Fängelsedom – inget hinder för demokratisk kamp

Nobel Aye och Tin Aye, två ikoner inom den burmesiska demokratirörelsen. Foto: JohannaKvist

Nobel Aye och Tin Aye, två ikoner inom den burmesiska demokratirörelsen. Foto: JohannaKvist

De äkta makarna Tin Aye och Nobel Aye har en minst sagt dramatisk och spännande historia som demokratiaktivister och politiska fångar i Burma. De är två av den burmesiska demokratirörelsens ikoner. Jag och Tin Aye är kollegor på en politisk skola i gränsstaden Mae Sot i Thailand och en dag bjöd han hem mig till sig och sin fru på en kopp kaffe för att prata om deras historia.

 

 

 

 

 

Det började med att de båda var missnöjda med hur militärjuntan behandlade folket. Under ett drygt halvsekel var det olagligt att bedriva oppositionspolitik i Burma. Det var under den här perioden som Tin Aye 1986 gick under jorden för att jobba i det kommunistiska partiets studentsektion. Där var han med och återetablerade All Burma Federation of Student Unions vilken var en av de organisationer som kom att driva fram upproret 1988. Den 8 augusti 1988 deltog flera hundratusen i protester runt om i Burma mot den rådande diktaturen. Nobel Aye var vid den här tiden bara 13 år, men fast besluten om att ett annat Burma var möjligt. Som ung kvinna och politisk aktiv mötte Nobel Aye många hinder:

– Än i dag är Burma väldigt konservativt. Män och kvinnor ska helst inte arbeta tillsammans, knappt prata med varandra. Det är verkligen ett stort problem inom det burmesiska samhället, förklarar hon.

Även om hennes mamma också var politiskt aktiv berättade aldrig Nobel Aye för henne om sitt engagemang.

– När jag hade möten sa jag till mamma att jag skulle träffa en tjejkompis. Även om min mamma var en medveten kvinna och politiker skulle jag som tjej helst inte gå ut efter skolan.

Inte förrän 1998, när Nobel Aye fängslades på grund av sitt politiska engagemang, fick mamman vetskap om hennes aktivism. De möttes då i fängelset, eftersom även mamman hade fängslats två veckor tidigare. Nobel Aye dömdes till 42 år i fängelse:

– En dom som var så lång att det kändes overkligt, förklarar hon.

Straffet kortades senare ned till sju år.

– Det var sju år i helvetet. Det fanns sällan mat och rent vatten, berättar Nobel Aye och Tin Aye nickar instämmande.

Tin Aye arresterades redan 1989 och dömdes till 20 år, men tack vare internationella påtryckningar sänktes straffet till 15 år. 2005 släpptes båda, Tin Aye ett par månader innan Nobel Aye.

Trots att tiden i fängelset hade varit ett helvete fortsatte de den politiska kampen för ett demokratiskt Burma när de kom ut igen. Tin Aye började jobba som redaktör på en tidning för politiska fångar och när Nobel Aye släpptes sökte hon jobb där.

– Ja, det var så vi träffades, berättar Tin Aye med ett leende på läpparna.

Efter bara två år i frihet arresterades Nobel Aye igen och dömdes då till 11 år. Straffet förkortades och hon släpptes 2012. Tin Aye och Nobel Aye lämnade då Burma för ett liv i säkerhet i gränsstaden Mae Sot i Thailand. På frågan om vad de hoppas på för Burmas framtid svarar Nobel Aye:

– Jag drömmer om ett demokratiskt Burma och om respekt för kvinnors rättigheter.

Tin Aye fortsätter:

– Vi måste göra oss av med det militära styret steg för steg. Ett annat Burma är möjligt, men vi måste ha tålamod.

Dela det här:
Kategorier: Asien, Burma, Demokrati, Mänskliga Rättigheter, Politik, Rättssystem, Thailand

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *