Handelsavtal slutet på Nepals mörka timmar?

Trots Nepals potential att producera vattenkraft lider landet av bristande tillgång till elektricitet. Kan det nyligen underskrivna elhandelsavtalet med Indien vara en väg ut ur mörkret?

Generatorer, reservbatteri och solceller används som komplement till elen som kommer från elnätet. Här används solenergi för matlagning. Foto: Anna Blücher

Generatorer, reservbatteri och solceller används som komplement till elen som kommer från elnätet. Här används solenergi för matlagning. Foto: Anna Blücher

Två gånger om dagen sker planerade strömavbrott i Nepal, så kallade ”load sheddings”. Just nu varar de planerade strömavbrotten mellan 7,5 och 9 timmar om dagen, men under vinterperioden, när det finns mindre vatten, kan strömavbrotten vara uppemot 16 timmar. Detta trots att Nepal skulle kunna producera tillräckligt med elektricitet för att vara självförsörjande och till och med exportera el. Det uppskattas att Nepal har potential att producera så mycket som 42 000 megawatt elektricitet genom vattenkraft. Dagens produktionskapacitet ligger precis över 800 megawatt.

– Nepals vattenresurser har inte tagits till vara, berättar min kollega Shukra Raj ojha som är programansvarig på organisationen IM:s landkontor i Nepal.

Vi sitter i kontorets lunchrum och dricker dagens andra kopp chiya – ett nepalesiskt mjölkte vars söta smak jag äntligen har vant mig vid. Vinden fläktar emellanåt in genom det öppna fönstret och drar med sig en doft av gödsel från åkrarna utanför. Arbetet på kontoret fortgår trots strömavbrotten, eftersom reservbatterier och solceller håller all nödvändig utrustning vid liv. Människorna i byn hanterar de dagliga strömavbrotten på liknande sätt. Många hushåll har generatorer eller reservbatterier så att de kan ha några lampor tända även under strömavbrotten, och i de små butikerna plockar ägarna snabbt fram reservbelysning i form av en liten svart låda med en glödlampa i när strömmen försvinner.

– Det är industrin som lider mest av den bristande tillgången till el, förklarar Raj ojha.

Den osäkra tillgången till el gör det riskabelt för företag att ha verksamhet i landet. Det är till exempel svårt för företag att driva fabriker om tillgången till el uteblir under delar av arbetsdagen.

– När det inte finns någon industri finns det inte heller några arbetstillfällen. Det är därför så många flyttar för att jobba utomlands, fortsätter Raj ojha.

Nepals många floder är outnyttjade energikällor. Foto: Anna Blücher

Nepals många floder är outnyttjade energikällor. Foto: Anna Blücher

Elhandelsavtal med Indien
De senaste framstegen i förhandlingarna mellan Indien och Nepal kan vara ljuset i tunneln för Nepal som nu har en möjlighet att göra de dagliga strömavbrotten till historia. Förhandlingarna har pågått sedan 2010 och nu har en överenskommelse nåtts. Den 21 oktober skrev de båda staterna under ett elhandelsavtal. Avtalet möjliggör för dem att fritt sälja och köpa elektricitet, samt ett utökat samarbete kring att utveckla de gränsöverskridande elledningarna. De nuvarande elledningarna mellan Indien och Nepal har inte kapacitet att transportera den mängd el som krävs för att helt få slut på strömavbrotten.

För Nepals del innebär elavtalet att de kan köpa elektricitet från Indien när den inhemska produktionen inte räcker till och att de kommer att kunna exportera sitt framtida energiöverskott till Indien. Överenskommelsen avser att lösa den pågående energikrisen inom de närmsta tre åren. Enligt media kallar Indiens energiminister, Pradeep Kumar Sinha, detta för ett historiskt ögonblick och säger att han ser fram emot att uppnå målet att leverera elektricitet dygnet runt till konsumenter i båda länderna.

Först import sedan export
Nepal är i behov av investeringar i utbyggnaden av vattenkraftverk för att säkra eltillgången. Trots det behandlar det nya avtalet enbart elhandel och utveckling av gränsöverskridande elledningarna. Utvecklingen av vattenkraftverk fanns med i ett tidigare utkast som lades fram av Indien. Detta utkast ifrågasattes av nepalesiska politiker eftersom de menade att avtalet skulle ge ensamrätt till den indiska regeringen eller indiska företag att bygga vattenkraftverk i Nepal. Därför föreslog Nepal att elproduktionsfrågan lämnas utanför avtalet. Elavtalet väntas ändå att indirekt bidra till investeringar i utbyggnaden av vattenkraftverk. Nepals energiminister, Radha Kumari Gyawali, säger att överenskommelsen kommer att skapa ett bättre investeringsklimat för vattenkraftssektorn i Nepal. Investerare som tidigare har varit ovilliga att investera i Nepal säger nu att de har blivit uppmuntrade av möjligheten att sälja elektricitet till Indien.

Förra månaden signerade det indiska företaget GMR Group och Nepal ett avtal värt 1,5 miljarder dollar om att bygga ett vattenkraftverk i nordvästra Nepal. Det är den största utländska investeringen i Nepal någonsin och vattenkraftverket beräknas börja producera el år 2021. Raj ojha tycker att handelsavtalet är en bra överenskommelse, men säger att elektriciteten som produceras i vattenkraftverket kommer att vara dyrare eftersom företaget vill ha avkastning på sin investering. Frågan är om det kommer att vara mer lönsamt att exportera elen till Indien än att sälja den till Nepals industri och befolkning, då blir framtiden inte så ljus som man hoppas.

Dela det här:
Kategorier: Asien, Handel, Nepal

Om Anna Blücher

Jag kommer att befinna mig i Nepal de närmsta fyra månaderna för att göra praktik på Individuell Människohjälps landkontor. Här kommer jag framförallt att jobba med uppföljning och utvärdering av utvecklingsprojekt samt med kommunikation. I somras avslutade jag mina studier på masterprogrammet i statsvetenskap och internationella relationer vid Stockholms universitet. Jag har även en kandidatexamen i utvecklingsstudier från Lunds universitet. Jag har varit aktiv i FUF sedan 2012, bl.a. i FUF-bladsredaktionen och sitter sedan i mars även i FUF:s styrelse. Den här terminen fortsätter jag som FUF:are ute i världen!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *