Välståndsmotiverad lagstiftning

Singapore är ett land utan naturtillgångar men som ändå lockar både näringsliv och turister. Landet erbjuder bland annat en kulturell och religiös mångfald, låg brottslighet och en imponerande stadssiluett. När jag fick en möjlighet att tillbringa en utbytestermin i Singapore såg jag det därför som en intressant och lärorik möjlighet.

Singapore har lagstadgat om praktiskt taget allt, dock ofta på bekostnad av individuell frihet. Foto: Valentin Berg

Singapore har lagstadgat om praktiskt taget allt, dock ofta på bekostnad av individuell frihet. Foto: Valentin Berg

Väl på plats är det tydligt att Singapore inte är likt någon annan storstad med sin extremt välfungerande kollektivtrafik med tunnelbaneperronger som glänser som hotellobbyer, sina offentliga kostnadsfria toaletter vid vartannat gathörn och klotterfria väggar så långt ögat kan nå. Vad är det Singapore har gjort som så många andra storstäder, inklusive Stockholm, har misslyckats med? Mina juridikstudier gav mig snart svaret: de har kraftigt lagstadgat om praktiskt taget allt som kan tänkas vara till nackdel för samhället i stort, men ofta på bekostnad av individuell frihet. Tuggummi är förbjudet, all form av förtäring i kollektivtrafiken är straffbar och likaså att inte spola i offentliga toaletter. Klotter straffas med piskrapp och staten censurerar både media och individer där de anser det nödvändigt. Det som ligger bakom Singapores ordning och skinande yta verkar vara statlig kontroll och individuell rädsla för rättsföljder.

Valentin Berg, krönikör. Foto: Privat

Valentin Berg, krönikör. Foto: Privat

Singapore är för mig ett tydligt exempel på att all lagstiftning kommer till ett visst pris. Vill man ge en stat större utrymme för kontrollerande lagstiftning så innebär det per definition att man som individ måste ge ifrån sig en del av sin frihet. Stor statlig kontroll kan ha många positiva effekter, inte minst ekonomiska, men en stat bör inte lagstifta med enbart dessa effekter i åtanke då det kan resultera i att individer förlorar sin frihet och sin möjlighet att få sin röst hörd. Min ståndpunkt i detta dilemma väljer jag att illustrera genom att citera den indiska filosofen tillika Harvard-professorn Amartaya Sen: ”The relevant freedoms include the liberty of actions as citizens who matter and whose voices count, rather than living as well-fed, well-clothed and well-entertained vassals”.

Dela det här:
Kategorier: Asien, Rättssystem, Singapore, Yttrandefrihet

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *