Vintern slår hårt mot de som har minst

Under juni, juli och augusti är det vinter i Sydafrika och det är liknande nyheter varje vinter; bränder i kåkstäderna där människor förlorar sina hus, översvämningar när det regnar flera dagar i rad och vart de har insamlingsplatser där man kan lämna filtar och varma kläder till behövande.

freedom

 

Det var en morgon när jag skulle gå ut för att göra några ärenden när jag träffade en tjej som jobbar i närheten där jag bor, vi brukar ofta små prata. Jag frågade henne som vanligt om allt är bra. Hon svarade att hon var trött. Så jag tänkte att det var hennes lilla son på 1 år som hade hållit henne vaken. Men hon berättar att det brann i den kåkstaden där hon bor. Det var sent på kvällen och hon kände lukten av rök, hon förstod att det brann i närheten. Någons skjul har tagit eld och med vinden så blåser elden mot hennes skjul, de börjar packa alla saker och flytta ut det som är värdefullt för att försöka rädda det som går. Elden kommer närmare, hon hör hur ett barn skriker i ett av skjulen, hon försöker öppna men det går inte, flera kommer och hjälper till och tillslut får de ut barnen. Bara någon minut senare tar skjulet eld. Brandkåren är där men skjulen är byggda så tätt att de  inte kan ta sig fram. Två skjul innan hennes lyckas de i alla fall stoppa elden. Men 400 personer blev hemlösa och har förlorat alla sina behörigheter. De två barnen som de fick ut skjulet, deras mamma och pappa jobbade natt och kommer hem och ser att deras hus inte finns kvar, de springer runt till grannarna och frågar efter barnen och som tur har min vän tagit hand om dem. De som förlorat sina hem fick nu bo i en sporthall.

Samma sak hände förra året, en klass kamrat till mig skulle presentera en uppsats hon skrivit. Hon börjar med att ursäkta sig då hon är trött, hon berättar att flera hus brann ner i kåkstaden där hon bor, även hennes hus så hon och hennes familj bor hos en moster. Branden hade startat då någon glömt ett ljus. Detta är vanligt under vinter månaderna, som är juni till augusti, då många tänder ljus och använder paraffin för att laga mat eller för att hålla sig varma men skjulen är små och det är lätt att något fattar eld. Bränder sprider sig snabbt i kåkstäderna då husen är byggda tätt inpå och av bräder och plåt och samtidigt kan brandbilen inte ta sig fram på de små och smala vägarna. För människor som redan inte har så mycket blir skadan stor, de förlorar allt de har och får börja om igen. När jag var och handlade mat förra veckan så stod den en kundvagn vid ingången med en stor skylt framför: ” Här kan ni lämna filtar, kläder, mat etc för de som drabbats av branden.”

Det är inte bara bränder som drabbar kåkstäderna utan även översvämningar när der regnar flera dagar i rad.  För 2 veckor sedan öste regnet ner i flera dagar. En vän berättade för mig att vatten  fyllde skjulen då skjulen inte har någon grund att stå på utan är byggda direkt på marken. Vattnet gjorde att mannens skjul blev obeboeligt och vattnet förstörde möbler, mat och hans kläder och han var nu tvungen att flytta till en familjemedlem tills regnet var över.

När något säger Sydafrika tänker många på sol och värme men vintern är kall här i Kapstaden och min vän berättade att under de åren som hon bodde i ett skjul, innan hon lyckades bygga sitt hus, brukade hon be till Gud att klara ännu en kall vinter.

Det är förfärligt att människor lever i sån fattigdom och inte har ett hus att bo i, utan bor i ett skjul uppbyggt att plåt och brädor. Det är en mänsklig rättighet att ha ett hus att känna sig trygg i. Men med en hög arbetslöshet och extremt låga löner där människor blir utnyttjade blir det svårt att förändra sin livssituation.

Det har inte undgått någon här i Sydafrika om strejken med gruvarbetarna. Medans ägarna tjänar miljoner så tjänar arbetarna bara några små kronor. De har strejkat i 4 månader men kom tillslut överens om höjda löner. En lön som man kan leva på och även förmåner så som pension, sjukvård och ett hus att bo i. Det är något som vi i Sverige tar för givet men här har dessa människor strejkat i månader med utebliven lön men tillslut vann de över företaget. Detta var väldigt positivt och jag tänker att kanske, kanske kan detta vara ett första steg mot bättre löner och arbetsförhållanden. Jag tänker att denna strejk kan bli ett bevis på att det går att förändra och att arbetarna kan vinna. Jag hoppas det, för det skulle betyda bättre levnadsförhållanden för befolkningen i Sydafrika om de har en lön som man faktiskt kan leva på.

Dela det här:
Kategorier: Afrika, Fattigdom

Om Johanna Åhs

Jag heter Johanna Åhs och bor i Sydafrika sedan 2011 där jag studerar Utvecklingsstudier på University of South Africa. Jag jobbar som volontär för två olika organisation som arbetar med utsatta barn i skolan. Jag är intresserad av politik, mänskliga rättigheter och kultur.

Min lärare sa en gång; "den röda jorden fastnar liksom under fötterna och går aldrig att tvätta bort" och det är nog sant.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *