Mirakelgrödan som föll kort

”Jatropha är ett bortglömt ämne i Tanzania”, var svaret jag fick från Estomih Sawe chef för Tanzania Traditional Energy Development and Environment Organisation (TaTEDO), när jag besökte deras kontor i Dar es Salaam. Här i Östafrika har satsningen på mirakelgrödan gått så dåligt att många inte ens vill prata om det.

Jatrophafrön redo att pressas till olja. Foto: Linnéa Hermansen

Jatrophafrön redo att pressas till olja. Foto: Linnéa Hermansen

Jatrophaträdet växer i tropiska zoner över hela världen och producerar en frukt vars frön har ett högt oljeinnehåll. Oljan är giftig och har traditionellt använts till bränsle och tvåltillverkning. Trädet används även för att markera gravar i Östafrika och som levande stängsel för att skydda grödor då jatropha inte attraherar betande djur. 2007 släpptes en rapport från investmentbanken Goldman Sachs som rekommenderade jatropha som en lämplig gröda även för biodieseltillverkning. Rapporten förde därmed fram den oansenliga jatrophan i rampljuset.

En mängd rapporter och tidningsartiklar under 2000-talet tog upp att jatropha som alternativt bränsle varken hotade livsmedelssäkerheten i världen eller bidrog till ökade utsläpp av växthusgaser. Jatropha fördes fram som en livsmedelssäker mirakelgröda lämplig för biodieselproduktion, som dessutom sades vara lättodlad, torktålig och befriad från skadedjur. Den sades att dess jordbindande rötter motverkade jorderosion och att grödan varken behövde bevattning, insektsbekämpning eller konstgödsel. Den sades dessutom ha förmågan att växa överallt – på torra sandiga jordar, längs järnvägsräls, på soptippar och på så kallad marginell mark som har inget eller litet ekonomisk värde. Jatropha beskrevs därför som en potentiellt kvinnovänlig gröda eftersom kvinnor ofta har sämre tillgång till teknisk utrustning, bra mark, vatten och bekämpningsmedel än män.

    Det sades att jatrophagrödan inte angreps av skadeinsekter. Foto: Linnéa Hermansen

Det sades att jatrophagrödan inte angreps av skadeinsekter. Foto: Linnéa Hermansen

Den samlade hyllningskören ledde till en jatropha-boom som skulle befria världen från fossilbränsleberoende och samtidigt lyfta utvecklingsländer ur fattigdom.  I länder som Tanzania, Kenya, Zambia, Vietnam och Indien storsatsades det på jatropha. I Tanzania avsattes stora arealer för jatrophaodling och flera multinationella företag etablerade sig för produktion. I Kisarawe i Tanzania startade det brittiska företaget Sun Biofuels jatrophaodling på drygt 8000 hektar land som hyrdes av elva byar. Efter två år gick företaget i konkurs och köptes av ett mauritiusregistrerat investmentbolag. För byborna har jatrophasatsningen varit förödande. De kompenserades inte för förlorad mark och de utlovade infrastruktursatsningarna såsom brunnar, skola, klinik och nya vägar samt 700 jobb visade sig vara tomma löften. De kan nu inte bruka marken och deras tidigare tillgängliga vattenkälla har förstörts. De tvingas nu gå långt för att hämta eller köpa vatten.

Bendeta och Simon odlar jatropha i Shimba Hills, Ukunda Kenya. Foto: Linnéa Hermansen

Bendeta och Simon odlar jatropha i Shimba Hills, Ukunda Kenya. Foto: Linnéa Hermansen

Förväntningarna på jatropha var skyhöga, men baserade på glädjekalkyler som hade lite eller ingen grund i forskning. För att jatrophaodling ska vara lönsam krävs hög produktion av olja, vilket endast är möjligt under gynnsamma förhållanden och med hjälp av tillförsel av näringsämnen, vatten, bekämpningsmedel samt stora arbetsinsatser i samband med beskärning och skörd.

Påståendet att jatropha skulle kunna odlas framgångsrikt av vem som helst, var som helst, utan kunskap eller tillgång till gödning och vatten var en myt. En myt som har fått ödesdigra konsekvenser för jordbrukare i utvecklingsländerna som lovades ett mirakel.

Dela det här:
Kategorier: Afrika, Jordbruk, Tanzania

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *