Mitt dagliga samtal giv mig idag

Jag bor tillfälligtvis (förhoppningsvis) på ett trevligt hostel i Maputo, som är huvudstaden i Mozambique (egentligen ska z vara ett c med en liten kurvig svans under sig men jag har inte hittat någon sådan på mitt tangentbord ännu…). Förutom att samtala med människor på caféer, restauranger, affärer eller på gatan så har jag hamnat i väldigt intressanta sällskap under de få dagar jag varit här genom att stället där jag bor är välbesökt. Det är de här samtalen som berikar livet, som lyfter blicken och som ger insikter i olika frågor och nya idéer.

Att resa själv kan kanske vara läskigt, svårt och ibland ensamt, men det kan också ge möjligheter att få möta nya, fantastiska (och ibland inte så fantastiska) människor, och aldrig betyder ”the kindness of strangers” så mycket som när man är själv i främmande land och verkligen behöver hjälp, vilket jag hittills oftast, nästan alltid, fått. Det får mig att fundera över hur hjälpsam jag är, vi är, i det dagliga livet när vi rusar till bussen en snöig tisdagsmorgon. Nåväl, åter till dessa möten, som kanske har lättare att ta plats när man är själv och inte redan har en samtalspartner.

Vilka har jag mött under de dagar som gått?
-en äldre herre med en gång som säger att antingen ålder eller en gammal skada gör sig påmind. Han bor i Uganda men hans barn i Storbrittanien. Han var väldigt fäst vid sin surfplatta och under vårt mest givande samtal diskuterade vi naturens villkor, människans tro på/övertygelse om att vi kan bygga och planera bort risker som naturen medför (som tidiga varningssystem, bättre armerade hus o.s.v.) och dystopiska filmer om jorden potentiella undergång p.g.a. klimatkatastrofer. Han ansåg att djuren är smartare än vi för de accepterar naturens villkor och förhåller sig till den som att det är den som bestämmer.
-en tyska boende i Frankrike som jobbar i 2 år på en undergren till ett departement, sen reser hon i 2 år och sen börjar hon om. Våra samtal handlade mycket om kost, hur man reser billigt och skillnader mellan olika länder hon hade besökt.
-en mozambikansk rappare med fru och barn i Spanien, som spelar in sin musik i Österrike, har hus och driver ett dagis i Inhambane (bildgoogla det namnet om ni tycker det är kallt i Sverige) men jobbar i Maputo. Efter att ha fått lyssna på hans musik så löd mitt omdöme att det påminde mycket om Jamiroquai, väldigt svängigt och med texter som ”One day I hope the bass is harder than the bombs”. Mycket socialt medveten i sina texter som, till skillnad från en del rapmusik som kanske glorifierar våld, tvärtom förmedlade budskap om fred. Det kanske låter hippie-aktigt för en del, men många här minns kriget eller har erfarenheter från den politiska orolighet som kommer och går. Samtalet flöt över i betraktelser om tidningar, tv och reklam och vilken bild det förmedlar av människor, till människor. Att det bygger mycket på att man ska vilja bli mer som personen man ser – genom att köpa en produkt, åtgärda något hos sig själv t.ex. tvål med blekmedel i för att få ljusare hy.
-en brasiliansk forskare som håller på med fältstudier om det multilaterala projektet mellan Mozambique, Japan och Brasilien. Vi diskuterade utvecklingsfrågor, landgrabbing, landrättigheter och de ibland märkliga samarbeten som finns mellan företag, regeringar och befolkning. Det är möjligt att jag kommer komma tillbaka och skriva mer om detta senare då det är intressanta och aktuella frågor både här och i Sverige. Parallellen emellan kanske kan vara hur den svenska gruvnäringen utvecklar sig, nyligen på Gotland och i dagsläget i norra Sverige. Även där kan man fundera över samarbeten mellan politiskt ansvariga, företag och befolkning.
-mitt sista längre samtal var med en mozambikan som jobbar på hostelet och som studerar samtidigt. Han förklarade för mig att istället för en kandidat och sedan en master så är grundutbildningen 5-5.5 år på universitetet, sen förstod jag inte om man hade sin master eller inte men efter det är det dags att söka jobb eller forska. Han studerar till vad jag kan översätta som miljöingenjör och vi pratade om hur hållbar turism och icke-fossila energikällor skulle kunna bli en stor grej i Mozambique, att driva exempelvis ett hotell med sol- och vindkraft. Vi diskuterade även byråkrati och hur byråkratiska processer borde fungera hos banker och när man ansöker om visum, samt Europa, dess visumregler och dess murar.

Jag tror inte dessa samtal kanske hade skett om jag hade haft en vän att prata eller dra omkring med, så även om det finns stunder då det såklart hade varit roligt eller skönt så får jag andra fördelar istället!

Nu går jag på helg tänker jag och om vädret blir bra (d.v.s. inte regn och åska) så blir det nog en liten tur till ett ställe med pool, handla mat på marknaden och övaövaöva portugisiska. Tchau!

Dela det här:
Kategorier: Afrika, Brasilien, Jordbruk, Landsbygdsutveckling, Miljö, Moçambique, Naturresurser, Politik, Utbildning

Om Angelica

Frågor om miljö, politik, utveckling och rättigheter intresserar, innovation och entreprenörskap ser jag som verktyg och styrkor. Drömmarna är många, men en blir viktigare och viktigare: att fortsätt utvecklas, fortsätt lära sig- det finns så mycket kvar att upptäcka. Gillar att titta och se, höra och lyssna samt en gnutta dans. Fascinerad av möten med människor, kulturer samt den vidunderliga naturen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *