Indonesiska palmoljebranschen ger enkla svar

Kalhyggen vid regnskogens kant: en front mellan palmoljebranschens enkla svar om fattigdomsbekämpning och det traditionella, naturliga, outnyttjade? Eller en illustration av det klassiska så kallade dilemmat mellan utveckling och miljöhänsyn? 

Avskogning i Riau-provinsen på Sumatra Foto: Flickr Wakx_Aidenvironment

Avskogning i Riau-provinsen på Sumatra Foto: Flickr Wakx_Aidenvironment

Palmolja är världens mest handlade vegetabiliska olja. Utöver för matlagning används den i alla tänkbara sorters livsmedel samt för kosmetika, hygienprodukter, städprodukter och biodiesel. Genom att konvertera Borneos och Sumatras regnskog till oljepalmsplantager har Indonesien blivit världens största producent; efter olja och gas är palmoljan landets mest inkomstbringande exportvara. Jämfört med år 2000 spås produktionen fördubblas till år 2030 och trefaldigas till år 2050. Palmoljan hyllas för allt den gör för fattigdomsbekämpning och Indonesiens utveckling – men stämmer sådana utsagor?

Indonesisk oljepalmsplantage. Foto: Foto överst th: Wikimedia Commons Wagino 20100516

Indonesisk oljepalmsplantage. Foto: Foto överst th: Wikimedia Commons Wagino 20100516

Framgången beror främst på lågt pris. Kostnader hålls nere delvis genom att oljepalmerna kan skördas i 30 år, men den verkliga orsaken är branschens dunkla metoder. För att tillskansa sig mark att expandera odlingarna på har land grabbing och brott mot mänskliga rättigheter i princip institutionaliserats. Utbredda inslag av privata arméer, skrämseltaktiker, våld, subventionerat skuldslaveri och barnarbete har skapat epitetet conflict palm oil. Närmare tusen pågående landdispyter skänker bevis för anklagelser som dessa. Lika viktigt för prisbilden är total hänsynslöshet för miljö- och klimatkonsekvenser. Expanderande oljepalmsodlingar har skapat världens snabbaste regnskogsskövling, vilket utarmar ovärderlig biologisk mångfald, förstör ekosystemtjänster, pressar utrotningshotade djur mot avgrunden och gör Indonesien till världens tredje största utsläppare av växthusgaser (särskilt på grund av torrläggning och bränning av mycket kolrika torvmossar). På de torra monokulturerna blir skogsbränder dessutom vanligare och bidrar till stora, gränsöverskridande luftföroreningar.

Närmare 100 miljoner hektar regnskog har planerats för konvertering till oljepalmsfält år 2020. Att upplysa beslutsfattare om vilka kränkningar mot mänskliga rättigheter och vilken enorm klimatskada detta skulle leda till har hittills varit föga framgångsrikt. Regeringen säger sig vilja förlänga 2011 års moratorium på nya avverkningstillstånd bortom 2015, men tongivande parlamentariker protesterar. Moratoriet kallas dessutom tandlöst, eftersom korrupta myndigheter beviljade väldigt många tillstånd i dess upptakt.

Avskogning i Riau-provinsen på Sumatra. Foto: Flickr H Dragon

Avskogning i Riau-provinsen på Sumatra. Foto: Flickr H Dragon

Däremot ger konsumentpåtryckningar resultat. För även om palmoljeboomen till stor del beror på att branschens kapitalintensitet och stora avkastning attraherar oansvariga storbanker, pensionsfonder och riskkapitalister, är primär pådrivare ändå den rena efterfrågan. Bojkottningar och namninsamlingar har till exempel fått stora köpare som Nestlé, Unilever och L’Oreal att tvinga fram genomgripande förändringar hos plantageföretag som till exempel Wilmar International och Duta Palma. Trots långa implementeringsfaser och risk för tomma löften är detta mycket positivt. I butiken eller vid biodieselpumpen har vi konsumenter alltså stor makt, och vid årsskiftet görs den ännu enklare att utöva genom EU:s undanröjande av paraplytermen vegetabilisk olja/fett på innehållsförteckningar.

Palmoljebranschen bemöter kritik med enkla svar om ”utveckling”. I bästa fall använder de den business as usual-upprätthållande dilemma-beskrivningen, men tillägger att stärkta landrättigheter, miljökonservering och klimatmitigering skulle hindra fattigdoms-bekämpningen. Denna argumentation tillika vanliga uppfattning är dock svag. Branschförespråkarna själva ger svar som medvetet nedtonar miljökonsekvenser och tar ett skenutilitaristiskt avstamp. Holistiska analyser ger istället enkla svar med motsatt innebörd: just för att gynna de fattiga – och de flesta av oss andra – måste utbredningen stoppas och vändas, odlingar flyttas till trädesmark så att regnskog kan återväxa, landdispyter avgöras/undvikas, produktivitet på kvarvarande befintliga marker ökas, regelverket reformeras och branschorganisationen Roundtable on Sustainable Palm Oils kriterier för ”hållbar” palmolja kraftigt skärpas.

Oljepalmens oljerika frukt. Foto:  Wikimedia Commons Wagino 20100516

Oljepalmens oljerika frukt. Foto: Wikimedia Commons Wagino 20100516

Alla ärliga utvärderingar av palmoljebranschen visar alltså tydligt att den måste förändras i grunden för att någonsin kunna kallas fattigdomsbekämpande. Lyckligtvis kan våra plånböcker göra stor skillnad, både för att motarbeta klimat- och miljöförändringar som kommer göra planeten mycket mindre hjälpsam för oss alla, och för att hjälpa de fattiga indoneser som redan idag är i palmoljebranschens giriga klor.

Dela det här:
Kategorier: Asien, Ekonomisk utveckling, Handel, Indonesien, Jordbruk, Landsbygdsutveckling, Miljö, Naturresurser

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *