Demokratiska val – ingen självklarhet i Burma

Det är valtider i Sverige och såväl traditionella medier som sociala medier fylls av partipolitiska debatter och inlägg. I skuggan av valrörelsen i Sverige har ett annat val, i ett annat land, just ställts in. De i Burma som hade hoppats på en repris på fyllnadsvalet 2012 undrar nu vad som blev av demokratiseringsprocessen, när inte ens oppositionen ifrågasätter valkommissionens beslut att ställa in höstens fyllnadsval.

Burma har sedan år 2010 officiellt styrts av en civil regering. I praktiken förvandlades den av militärjuntan hopsatta organisationen Union Solidarity and Development Association till partiet Union Solidarity and Development Party just innan valet 2010, och föga förvånande vann USDP en klar majoritet av rösterna. Inhemsk kritik av valet blandades med utländska kommentatorers fördömanden. Rapporter om att röster inte hade räknats, eller räknats dubbelt, strömmade in. I samband med valet utsattes människor också för utpressning och hot inför att de skulle rösta, journalister tystades och våldsamheter blossade upp längs Burmas gränsområden. Efter valet stod det klart för omvärlden att Burma fortfarande var en militärdiktatur, inte redo att demokratiseras.

Spelplanen ändras – och retoriken likaså

Men något hände därefter. Den så kallat civila regeringen inledde en ”reformprocess”, vilket bland annat betydde att politiska fångar i hundratal släpptes fria och nya lagar antogs. När ett fyllnadsval utlystes i april 2012 hade omvärldens ton gentemot Burma ändrats. Förhoppningarna om att Burma äntligen hade tagit ett steg framåt i den demokratiska utvecklingen, istället för två steg bakåt, tycktes besannas när det största oppositionspartiet, National League for Democracy, och dess fixstjärna, Nobelprisvinnaren Aung San Suu Kyi, sopade golvet med alla andra konkurrenter i fyllnadsvalet.

Efter detta ändrades dock den politiska spelplanen igen i Burma. Inför valet 2010 hade generalerna bytt sina gröna uniformer mot politikerkavajer, men i och med fyllnadsvalet 2012 blev också demokratiaktivisterna från oppositionen tvungna att byta kostym. Slagorden byttes till en politisk, byråkratisk retorik och Aung San Suu Kyis stjärnglans mattades av när hon blev tvungen att tänka strategiskt – för om hon utmanade militärmännen i politikerkavajer för mycket, kunde hon inte säkert veta vad hon riskerade.

Sedan fyllnadsvalet i april 2012 har Aung San Suu Kyi och NLD varit i dialog med, snarare än i opposition till, USDP och president Thein Sein. Det har bland annat medfört att sådant som riskerat röstbortfall – som att tala klarspråk om den etniska rensningen av den muslimska folkgruppen rohingya i Arakan State i västra Burma – har prioriterats bort. Likaså har Aung San Suu Kyi uppmanat miljö- och människorättsaktivister att dämpa sina protester mot utländska investeringar i Burmas naturresurser – för som politiker behöver hon tänka strategiskt kring hur politiken i praktiken ska finansieras, och när ekonomin är korrupt, skatteintäkterna låga och landet, åtminstone officiellt, i huvudsak exporterar jordbruksprodukter, behövs intäkter utifrån.

Oppositionens understöttande av USDP:s politik har också gynnat aktörer utifrån, som väntat på en öppning i Burmas politiska klimat. Investeringar i mark, energi- och andra naturresursbaserade projekt har ökat.

Detta medförde också att omvärldens ton gentemot Burma ändrades, trots att den politik som förs inte har ändrats så mycket. USDP och parlamentet uppvisar ingen transparens och det är fortfarande svårt för befolkningen att veta nästa drag i det politiska spelet.

Fyllnadsval utlyst – och sedan inställt

Höstens fyllnadsval bestämdes redan i våras, men en vecka in i september meddelade valkommissionens ordförande, Tin Aye – tidigare toppolitiker i USDP och handplockad av president Thein Sein att leda kommissionen – att valen ställs in. Detta skedde oväntat under en presskonferens efter att Tin Aye och valkommissionen deltagit i ett möte på det regeringsanknutna Myanmar Peace Center, som övervakar Burmas fredsprocess.

Till pressen angav Tin Aye ett antal skäl till att fyllnadsvalen blåstes av. Bland annat menade han att politiska partier i Burma måste mobilisera all kraft och alla resurser inför nästa års parlaments- och presidentval, och att ett fyllnadsval i höst kunde bli alltför betungande för partierna. Tin Aye menade också att även om ett fyllnadsval skulle hållas i höst så skulle parlamentets komposition inte ändras särskilt mycket. Vidare hänvisade Tin Aye också till ett kommande ASEAN-toppmöte som Burma ska anordna i november, i egenskap av att vara ordförandeland i ASEAN. Att samtidigt planera för och genomföra ett fyllnadsval skulle helt enkelt medföra för många krockar.

Svepskälen håller inte

Valkommissionen – problematisk i sig, i och med sin nära koppling till det styrande militärpartiet USDP – har i och med beslutet att ställa in fyllnadsvalet återigen försatt Burmas befolkning i en knepig sits. Istället för att de på riktigt får vara med om en historisk demokratiseringsprocess som utvecklar sig stegvis i rätt riktning, så hamnar de i samma situation som under militärjuntans styre: de vet inte vad de kan lita på eller förvänta sig av landets ledare.

Det är värt att notera att när Tin Aye inför ett pressuppbåd slog fast att parlamentet inte skulle ändras särskilt mycket även om ett fyllnadsval genomfördes, så missade han många viktiga poänger.

För det första – en riktig demokrati har ett transparent styre och ansvarsfulla ledare. Att avlägga löften och ta tillbaka desamma om vartannat visar bara att Burmas ledare är fortsatt opålitliga.

För det andra så råkade han, som av en händelse, glömma bort att nämna att en fjärdedel av alla parlamentsplatser alltjämt, och i enlighet med konstitutionen, är vikta åt militären. Att fullfölja planer på att genomföra utlysta fyllnadsval är att låta demokratin ha sin gång. Att behålla konstitutionsartiklar som säkerställer militärens makt i parlamentet, även efter att militärstyret officiellt är ”över”, är att motverka demokratiseringsprocessen.

För det tredje så skulle detta fyllnadsval – i alla fall vid en första anblick – likna situationen i april 2012 ganska mycket. Den gången handlade det om ett fyrtiotal parlamentsplatser som skulle fyllas, och det ganska nära inpå efter att ett antal partier precis hade fått grönt ljus att få kandidera i valet. Innan dess hade flera partier varit helt förbjudna och många hade varit tvungna att verka i exil under flera års tid, på grund av det politiska klimatet i Burma. I höstens fyllnadsval handlade det om 35 parlamentsplatser och faktum är att många partier har mobiliserat och växt sig starkare sedan fyllnadsvalet 2012. Det betyder att många av dem inte bara hade viljan, utan också resurserna, att genomföra fyllnadsvalet. Det mycket mer akuta hindret för små partier hade snarare varit att en lag som stipulerar att partier minst måste ställa upp med tre kandidater i ett val, eller annars upphöra att existera som partier, fortfarande är i kraft.

Att Tin Aye och valkommissionen sedan hävdar logistiska och ekonomiska skäl till varför ett fyllnadsval inte kan hållas så tätt inpå ett ASEAN-möte handlar om att rätt prioriteringar inte har gjorts. Burma klarade av att anordna SEA Games – en sorts regional olympiad för Sydostasien – i december förra året, så det handlar inte om kapacitet att planera och genomföra. Det handlar om politisk vilja. Vill ett lands styre prioritera att sälja ut naturresurser och sedan låta intäkterna försvinna i enskilda personers fickor eller pumpas in i prestigeprojekt, så är det klart att ingenting blir över till demokratiseringsprocessen.

I det politiska spelet finns bara en grupp förlorare  Burmas folk

Det är djupt problematiskt att ASEAN och omvärlden i stor mån är tyst när Burmas ledare förvägrar befolkningen politiska och medborgerliga rättigheter. ASEAN i sig har gjort sig känd som en ekonomiskt inriktad union, där medlemsländernas suveränitet vaktas strikt. Detta har medfört att medlemsländerna varken tycks se, höra eller säga något, när det barkar utför i ett av länderna. Västvärlden har också sina ekonomiska skäl – framförallt möjligheten att fortsätta investera i Burmas naturresurser och ta sig in på marknaden – till att hålla tyst.

Vad som kanske är ännu värre, är att till och med oppositionen i Burma är tyst i denna fråga. Aung San Suu Kyi träffade enligt rapporter Tin Aye innan han meddelade pressen att fyllnadsvalet ställs in. Efter detta meddelande gav NLD sitt godkännande till att valen blåsts av. Detta är något som många medier har tagit fasta på, och tolkat som att detta betyder att det var det bästa för Burmas befolkning – logiken tycks vara, att eftersom NLD är det största oppositionspartiet, så är allt okej om de godkänner detta.

En sådan logik missar dock att NLD sedan två år tillbaka inte längre består av demokratiaktivister i en folkrörelse. NLD positionerar sig inte på samma sätt mot makten idag – numera är NLD en del av makten. Och som makthavare har NLD:s politiker ett flertal gånger visat att de spelar – och måste spela – ett politiskt spel för att få behålla sina positioner och sin makt. Människorättskränkningar – som de mot rohingya-befolkningen i Arakan State, eller som de mot vräkta bönder som gjorts marklösa – har tystats ned eller inte kommenterats alls. Därför är det inte alls konstigt att NLD nu inte protesterar, när Burmas befolkning återigen ser sig lurad på sina politiska och medborgerliga rättigheter.

Kanske får de hoppas på att NLD återgår till att bli en del av, och representera, folket inför nästa års parlamentsval – eller så får de rösta på ett annat parti. Om valet blir av, vill säga.

 

Angelika

PS. Läs gärna min artikel om den haltande demokratiseringsprocessen i Burma här.

 

 

 

Dela det här:
Kategorier: Asien, Burma, Demokrati, Mänskliga Rättigheter, Politik
Taggar: , , ,

Om AK

Projektledare för ett flertal demokrati-, freds-, utbildnings- och andra projekt i Burma. Människorättsaktivist och feminist med akademisk bakgrund i mänskliga rättigheter och sexualiteter. Jobbat med gräsrotsaktivister vid den thai-burmesiska gränsen och med rättigheter i Sydostasien. Har ett hjärta som klappar för Burma och ett stort intresse för SRHR- och LHBTIQ-frågor, genus, jämställdhet och kvinnors rättigheter, samt rätten till yttrandefrihet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *