Miljömedvetenhet i Uganda

Med en miljödebatt som på hemmaplan inte längre lämnar någon oberörd har FUF i Världen frågat Bosco Opio, ugandisk dokumentär-filmsfotograf aktuell med en film om återvinning i Uganda, om vad miljö-medvetenhet innebär i en östafrikansk kontext. 

 Klimatförändringar gör livet allt svårare för ugandiska jordbrukare. Foto: Filip Hellberg

Klimatförändringar gör livet allt svårare för ugandiska jordbrukare. Foto: Filip Hellberg

Som förstagångsbesökare i ”Afrikas pärla” går det inte att undgå att slås av dess storslagna natur, med alltifrån Virunga-vulkanernas bambubeklädda sluttningar i sydväst, till lejonens hemvist Kidepo i nordost. Det sammantagna intrycket av Uganda lämnar dessvärre en fadd eftersmak då en hjärtskärande nedskräpning i kombination med alarmerande avgasnivåer, främst i huvudstaden Kampala, är det som fastnar på näthinnan.

Ärligt talat Bosco, finns det någon miljömedvetenhet bland ugandier?

– Definitivt. Hur denna ter sig beror dock på var du bor någonstans. På landsbygden är människor i allra högsta grad medvetna om jorderosion, utfiske och skövling. I Kampala däremot är folks uppmärksamhet riktad mot luftföroreningar och nedskräpning i allmänhet. Fokus är alltså främst på vad som påverkar din egen vardag, till skillnad mot i väst där ekonomiska förutsättningar gör att blicken tillåts lyftas mot horisonten i större utsträckning.

Bosco Opio ser positivt på framtiden. Foto: Filip Hellberg

Bosco Opio ser positivt på framtiden. Foto: Filip Hellberg

 

Det handlar alltså om ekonomiska incitament, snarare än om brist på utbildning och medvetenhet?

– Absolut. Pratar du med människor blir du varse att de i allra högsta grad är medvetna om vilken skada som de åstadkommer, men de har dessvärre inget val, det är ”äta eller dö”.

Enligt den ugandiska motsvarigheten till naturvårdsverket, NEMA, slängs det dagligen 300 ton plast i naturen endast i Kampala. Går det verkligen att hävda att folk är miljömedvetna mot bakgrund av det?

– Jag skulle vilja påstå att det handlar om politisk vilja. Det handlar inte om att folk inte vill göra någonting åt situationen, utan snarare om att regeringen inte erbjuder dem någon möjlighet. Vid de få tillfällen en sopbil dyker upp i kvarteret kommer folk från en kilometers håll för att bli av med sitt skräp. Tro det eller ej, men inte ens ugandier trivs med att bo bland sitt eget avfall, även om jag förstår att du undrar.

 

Det är inte första gången jag hör att allt är de korrupta politikernas fel här i Uganda.

– Om du tvivlar kan du åka över gränsen till Rwanda och se med egna ögon. Deras gator är så rena att du kan slicka dem. Det hade aldrig uppnåtts utan ett visionärt ledarskap.

Så om Uganda vid valet nästa år får en mer progressiv regering väntar en ljus framtid?

– Haha, det kommer som du vet dessvärre inte att hända. Men visst, skulle det ske, så kommer det naturligtvis ta tid. Jag ser ingen anledning till att det inte skulle ske i det långa loppet. I det avseendet är jag en obotlig optimist!

Jag måste faktiskt medge att jag är något förvånad över Boscos ihärdiga framtidstro. Är det kanske så enkelt att vi har olika acceptansnivåer i miljöfrågan? Eller är situationen kanske bättre än vad den vid en första anblick verkar? Ett som dock är säkert är att det onekligen finns en grogrund för en miljörörelse i Uganda den dagen då förändringens vindar ämnar svepa över landet.

300 ton slängs i naturen varje dag, endast i Kampala. Foto: Filip Hellberg

300 ton slängs i naturen varje dag, endast i Kampala. Foto: Filip Hellberg

Dela det här:
Kategorier: Afrika, Miljö, Politik, Uganda

En kommentar

  1. Daniel Ferm

    Hej Filip! Jätte bra artikel! Jag sitter och skriver mitt examens arbete och undrar lite om det Bosco Opio säger stämmer, har du kollat några källor på detta? svara så snabbt som möjligt! TACK på förhand.

    Mvh Daniel Ferm

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *