Sydafrika- Kontrasternas land

Att komma som turist till Kapstaden så kan det från utsidan se ut som vilken Europeisk stad som helst. Stora köpcentrum, fina hus, lyxiga lägenheter, dyra bilar på vägarna, resturanger och barer. Men bakom detta gömmer sig exploatering av människorna och bara ett sten kast från allt detta ligger ett av Townshipen, Khayelitsha, med skjul uppbyggda av plåt och brädor. 

IMG_5965

 

Jag har bott här i Kapstaden i lite över 2 år. Detta är verkligen kontrasternas land, samtidigt som man kan se dyra fina bilar och lyxiga hus så kör man bara lite utanför staden så ser man townshipen sträcka ut sig. Det bor ca 500.000 människor i Khayelitsha, vilket betyder ”nytt hem” på ett av de lokala språken, isiXosa. Namnet kom till när de svarta blev tvångs förflyttade under Apartheid.

Bakom ojämnt fördelade resurser och inkomst så utnyttjas arbetskraft. Jag har många vänner inom restaurang branschen och att arbeta som servitris eller servitör så tjänar man endast dricks, ibland går man hem med ”bra” dricks och ibland ingenting. Under hög säsongen i December så kan man tjäna bra men under låg säsong väldigt lite, det är en osäker inkomst och speciellt svårt om man har en familj att försörja. Pengarna i detta land går till vissa få, det är sådana otroliga klyftor mellan rika och fattiga. Hur kan det vara möjligt att man får utnyttja arbetskraft på detta sätt? Att människor bor i plåtskjul för de tjänar endast 9 kr i timmen. Det blir svårt att ändra sin livs situation när man inte får en dräglig lön att leva på. Hur kan det vara möjligt att inte betala sina anställda, det är ju pga dem som dom har råd att köra dyra bilar och bo i en lyxig villa på stranden.

 

Förra veckan besökte jag en by i KwaZulu Natal och pratade med en ung tjej, samma ålder som jag, 25 år, hon hade 3 barn, inget jobb och bodde på föräldrarnas gård. Hon fick ett jobb i Durban, ca 1 timmes bussresa från hennes by, lönen låg på ca 1600 rand (ca 1000kr) i månaden men bussen kostade ca 800-900 rand i månaden, efter 2 månader slutade hon då hon tyckte att det var bättre att vara hemma och ta hand om barnen.

 

Jag har träffat en helt enastående kvinna här, hennes namn betyder kärlek och det är precis det hon utstrålar, hon bor i Khayelitsha, och hon berättade att hon fick ett jobb som städerska där hon fick en ok lön och för det byggde hon ett hus till henne och hennes 4 barn. Ett hus med 2 rum och kök. De bodde i ett plåt skjul i 3 år och hon berättade att hon bad till Gud varje vinter då det var kallt, att allt skulle gå bra och att huset snart skulle bli klart. Det tog långt tid att bygga, lite i taget men med de små medel hon hade stod huset klart till slut. En dag tog ett annat företag över och hon blev förflyttad, i dag betalar dom henne några rand i timmen och det räcker till mat och buss till jobbet, hon bad om att få samma lön som tidigare men hon fick till svar att om det inte passade kunde hon gå. Men fack föreningar då? Hon berättade att om hon går med i facket skulle hon få sparken och hon behöver en lön för att försörja sina barn. Men hon säger att hon är glad att huset är klart så att hon och hennes barn har tak över huvudet. Hennes högsta önskan nu är att hennes dotter som är 20 år ska hitta ett jobb så hon kan betala sin utbildning, studera och jobba samtidigt, då hon anser att utbildning är vägen till bättre jobb möjligheter.

 

Dessa kvinnors historier är inte ovanliga och jag kunde fortsätta med många fler historier där människor utnyttjas genom billig arbetskraft. Dessa historier kanske känns avlägsna men det finns faktiskt en koppling till Sverige. Sydafrika är ett av Sveriges största importörer av vin. På vingårdarna arbetar människor för minimi löner och bor i skjul medan gårds ägarna bor i stora fina hus. Vad kan vi i Sverige göra ? Vi kan kräva att det ska vara bra arbetsförhållanden och löner som människor faktiskt kan leva på. Kom i håg att vi faktiskt har konsumentmakt!

Dela det här:
Kategorier: Sydafrika

Om Johanna Åhs

Jag heter Johanna Åhs och bor i Sydafrika sedan 2011 där jag studerar Utvecklingsstudier på University of South Africa. Jag jobbar som volontär för två olika organisation som arbetar med utsatta barn i skolan. Jag är intresserad av politik, mänskliga rättigheter och kultur.

Min lärare sa en gång; "den röda jorden fastnar liksom under fötterna och går aldrig att tvätta bort" och det är nog sant.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *