Plötsligt står en liten flicka, kanske 1.5 år, och kissar på den stenlagda uteplatsen. Hon springer efter sina vänner några steg och sen kissar hon lite till, och så är leken i full gång. Den äldsta av barnen är runt 14 år, efter några dagar börjar vi vinka till varandra. Om en främling skulle komma in skulle hen se ett tjugotal kvinnor iklädda åtminstone nedtill det traditionella tyget capolana, kanske hälften av dem bär även sina barn på ryggen eller höften i tygstycken. Några av dem lagar mat i gigantiska grytor, diskussionerna böljar högljutt fram och tillbaka. Nästan alla av barnen har olika mängder av stygn i ansiktet. Om man inte vet så kanske man antar att de flytt från något hemskt och nu lever i det där tillståndet av tillfällighet där inget är säkert från dag till dag, där man lever en dag i taget. Men det är fel.

Operation Smile är en internationell organisation som på olika sätt hjälper barn med olika ansiktsdeformationer genom rådgivning och operationer. Ni kanske har sett deras reklam på tv. Det finns så många organisationer som ska verka för olika former av utveckling, ibland kan det vara svårt och veta vad man ska tro på men också på vilka frågor som är mest behjärtansvärda. I det här fallet är resultatet tydligt: ca 20 barn i varierande åldrar har med nästan uteslutande sina mödrar eller andra äldre kvinnliga släktingar fått kliva ombord på en båt, vissa efter lång, lång väntan och flera försök, för att få en operation som är om inte livsnödvändig så åtminstone livsavgörande. Barnen har olika grader av ansiktsdeformationer och därmed har olika omfattning av operationer varit nödvändiga.
De flesta jag ser har vad som kallas läpp-/käk-/gomspalt, inte något som behöver vara otroligt omfattande men för den sjukvård som finns i Mozambique är resurserna för sådana operationer extremt knappa. Förutom det uppenbart synliga med dessa typer av sjukdomar så är konsekvenserna ibland väldigt omfattande då det kan vara svårt eller t.o.m. omöjligt att prata eller äta. Möjligheterna att göra sig förstådd blir begränsade, kanske framförallt utanför den egna familjen: att följa med i skolan, få den stimulans och träning som behövs eller bara kommunicera med sina jämnåriga blir ibland omöjligt.

Flickan som kissade lite är ett av de två mest kritiska fallen då hon inte ”bara” har läpp-/käk-/eller gomspalt. Det är svårt att förstå vilken eller vilka diagnoser hon fått men jag skulle gissa på hydrocefalus (det vi normalt kanske kallar vattenskalle), hennes ena öga sitter ungefär i höjd med mitten av örat och nästan brevid det också. Området där hennes öga normalt skulle suttit är täckt av vad som närmast kan beskrivas som en extra panna som sitter på sniskan. Näsan sitter inte mitt i ansiktet och är deformerad. Denna beskrivning är inte medicinsk och inte heller kanske politiskt korrekt men jag vet i ärlighetens namn inte hur jag ska beskriva hennes ansikte för att en bild ska framträda av det enorma behov av operation som hon haft. Nu leker hon springlekar med jämnåriga, bara några dagar efter en operation som lämnat hennes ansikte FULLT av stygn, med hopp om att hon ska kunna behålla båda ögon, kunna prata, kunna äta och andas som de flesta av oss andra.

Barn och vuxna vilar upp sig på ett vandrarhem som bidrar med mat och husrum under några dagar i väntan på den sista läkarkontrollen innan de kan åka hem. Annars skulle de varit tvungna och betala själva, alternativt varit tvungna och åka hem innan läkarna sett att det läker bra, vissa utan ekonomisk möjlighet att komma tillbaka. I tre dagar bor vi tillsammans och det stojas och skriks och aldrig har jag blivit mer glad av högljudda barn.
Efter lite research så visar det sig att det inte bara är just Mozambique ”operationsbåten” kommer till, den åker den här gången längs med Afrikas kust och här kan ni läsa mer om arbetet med detta: http://www.operationsmile.se/aktuellt/highlights/

Dela det här:
Kategorier: Afrika, Hälsa, Moçambique, Okategoriserade

Om Angelica

Frågor om miljö, politik, utveckling och rättigheter intresserar, innovation och entreprenörskap ser jag som verktyg och styrkor. Drömmarna är många, men en blir viktigare och viktigare: att fortsätt utvecklas, fortsätt lära sig- det finns så mycket kvar att upptäcka. Gillar att titta och se, höra och lyssna samt en gnutta dans. Fascinerad av möten med människor, kulturer samt den vidunderliga naturen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *