö av ingångar. NGO:er som önskar ta sitt nationella engagemang till en global nivå gör därför klokt i att utnyttja dessa. Framförallt i ett tidevarv där FN skickar tydliga signaler om att ett fördjupat samarbete med civilsamhället är prioriterat. 

Det internationella samfundet, en ofta använd beteckning på FN, består av 193 medlemsstater. Deras gemensamma ansträningar möjliggör globalt samarbete men sätter också gränser för vad världsorganisationen kan åstadkomma. Samtidigt har intresseorganisationer, folkrörelser och lobbygrupper (i FN-sammanhang ofta ihopklumpade under begreppet civilsamhälles-organisationer) av vitt skilda slag stora möjligheter att påverka och effektivisera arbetet kring FN. Det är viktigt.

Medlemsstaterna företräds av sina, inte alltid folkvalda, regeringar och civilsamhället fyller en central funktion i att företräda medborgarintressen samt ifrågasätta och följa upp medlemsstaternas arbete.

Det geografiska avståndet till FN utgör ofta en barriär, inte minst ekonomiskt, men även på plats kan tröskeln in till maktens korridorer te sig väldigt hög för NGO:er. Ändå är FN en given samarbetspartner för de civilsamhällesorganisationer som vill ta sitt lokala eller nationella engagemang till en global nivå. Oavsett vilket område som en civilsamhällesorganisation arbetar med är budskapet tydligt, FN vinnlägger sig om att bli öppnare och mer tillgängligt för NGO:er. Ett konkret exempel är att flera betydande möten nu sänds i realtid över internet samt att NGO:er via videolänk kan leverera uttalanden när FN:s råd för mänskliga rättigheter sammanträder. Det sänker tröskeln inte minst för NGO:er med begränsade resurser från länder på betydande avstånd fran Genève och New York.

I en svensk kontext är Svenska FN-förbundet en utmärkt förebild för hur en civilsamhällesorganisation kan stärka sitt nationella arbete genom FN. Flera år i rad har man producerat omfattande alternativrapporter till FN:s kommitté mot rasism. Sverige har ratificerat the International Convention on the Elimination of Racial Discrimination (ICERD) och regeringens arbete med att efterleva artiklarna i konventionen granskas därför regelbundet av en kommitté bestående av experter på området. Till varje granskning presenterar FN-förbundet sin rapport till kommittén och pekar på svagheter i regeringens arbete men belyser även vägar framåt samt ger experterna rekommendationer på frågor som de bör lyfta till den svenska delegationen.

Kunskap är, i vanlig ordning, makt och att informera sig om hur man konkret går till väga för att göra sin röst hörd är naturligtvis centralt för NGO:er som vill påverka FN. Ett nödvändigt första steg för interaktion med FN är ansöka om ECOSOC Consultative Status för sin organisation. För att kunna ansöka måste organisationen bland annat ha en demokratisk grund, ha existerat i minst två år samt ha ett permanent säte. Det är sedan upp till en kommitté bestående av 19 medlemsstater att avgöra om statusen kan utfärdas. Dessvärre finns det fog för att misstänkta att den processen är politiserad då vissa NGO:er som medlemsstater uppfattar som besvärliga inte blir beviljade statusen på lösa grunder. I nuläget har strax under 4000 NGO:er certifikationen som man ansöker om online via FN:s NGO Branch. Med den kan en NGO leverera både skriftliga och muntliga inlägg i FN:s råd för mänskliga rättigheter. Den gemensamma talartiden för NGO:er per programpunkt vid rådets sammanträden är dock väldigt begränsad och varje NGO har sällan mer än två minuter. Därför är det vanligt förekommande med gemensamma uttalanden där en NGO talar för flera organisationer. Rådets sessioner öppnar även upp möjligheten för NGO:er att arrangera parallelevent för att uppmärksamma en fråga som anknyter till sessionen. Eventen utgör en god plattform för nätverkande och väl utformat lockar det ofta diplomater som i sin tur kan ta frågan vidare.

2006 infördes den nya mekanismen Universal Periodic Review (UPR) som ett underorgan till FN:s råd för mänskliga rättigheter som en del i processen att distansera sig från rådets politiserade föregångare, Kommissionen för mänskliga rättigheter. I UPR granskas regelbundet samtliga 193 av FNs medlemsstaters upprätthållande av mänskliga rättigheter. Granskningen äger rum i Genève och är en så kallad peer-review där stater granskar varandra – en struktur som varit central för det hittills goda resultat som mekanismen har uppvisat. Varje lands UPR baseras på tre rapporter: en statsrapport, en sammanställning av FN-organens information om staten och en sammanställning av relevant information från andra aktörer. Det är viktigt att NGO:er bidrar till den sistnämnda rapporten, men för ett lyckat påverkansarbete bör man vara aktiv under hela processen. Regeringar anordnar i regel nationella konsultationer med civilsamhället innan granskningen, vilka är ypperliga tillfällen att i samarbete med andra NGO:er föra fram sina åsikter. Under granskningen framför stater rekommendationer till landet som granskas. Dessa rekommendationer fungerar som en god indikator för NGO:er som vill följa upp sin regerings arbete efter granskningen.

Det gäller emellertid att arbeta efter sina resurser. Att som första steg lansera en altenativrapport till en konventionskommitté är resurskrävande och riskerar att kväsa snarare än att uppmuntra engagemanget i en organisation. Att börja i mindre skala med att följa upp regeringens arbete med att implementera rekommendationer från senaste UPR är dock en lärorik erfarenhet som inte behöver ta alltför mycket resurser i anspråk.

Dela det här:
Kategorier: Europa, Förenta Nationerna (FN), Schweiz
Taggar:

Om HansFridlund

Efter studier på University of Sussex och Högskolan i Halmstad har Hans avlagt kandidatexamen i statsvetenskap. Efter att ha arbetat som utredningssekretare gör han nu praktik för World Federation United Nations Association. För WFUNA bevakar Hans främst FN:s ansträngningar för att främja och skydda mänskliga rättigheter med ett särskilt fokus på Human Rights Councils verksamhet. Att bereda all världens befolkning tillgång till mänskliga fri- och rättigheter är en absolut nödvändighet i strävan efter ett inkluderande internationellt samhälle.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *