Argentinas finansiella kollaps 2001 – civilsamhällets utveckling och reaktion

Den ekonomiska kris som inträffade i Argentina 2001 kan jämföras med dagens globala finanskris. Krisen ledde till en hög arbetslöshet, tilltagande sociala klyftor samt ett stort budgetunderskott i landet. Dessa negativa följder resulterade i ett stort offentligt missnöje och påverkade det civila samhället på olika sätt.

"Fler röster, starkare demokrati" - väggmålning i Buenos Aires. Foto: Daniel Rosell

”Fler röster, starkare demokrati” – väggmålning i Buenos Aires. Foto: Daniel Rosell

En finanskris betyder sällan något positivt för ett land. Det finns emellertid aktörer som ser det som ett tillfälle för ökat inflytande i ett restriktiv politiskt landskap, speciellt inom det civila samhället i Argentina. Vi träffar Maria Boron som är direktör på Directorio Legislativo, vilka försöker arbeta för ett ökat inflytande i kongressen. Organisationen är strategiskt belägen ett par kvarter från just Congresso Nacional, Argentinas motsvarighet till den svenska Riksdagen. Hon berättar för oss att finanskrisen 2001 var en möjlighet för NGO:er (icke-statliga organisationer) att sätta press på politikerna att vidga sina vyer och söka lösningar utanför maktens korridorer genom dialoger med det civila samhället.

Gonzalo Bazgan arbetar på CASCOS, en organisation som arbetar för individer med funktionsnedsättning och deras rättigheter i samhället. Gonzalo brinner för sitt arbete och framstår som extremt kunnig inom civilsamhällets utveckling i Argentina. Han poängterar att det civila samhället och regeringen ingick en informell överenskommelse efter den ekonomiska krisen 2001. Tanken var att man inte skulle lägga sig i varandras agendor. Vi märker på honom att detta verkade vara en någorlunda bra lösning för båda parter. Alla håller dock inte med. Det var en tuff tid för Argentina. Man lyckades till och från åstadkomma ekonomisk tillväxt under de nästkommande åren, dock utan positiv inverkan på det civila samhället. Politikerna återgick snabbt till ett restriktivt mönster kort efter stabiliseringen av landets offentliga budget.

Vissa organisationer inom det civila samhället är beroende av offentligt stöd. Ett problem som uppstår i och med detta är trovärdigheten att genomföra sin agenda på grund av politiska påtryckningar, vilket flera representanter för olika NGO:er poängterar. Andra är beroende av bi- och multilateralt bistånd från utlandet. Maria Boron berättar för oss att flera NGO:er var tvungna att omorganisera sina dagordningar eftersom biståndet minskade i takt med Argentinas ökade BNP. Ju bättre det går för Argentinas ekonomi, desto mindre resurser får alltså många NGO:er.

Hur starkt är det civila samhället idag och hur kommer framtiden att te sig?

Guillermo Correa är grundare och direktör på organisation RACI som fungerar som en länk (även kallad för en paraplyorganisation) mellan ett flertal NGO:er i Argentina. Han ger oss del av svaret och berättar att den nuvarande regeringen exkluderar NGO:er som försöker arbeta mot korruption, för transparens och för ett ökat deltagande. Han tror inte att detta kommer att förändras i framtiden eftersom den politiska viljan inte finns där.

Natalia Gerardi på organisationen ELA som jobbar för jämställdhet är dock av en annan uppfattning. Hon välkomnar oss med öppna armar och varsin kindpuss, ett vanligt sätt att hälsa på i Latinamerika. Hon förklarar att organisationerna inom det civila samhället, trots de ekonomiska problemen i början av 2000-talet, är starkare idag än för 15 år sedan. Detta är ett intressant påstående med tanke på att Argentina även har brottats med socioekonomiska problem, en stigande inflation och ett utbrett folkligt missnöje som följd.

Efter att ha genomfört ett flertal intervjuer med olika direktörer och representanter för det civila samhället märker vi att åsikterna går isär. Möjligen på grund av att de arbetar på olika sätt och för att uppnå olika mål. Vi får se huruvida den tillslutna politiska kulturen kommer att förändras. Förmodligen krävs det en attitydförändring, mer legitima institutioner och ett ökat inflytande för det civila samhället genom mer lyhörda beslutsfattare.

Dela det här:
Kategorier: Argentina, Demokrati, Latinamerika, Politik, Sociala rörelser
Taggar:

Om Daniel Rosell

Är 24 år och studerar statsvetenskap med inriktning på europastudier vid Linnéuniversitetet i Växjö. Jag har ett genuint intresse för utvecklingsrelaterade frågor såsom bistånd, som jag även skulle kunna tänka mig att jobba med i framtiden. I oktober åker jag och en studiekamrat till Buenos Aires för att undersöka det civila samhället, fältstudien skall fungera som den empiriska delen till vår kandidatuppsats. Min förhoppnings är att kunna publicera analytiska och intressanta rapporter om vistelsen i Latin Amerika.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *