99,9% upplevde våldet

1994 är alltid närvarande i Rwanda. Trots att det numera oftast pratas om ekonomisk utveckling så finns alltid tanken om folkmordet där, på alla nivåer i samhället. Vad som hände måste alltid minnas och Rwanda är i den långa bearbetningsprocessen för att komma vidare från folkmordet.

1995 gjorde UNICEF en nationell undersökning av Rwanda och kom fram till att:

99,9% av den rwandiska befolkningen såg våld
79,6% hade avlidna familjemedlemmar
69.5% såg andra bli mördade eller skadade
61,5% var hotade om livet
90,6% trodde att de skulle dö
57,7% såg någon bli mördad eller skadad med machete
31,4% såg våldtäkt eller sexuellt övergrepp
87,5% såg döda kroppar eller kroppsdelar

En del av bearbetningsprocessen är folkmordets minnescentra. Ofta är de bevarade platser där ett stort antal människor blev mördade, med skelett och kläder uppvisade för allmänheten. Det handlar om att minnas vad som har hänt så att det aldrig upprepas igen.

För några veckor sedan besökte jag minnescentret i Nyamata. Det är svårt att veta exakt hur många människor som blev mördade i Nyamata då en ständigt hittar fler kroppar när en gräver i jorden. Bara den 10 april uppskattas det att cirka 10 000 människor blev dödade vid Nyamata kyrka.

Kyrkorna hade vid upprustningen till folkmordet fungerat som en safe zon. Kyrkan skulle vara en säker plats från allt som hände utanför och det var därför den platsen många människor flydde till när Interahamwe (hutumilisen) närmade sig. Denna säkerhet fanns alltså inte längre under folkmordet, istället var det till och med vanligt att präster lurade människor till kyrkorna för att effektivt samla ihop stora folksamlingar som lätt kunde avrättas. Det är lättare att skjuta in i en inspärrad folkmassa än att möta en enskild människa på en öppen väg.

I minnescentret i Nyamata finns kläder från de avrättade samlade på kyrkbänkarna. Här och var syns det en färgklick, ett klädesplagg som skiljer sig ur de gråbruna tyghögarna och jag undrar vems kläder det är. På en av högarna ligger det en sparkdräkt, lagom stor för en bäbis. Åldern spelade ingen roll för Interahamwe. Under kyrkan finns det ett stort rum med turkost kakel och starka spotlights. Det påminner om badrummet en av Saw-filmerna utspelar sig i. I mitten av rummet finns det ett stort inglasat skåp fyllt med dödskallar, och det starka ljuset visar skallarnas varenda defekt.

De tre vanligaste redskapen under folkmordet var machete, klubbor och pistoler, och samtliga tillvägagångssätt lämnar tydliga spår efter sig. Macheten lämnar ett djupt tydligt hack, skotthålen är små runda med ungefär en 50-örings storlek, klubbarna har gett spindelnätsmönster och i det här starka ljuset syns allt. Under dödskallarna finns kistan av en ung kvinna. Hon blev våldtagen av nästan 20 personer innan de penetrerade henne med ett spjut, från hennes könsorgan upp genom hennes huvud. Hon var inte ensam med detta öde.

Utanför kyrkan finns det massgravar att gå in i. Där är skeletten sorterade efter kroppsdelar, med underarmar på ett hyllplan, lår på ett annat, ytterligare dödskallar på ett tredje. Det är skelett från tak till golv, hylla efter hylla och jag gör inget försök att försöka räkna dem.

Nu är Rwandas största mål försoning. Landet har insett att det en inte kommer vidare med hat, att våld föder nytt våld och enda sättet att bryta trenden är kunskap, förlåtelse och acceptans. Rwandierna har en otrolig styrka att kunna göra detta. Utanför minneskyrkan byggs det en ny kyrka, en plats som den här gången ska vara säker, där människor ska samlas igen och arbeta för en bättre framtid. I husen runtomkring syns fortfarande skotthålen men Nyamata arbetar för att gå vidare.

En kör utanför Nyamatas nya kyrka. Lägg märke till skotthålen i väggen.

Dela det här:
Kategorier: Afrika, Fred, Konflikt, Mänskliga Rättigheter, Okategoriserade, Religion, Rwanda
Taggar: , , , , ,

Om Tiina Ekblom

Jag är i Rwanda för att bevaka den politiska situationen i landet. Det jag vill berätta om Rwanda är de erfarenheter, möten, inspiration och kontraster jag lär känna i min vardag. Rwanda är mer än bara folkmord, även om folkmordet och dess konsekvenser genomsyrar allt som händer här. Jag vill visa upp Rwanda som det varierande landet det är, med dess mäktiga vulkaner, spännande människor, vackra sjöar, jordbruk, korporativ, försoning och konflikter.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *