Israeliska soldater vittnar om ockupationens verklighet

”Bryt tystnaden” deklarerar allt fler israeliska veteransoldater som genom organisationen Breaking the Silence hävdar att det är dags att tala öppet om innebörden av Israels ockupationspolitik. 

Nadav berättar om sin tid som soldat i den israeliska armén. Foto: Anna Gezelius

”Itlao barra – ut med er! ropade jag på arabiska som jag hade lärt mig. Vi var en grupp soldater från det israeliska förbandet Nahal-brigaderna och allt var noga planerat: hur vi skulle gå in i huset på natten och hur all information om de boende skulle kartläggas. Vi skulle också söka igenom huset och våra order sa att ingenting fick förbises. 

Den palestinska familjen som bodde i huset blev naturligtvis bestört när vi stormade in och gav order om att de skulle ut ur sitt hem. Familjen hade ju legat och sovit och hade bara pyjamas eller underkläder på sig, men vi behövde få bort dem för att kunna söka igenom huset. Under tiden fick de vänta ute på gatan. En äldre kvinna i nattlinne försökte protestera. Hon ville få med sig en sjal att skyla sig med, men det är förstås lönlöst att motsätta sig beväpnade soldater, så hon fick gå utan. Barnen såg skräckslagna ut. När familjen fick lov att gå in igen var hemmet oigenkännligt. Innehåll i skåp och lådor var utslängt på golvet, sängarna uppriva, och någon hade haft omkull tv:n som hade gått i kras. Men vi hade fullföljt våra order och dokumenterat och genomsökt allt. Det var först senare som jag kom att inse att ingen hade talat om vad vi faktiskt letade efter.

Efteråt tänkte jag inte så mycket mer på händelsen, sådant var rutin för oss, och det kom att dröja innan jag förstod att många av dessa aktioner gick ut på det som kallas ”att markera närvaro” eller ”avbrott av normalitet” – en militär strategi vars taktik avser att konstant påminna de människor som lever under ockupation om deras utsatt- och maktlöshet. Det handlar om kontroll och förtryck – ockupationens logik.”

Berättelsen är Nadav Bigelmans. Vi träffas i staden Hebron på Västbanken där Nadav tjänstgjorde som soldat mellan 2007 och 2010. Nu är han är 26 år och arbetar för Breaking the Silence, en israelisk människorättsorganisation som syftar till att exponera och skapa debatt om den israeliska arméns agerande i de ockuperade palestinska områdena. Organisationen grundades 2004 och har sedan dess samlat in hundratals vittnesmål från israeliska soldater som har tjänstgjort på Västbanken och i Gaza.

Med sina egna ord utmanar soldaterna föreställningen om att den israeliska arméns närvaro i de palestinska områdena är defensiv och främst syftar till att verka för Israels säkerhet. Soldaternas berättelser skildrar ett annat perspektiv. De beskriver hur militärerna systematiskt förnedrar palestinier, skrämmer dem och utsätter dem för grovt våld. De vittnar om aktioner som syftar till att injaga fruktan i den palestinska befolkningen, till att annektera palestinsk mark, till att separera de palestinska samhällena från varandra, till att kontrollera, söndra och härska.

– Vi trakasserade människor varje dag, hela tiden, säger Nadav. Jag skäms för vad jag gjorde där.

Israeliska soldater på Västbanken. Foto: Anna Gezelius

Israeliska soldater på Västbanken. Foto: Anna Gezelius

Ändå tog det lång tid innan han valde att berätta. I Israel uppfostras du till att vara en god israel och en god soldat. Du uppfostras till att inte ifrågasätta dessa saker. I samhället talar man helst inte om ockupationen. Separationsbarriären döljer effektivt vad som pågår på andra sidan och ”araberna” ses mest som ett demografiskt problem och hot, inte som människor som man vill relatera till. Enligt Nadav är ockupationen ändå ständigt närvarande i Israel, med en utbredd rädsla, hat och rasism i samhället, liksom en tendens att demonisera och dehumanisera.

– Vi vill genom vårt arbete belysa att ockupationen inte bara är ett förtryck av ett annat folk, utan att den också bidrar till en erosion av moraliska värden inom Israel. Militärtjänstgöring är obligatorisk för alla israeler, och i armén tvingas många bryta mot både mänskliga rättigheter och fundamental judisk etik. Vi får lära oss att detta är normalt och berättigat.

Nadav berättar vidare att man genom att kritisera ockupationspolitiken och förespråka mänskliga rättigheter i dagens Israel ofta blir ansedd som naiv och vänsterradikal, alternativt som en landsförrädare.

– De rasistiska och etnofascistiska attityderna i samhället skrämmer mig, säger han. Så gott som allt accepteras så länge det anses gagna nationens intressen. Detta reflekteras även på regeringsnivå, uttryckt i en alltmer hårdför politik, och ett samhälle genomsyrat av sådana värderingar tror jag egentligen att ingen av oss vill ha.

Nadav konstaterar att genom att tala om dessa frågor tvingar man människor att konfrontera dem. Därför är det så viktigt att främja en spridd kritisk debatt, bortom tystanden.

Dela det här:
Kategorier: Israel, Konflikt, Mänskliga Rättigheter, Mellanöstern, Militär/krigsmakt, Militära interventioner

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *