Fröer som bringar död: Monsanto etablerar sig i Burma

Burmas bönder utgör en majoritet av landets befolkning, och de är en sannerligen prövad grupp. Naturkatastrofer såväl som kontraproduktiva policyer inom jordbruket har äventyrat bönders inkomstkälla såväl som deras matsuveränitet. Det senaste hotet kommer dock från företagsvärlden: i september började nämligen Monsanto – ”världens värsta företag” – att distribuera sina fröer i Burma.

Fröpåsar från Kina och Thailand på en marknad i Sydostasien.

Jordbruk är själva hjärtat i Burmas ekonomi: två tredjedelar av Burmas arbetande befolkning är sysselsatta inom sektorn och 38 % av Burmas bruttonationalprodukt kommer från produktionen inom jordbruket. Burma var en gång känt som ”Asiens risskål”, eftersom landet länge ledde regionens risproduktion och många grannländer importerade ris från Burma. Ris är fortfarande den mest sådda grödan, men det ris som nu produceras är till största delen till för inhemsk konsumtion. Istället toppas jordbruksexporten av bönor och andra baljväxter.

Ris har alltid varit, och är fortfarande, den viktigaste grödan för Burma. De flesta får i sig mer än 70 % av sitt dagliga kaloriintag från ris, vilket är långt över internationella näringsrekommendationer. Siffran kan tolkas som att en majoritet av Burmas befolkning, fortfarande år 2014, inte har råd med eller tillgång till en varierad, näringsrik kost. Ris är det som det finns gott om, och det är billigt att tillgå. De flesta som sår ris, gör det för sin överlevnads skull.

Monsantos inträde på Burmas marknad skedde i det tysta

Men nu står människors matsuveränitet och inkomstkälla inför ett nytt hot i Burma. Hotet stavas Monsanto, och är ett internationellt företag som gjort sig ökänt för att snabbt ta över jordbruksmarknader i utvecklingsländer, och det till ett dyrt mänskligt pris.

Monsanto har under september månad introducerat sina fröer på Burmas marknad, genom distribution av företaget East-West Seed. Tidigare militärjuntor visade sitt intresse för att välkomna Monsanto in på den burmesiska marknaden, som en del av deras strävanden att snabbt öka Burmas ekonomiska tillväxt, men det är inte förrän nu som Monsanto givits en möjlighet att expandera i Sydostasien.

Detta har dock skett förvånansvärt tystlåtet: Monsanto nämner fortfarande inte Burma på sin hemsida. De Ruiter och Seminis, som är Monsantos märken som nu distribueras av East-West Seed, nämner bara Burma i sina presentationer av deras Thailandskontor. Istället är det East-West Seed som har synts mest i media gällande denna mångmiljondeal.

Kanske finns det en logisk förklaring till detta – Monsanto rankades nämligen till ”världens värsta företag” av en miljöhemsida förra året, och företaget förekommer flitigt på flera liknande listor många år tillbaka.

Monsanto – med ett nedfläckat samvete

Anledningarna till varför miljörörelser och konsumenter världen över har motsatt sig Monsanto är flera.

Bland annat har Monsanto gjort så kallad ”biopiracy” – att ta patent på redan befintliga arter i naturen samt på traditionella jordbruksmetoder – till praxis. Företaget har patenterat rissorter i Indien och sedan sålt dessa varumärkesskyddade rissorter till lokala bönder, som plötsligt fått betala mycket mer för sina fröer. Monsanto har också utvecklat så kallade hybridarter, som konkurrerat ut lokala rissorter – varav somliga helt har försvunnit från Indiens jordbruk. Problemet med Monsantos hybridarter är att de inte är ”bättre” än andra fröer – tvärtom så har Monsantos hybridarter visat sig vara sterila, vilket betyder att fattiga bönder har tvingats att köpa nya, dyra fröer varje år. Dessutom har ett flertal av Monsantos fröer genmanipulerats till att tåla stora mängder av Monsantos egna bekämpningsmedel – vilket lett till en ökad försäljning av dessa medel, eftersom små mängder inte biter på den ohyra som drabbar plantorna.

Bönder, vars skördar uteblivit på grund av sterila Monsanto-frön, och som ruinerats när de tvingats betala för användandet av varumärkesskyddade Monsanto-produkter, har haft få möjligheter att ta sig ur sin situation. Fler än 250 000 – en kvarts miljon – bönder har redan tagit livet av sig i Indien, som en följd av de skuldberg som de fastnat med efter Monsantos inträde på den indiska jordbruksmarknaden.

Monsanto har också effektivt hindrat såväl bönder i utvecklingsländer som konsumenter från att kunna påverka jordbrukspolitiken, både på nationell och internationell nivå. Bland annat har Monsanto satsat stora summor pengar på lobbyingarbete mot GMO-märkningar av jordbruksprodukter i USA. I Världshandelsorganisationen, WTO, har Monsanto tillåtits påverka det internationellt bindande TRIPS-avtalet, som reglerar patenträtten på organismer och organiska produkter. Följden är att företag nu har rätt att patentera såväl traditionella som genmodifierade grödor och ta betalt av dem som använder sig av dessa grödor.

De potentiella hoten mot Burmas jordbruk är flera

I dagsläget är det svårt att sia om vad Monsantos inträde på Burmas marknad kommer att betyda för jordbrukssektorn i landet. Klart är dock att Monsanto är en vinstdrivande aktör, och att det inte är omsorg om Burmas bönder eller jordbruk som lockat Monsanto att etablera sig i landet.

Ett tänkbart scenario är att Burma blir ett nytt Indien. Lokala frösorter, som av naturen är skapta för att klara av Burmas olika zoner av varierade jordmåner och klimat, riskerar att konkurreras ut av företagsfröer.

Det går att se varningstecken redan nu, eftersom Burma ofta anklagas för att sälja ett alltför lågkvalitativt ris, ofta så kallat ”brutet” ris, som inte kan konkurrera med grannländernas ris. Endast en trettiondel (1/30) av Burmas risproduktion sägs exporteras till andra länder, främst andra fattiga länder, som Sri Lanka, som inte har råd med högkvalitativt ris. En annan handelspartner är Nordkorea, som historiskt har bytt vapen mot stora importvolymer ris från Burma.

Burma har också en historia av att genomföra påtvingade odlingsscheman av ris, vilket innebar att bönder över hela Burma var tvungna att så ris på order av staten. Staten bestämde också vilka rissorter som skulle planteras, och distribuerade fröerna till bönderna, för mycket högre kostnader än vad deras traditionella rissorter kostade. Staten tvingade också bönder att använda diverse jordbruksprodukter, framförallt kemikalier mot ohyra och sjukdomar, som såldes till ett dyrt pris. Resultatet var katastrofalt: i de områden där risodling inte var optimalt uteblev risskördarna, och bönder och hela lokalsamhällen svälte. Böndernas inkomster minskade också, eftersom deras utgifter ökade, och påtvingad risodling två gånger per år dränerade stora landarealer på näring, vilket än idag har konsekvenser för jordbruket.

Liknande odlingsscheman har också periodvis upprättats för andra grödor, bland annat bioenergiväxten jatropha.

Även om Burmas nuvarande regering kanske inte skulle återgå till nationella odlingsscheman, så finns det en uttryckt önskan om att öka Burmas ekonomiska tillväxt, och jordbruket ses som en av få möjliga sektorer att öka produktiviteten i och värdet av. Ett antal stora företag, som drivs av personer som står regeringen eller militären nära, har redan framgångsrikt bidragit till Burmas jämförelsevis höga tillväxt, genom att satsa på byggnadsbranschen, mineraler och andra naturresurser.

Ett stort och relaterat hot är risken att landkonfiskeringar – och därmed också tvångsförflyttningar av bönder och hela lokalsamhällen – kan komma att öka. Burmas lagstiftning är idag svag vad gäller landrättigheter och bönders rätt till traditionella fröer och odlingstekniker. Faktum är att ett antal av Burmas lagar snarare möjliggör för staten att konfiskera, dela upp och sälja mark till utländska och inhemska investerare. Lagskrivelserna är medvetet luddiga – landkonfiskeringar får ske om det förekommer ett statligt intresse av att beslagta marken, och ett sådant intresse skulle kunna vara just önskan om att öka den ekonomiska tillväxten i landet. Stora markarealer är idag också obrukade, eller klassas som obrukade, trots att bönder i vissa fall ockuperar och odlar marken.

Utvecklingspotentialen, och möjligheten att göra ansenliga vinster på Burmas markarealer, är stor. Därför finns också ett företagsintresse för att omvandla Burmas jordbruksmark till storskaliga odlingar och plantager. Inom storskaliga jordbruk behövs dock ingen biodiversitet: snarare är förutsägbara fröer, som beter sig likadant år efter år, en förutsättning. Detta öppnar upp för Monsantos företagsfröer.

Vad patenterade jordbruksprodukter leder till – på riktigt

Oavsett hur korrekt språket, och hur trevliga bilderna, än är på Monsantos hemsida så har dess produkter många katastrofala konsekvenser. När bönder tvingas eller luras att odla Monsantos fröer betyder det att den naturliga biodiversitet som innan rådde hotas och, i värsta fall, krymper. Vissa rissorter har som sagt redan försvunnit från Indiens jordbruk och kommer aldrig mer tillbaka. Det är ett slags biologisk utrotning liknande den vi sett av många djurarter, och på sikt rubbar den hela ekosystem.

Bönder riskerar också att se sina inkomster falla, och i värsta fall riskerar de att tyngas ned av skulder, bara för att hålla igång sitt – numera betydligt kostsammare – jordbruk. Burma har en lång historia av skuldsatta bönder och detta skulle knappast skriva om historien.

En annan aspekt av det hela är att om tusentals bönder i Burma slås ut av skenande jordbrukskostnader, så hotas matsuveräniteten och människors överlevnad. Landet är idag beroende av böndernas hårda slit och tidigare situationer, då lokala bondesamhällen har slagits ut av bland annat naturkatastrofer, har visat att massvält och migration är konsekvenserna som följer på en stukad jordbrukssektor. Burmas tidigare militärjuntor har också – trots omvärldens skarpa kritik – misslyckats med att distribuera tillräckligt med mat till nödställda områden. Det allra grövsta exemplet på detta är kanske vad som hände efter att cyklonen Nargis slog till i Burma år 2008.

Mot bakgrund av detta är det ytterst viktigt att Burmas regering nu inte skyndar på en massexploatering inom Burmas jordbrukssektor. Ekonomisk tillväxt kan förvisso vara bra för ett land i utveckling – men det är aldrig ett försvarbart mål om priset betalas i mänskligt lidande.

Angelika

 

PS1. Trots ett mycket dystert skissat framtidsscenario ovan, så finns det mycket hopp och mycket motstånd! Miljörättsaktivisten Vandana Shiva har exempelvis varit drivande i kampanjen Seed Freedom, för bönders bestämmanderätt över vilka fröer de sår och hur, och miljontals människor har visat sitt motstånd mot Monsantos rovdjursexpansion på utvecklingsländernas marknader, genom kampanjen March Against Monsanto.

PS2. Här där jag befinner mig just nu pågår det en flera dagars vegetarisk festival. Förutom att färska grönsaker och frukter säljs så anordnas dagligen olika aktiviteter, inte minst mässor och andra religiösa event. Det är ibland viktigt att påminna sig om att odlingen och konsumtionen av grödor inte bara handlar om ekonomiska aspekter, utan att seden att äta grönt också kan ha religiösa dimensioner. Ibland berör politiken på hög nivå – i form av beslut, policyer och utvecklingsplaner – även det allra innersta, oavsett om det handlar om religiös tro eller en personlig övertygelse. Att se människor från hela regionen, som lever i exil i olika migrant-”communities” i denna mångmiljonstad, komma samman, trots deras många olika religiösa åsikter, är en rätt fin upplevelse.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

 Lokala grödor till salu på den vegetariska marknaden.

Vegetariskt godis formade som miniatyrgrönsaker.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Dela det här:
Kategorier: Asien, Burma, Ekonomisk utveckling, Fattigdom, Handel, Jordbruk, Landsbygdsutveckling, Mänskliga Rättigheter, Miljö, Naturresurser, Politik, Sociala rörelser
Taggar: ,

Om AK

Projektledare för ett flertal demokrati-, freds-, utbildnings- och andra projekt i Burma. Människorättsaktivist och feminist med akademisk bakgrund i mänskliga rättigheter och sexualiteter. Jobbat med gräsrotsaktivister vid den thai-burmesiska gränsen och med rättigheter i Sydostasien. Har ett hjärta som klappar för Burma och ett stort intresse för SRHR- och LHBTIQ-frågor, genus, jämställdhet och kvinnors rättigheter, samt rätten till yttrandefrihet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *