9 augusti- Sydafrikas nationella kvinnodag

Den 9 augusti är det Sydafrikas nationella kvinnodag. Denna dag firas för att minnas kvinnors bidrag i kampen emot apartheid och för demokrati. Den 9 augusti 1956 samlades tusentals kvinnor utanför regeringsbyggnaden för att demonstrera för frihet och demokrati. Även om Apartheid är över så kämpar Sydafrika fortfarande för jämlikhet och kvinnors rättigheter.

AllShallBeEqualBeforeTheLaw

I Sydafrika är brott och sexuellt våld vanligt och det kan ta olika former så som fysisk och psykiskt våld, våldtäkt eller sexuellt ofredande. Många kvinnor och barn faller offer varje år. Statistik visar att någon blir våldtagen var fjärde minut i Sydafrika. Många lever i otrygga miljöer och det är sagt att Sydafrika har ett av världens högsta statistik gällande våldsbrott.
En händelse som fick stor uppmärksamhet var när en ung tjej, Anene Booysen 17 år, blev brutalt gruppvåldtagen och misshandlad till döds. En kille blev fälld och fick livstids fängelse. Detta var 2013 och jag kommer väl i håg hur denna nyhet klädde första sidan i tidningen under en lång tid. Händelsen skapade starka reaktioner över hela landet och det var demonstrationer för att kvinnors rättigheter måste respekteras.
Mina vänner som bor i kåkstäderna berättar att de är rädd att gå till jobbet tidigt på morgonen och komma hem sent på kvällen efter att det blivit mörkt då det finns en risk att bli rånad. Idag frågade min vän som jobbar nära där jag bor om jag hade en laddare till hennes telefon för hon glömde sin egen hemma. I Sverige glömmer vi kanske laddaren för att det var en stressig morgon. Min vän berättade att när hon var på väg till jobbet i morse så såg hon att det var många som var på väg till bussen och tåget så hon lämnade väskan hemma där laddaren fanns. Hon stoppade telefonen i sina underkläder och busskortet i handen och sedan sprang hon till bussen. Hon lämnade väskan hemma för att hon var rädd att bli rånad. Hon berättade att ibland kommer det män med kniv eller en golfklubba och säger:
– sträck upp armarna!!
Detta hände henne för någon vecka sedan när hon var på väg till jobbet. Männen genomsökte väskan och tog på hennes kropp även innanför kläderna då de vet att många kvinnor gömmer mobilen och pengar i BH. De genomsökte även underkläderna och bad henne att ta av sig kläderna för att se om hon gömt pengar någonstans. Det visar sig att kvinnan bredvid henne hade pengar gömda innanför byxorna, männen frågar varför hon försökte att gömma pengarna och sedan knivhugger de henne. Min vän springer för livet och hoppas på att de inte springer efter. Hon vet inte hur det gick för den andra kvinnan men jag hoppas för allt i världen att hon klarade sig. Min vän berättar även att rånarna, som hon kallar ”skollies” (slang för gangster), kräver att mammor som bär sina bäbisar på ryggen i ett omvirat tygstycke, att de visar tygstycket och klär av bäbisen kläderna för att visa att de inte har gömt några pengar där.
Hon berättar att hon är rädd och känner sig otrygg. Hon önskar att hon hade ett hus i en trygg miljö att bo i. Hon har en liten pojke på 1 år som bor hos sin mormor i Eastern Cape, ca 10 timmar från Kapstaden. Hon hade ingen annan som kunde ta hand om honom på dagarna när hon jobbar så hon hade inget val och säger att hon saknar honom varje dag. Här i Kapstaden bor hon med sina syskonbarn, tragiskt nog omkom hennes syskon i en trafikolycka så nu är det hon som tar hand syskonbarnen, sin mamma i Eastern Cape och sin son. Hon jobbar för en liten lön på ca 2000 kr i månaden som ska räcka till att försörja hela familjen. Hon berättar att hon inte har råd att flytta till ett annat område även om hon skulle vilja.
En annan vän som bor i en av kåkstäderna berättade att hennes dotter hade fått ett jobb? och då det är en ungdomsarbetslöshet på ca 50% så var både hon och dottern glad över jobbet. En kväll när dottern klev av bussen för att gå hemåt möttes hon av två män med knivar som sa till henne att ta av sig kläderna. Hon hade tur då männen blev skrämda av polisen som kom körande. Efter detta var hon så rädd för att gå ut när det är mörkt att hon tvingades att säga upp sig från jobbet som hon så väl behövde då restiden gjorde att hon alltid kom hem efter solens nedgång.
Jag har hört så många olika historier om kvinnor som lever i otrygga miljöer. I byggnaden där jag bor har vi en säkerhetsvakt . Det är inte ovanligt här i Sydafrika att man har säkerhetsvakter och stora grindar för att skydda sig mot brott. Under en tid hade vi en kvinnlig säkerhetsvakt, men en dag kom hon inte till jobbet. Dagen efter visade det sig att hon hade spenderat dagen på sjukhuset med sin syster. Hennes syster var på väg hem på kvällen när två män dök upp, de krävde att hon lämnade över alla pengar och mobil- telefonen, men hon hade inget av värde med sig vilket slutade med att dom misshandlade henne i stället.
För inte så länge sen hörde jag på radion att 30% av unga kvinnor riskerar att utsättas för våldtäkt innan de fyller 18 år. Sydafrika har en av de högsta statistikerna på våldsbrott och sexuellt ofredande och det sägs att en kvinna har större risk att bli våldtagen än möjligheten att få utbildning. Sydafrika är inget trygg plats för kvinnor. När jag besökte ett hem för kvinnor och barn som blivit utsatt för våldtäkt berättade de att även små flickor kommer dit, så små som 2 år. De flesta av gångerna så utförs brottet av någon de känner, en släkting, lärare eller familjevän och oftast begås brottet i hemmet.
Statistik visade att 66196 fall anmäldes 2013 men endast 4500 ledde till åtal. De sägs att många inte anmäler för att de inte tror på rättsystemet och polisen. Enligt Rape Crisis Cape Town Trust, så kan det vara upp till 500 000 kvinnor eller mer som blir attackerade varje år. I en artikel från Wits University i Johannesburg säger man att den höga statistiken av våldsbrott kommer ifrån att man inte tog itu med våldet under och efter Apartheid utan lät det bli normativ, ett ojämnställt och splittrat samhälle, avsaknaden av manliga förebilder för pojkar och unga män och även ett svagt rättsystem.
Ett citat från Tata Madiba, som Mandela kallas här får avsluta detta inlägg. En vis man som alltid kommer att stå för mänskliga rättigheter, frihet och mod.

”Freedom cannot be achieved unless women have been emancipated from all forms of oppression”

Dela det här:
Kategorier: Genus, Jämställdhet, Mänskliga Rättigheter, Okategoriserade, Rättssystem, Sydafrika

Om Johanna Åhs

Jag heter Johanna Åhs och bor i Sydafrika sedan 2011 där jag studerar Utvecklingsstudier på University of South Africa. Jag jobbar som volontär för två olika organisation som arbetar med utsatta barn i skolan. Jag är intresserad av politik, mänskliga rättigheter och kultur.

Min lärare sa en gång; ”den röda jorden fastnar liksom under fötterna och går aldrig att tvätta bort” och det är nog sant.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *