Att köra bil i Johannesburg, Sydafrika

På flygplatsen i Addis Abeba fanns det inget papper på toaletten. Jag tackade min lyckliga stjärna (en vän som hjälpt mig packa) för att jag hade en ihopklämd rulle i mitt handbagage. Jag hade blivit förvarnad av att det skulle vara svårt att ta reda på vilken gate jag skulle till, så jag frågade ett antal personer innan jag kom rätt. Ethiopian Airlines har flygplan med färgstark klädsel, och maten var okryddad. Varken planet från Stockholm till Addis eller det till Johannesburg var särskilt fullsatt så jag sov gott, utsträckt på tre säten.

Ethiopian Airlines, källa: ethiopianairlines.com

Ethiopian Airlines, källa: ethiopianairlines.com

Väl i Johannesburg möttes jag av en representant från biluthyrningen som körde mig till mitt boende i Johannesburg. Under färden började jag ifrågasätta mitt beslut att hyra bil under min tid i staden. Inte bara är vänstertrafik något skrämmande, men att lära om högerregeln, vilken som är den snabba filen, och hur en kör i rondeller gjorde mig lite skraj. Bilen jag hyrt är en vit Suzuki Alto, och för er som liksom jag inte vet mycket om bilar så kan den beskrivas såhär: liten. Den är perfekt för mig som kör mycket själv, men den är inte direkt någon biffig bil som kräver respekt i trafiken.

Min bil

Min bil, till höger i bild mina nyinköpta hantlar

Jag fick provköra lite på parkeringen innan jag blev lämnad åt mitt eget ansvar och det blev en hel del motorstopp. Att köra på vänster sida, och dessutom en manuellt växlad bil, gjorde att svetten rann. Men skam den som ger sig. Redan nästa dag var jag ute på vägarna med en GPS som hjälp. Jag lyckades ta mig till universitet, University of Witwatersrand, dit jag är knuten som en så kallade ”international affiliate”. Svetten rinnande längs ryggen såklart.

Nu kanske ni undrar varför i hela friden jag valt att hyra en bil i en så farlig stad som Johannesburg? Well, jag är här i tre månader för att göra en så kallad MFS (Minor Field Study), en fältstudie finansierad av SIDA. Då jag är här så kort tid, och vill se så mycket som möjligt, så tog jag beslutet att köra. En tidigare student på samma program som jag, och som gjort sin MFS i Sydafrika under förra året rekommenderade också detta.

Det är lätt att vara kaxig i förhand och svårare när en hamnar i skarpt läge. Nu har det gått bra, men jag skulle verkligen rekommendera att hyra en GPS när en kör i en ny stad. Jag vet inte hur många gånger jag missat en avfart, för att sedan räddas av att GPSen räknar om rutten. I Johannesburg skulle jag rekommendera att börja köra i dagsljus, då det krävs vana att köra på de mörka gatorna på kvällstid. Undvik rusningstrafiken på morgonen och kvällen, då är det tjockt på gatorna.

I början hoppade jag till titt som tätt av tutande bilar. I Sverige är det ju väldigt lite tutande, så det är lätt att ta tutandet här som något hotfullt. Jag har dock fått det förklarat för mig av Reynaud, en vän till en av mina kollegor:
– Korta tutningar (honk-honk) är vänliga tutningar, det är inget att bry sig om.
– Långa tutningar (hoooooooonk) är varningar, och de skall en lyssna på.
Det svåra är att avgöra vem som tutar på vem då det ofta tutas lite hejvilt i köerna. Så en får helt enkelt ha koll på läget.

Säkerheten är också viktig, förutom att jag låser bilen så låser jag även fast växelspaken med ett lås, och sätter ett lås på ratten. Jag ser alltid till att låsa dörrarna när jag kör och undviker att öppna rutorna om jag inte skall parkera någonstans. Det här gör också att jag känner mig säker. I Johannesburg är det också helt okej att köra mot rött om en blir påhoppad och det inte finns andra bilar runtomkring.

Mitt gula rattlås

Mitt gula rattlås och en liten bit av mig

Allt detta till trots så är det en otrolig frihetskänsla att inte alltid vara utelämnad till universitetets bussar eller den övriga lokaltrafiken som ni kan läsa om här. Jag skall dessutom erkänna att det känns otroligt häftigt att tänka att ”här kör jag, i Johannesburg, och på vänster sida – och det går BRA”.

Hanna Franck-Larsson

Dela det här:
Kategorier: Afrika, Kultur, Sydafrika, Turism
Taggar: , , , , , , , , , , ,

Om Hanna Franck-Larsson

Uppsala är min hemstad. Jag studerar vid internationella masterprogrammet i statsvetenskap på Stockholms Universitet. Under tre månader hösten 2014 befinner jag mig i Johannesburg, Sydafrika, för att skriva min masteruppsats om unga kvinnors ledarskap och aktivism.
Jag bloggar även på wipitblog.wordpress.com

7 kommentarer

  1. Noah, Karin och Zaher

    Vi sitter och följer valvakan i vardagsrummet. Dricker lite rötjut (inte Noah såklart) och saknar dig!!! Ta hand om dig. Puss

  2. Vilken superbra söndagskväll! Håller tummarna härifrån…
    PUSS till er alla.

  3. Linnéa

    Lycka till Hanna med alla dina äventyr! Ta hand om dig!

  4. Pingback: FUF-korrespondenterna | Franckies

  5. Josefine

    Hej Hanna!!
    Bra att du har bil! Förstår att allt är spännande, hur bor du?
    Kram
    Josefine

    • Hej Josefine!
      Det är spännande och konfunderande och problematiskt och komplicerat och kul 🙂
      Jag bor på Wits Junction, ett studentboende som tillhör University of Witwatersrand här i Johannesburg. Så jag mitt eget lilla krypin med kök, skrivbord, matbord, säng och badrum. Ganska litet men det ligger i en studentkorridor i ett säkert område så det är ju bra. Jag kan ta bussen till och från universitetet vilket är bra.
      Grattis i efterskott förresten! Jag hörde att det var en fin fest 🙂
      Kram Hanna

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *