Ett mörkt år till ända och ett nytt år i danande

2014 var året då president Thein Sein glömde bort sitt löfte att frige alla politiska fångar: istället fyllde de återigen Burmas fängelser. 2014 seglade också landkonfiskeringar upp som en av de mest akuta politiska frågorna. 2014 stramades yttrande- och mötesfriheten åt ytterligare lite till i Burma. 2014 var även ett fortsatt mörkt år för Burmas många minoriteter, inte minst den muslimska gruppen rohingya. Nu när krutröken lagt sig efter alla nyårsraketer ställer sig alla frågan: hur kommer 2015 att bli?

Vid denna tidpunkt förra året haglade civilsamhällets kritik mot president Thein Sein, som lovat att alla politiska fångar skulle släppas fria inför årsskiftet 2013/2014. Redan då stod det klart att löftet inte skulle infrias. I januari 2014 rapporterade Assistance Association for Political Prisoners (AAPP-Burma) att åtminstone ett trettiotal politiska fångar satt fängslade i Burma och gripanden av politiska aktivister till och med ökade, trots ett antal frisläppanden i december 2013.

I slutet av 2014 hade denna siffra mer än fördubblats. Åtminstone ett sjuttiotal politiska fångar befinner sig just nu bakom galler och nära 200 ytterligare aktivister väntar åtal.

De senaste veckornas utveckling har vidare markerat denna negativa trend. Till och med kända profiler – som anti-gruvprojektsaktivisten Naw Ohn Hla, författaren och NLD-medlemmen Htin Lin Oo och Ko Ko Gyi från 88 Generation Peace and Open Society – har gripits, anklagade för att bland annat ha brutit mot Burmas ökända mötesfrihetslag. Fjorton landrättsaktivister från Michaungkan i Rangoon greps också dagen innan julafton, då deras protestläger skingrades av polisen.

Landkonfiskeringar – en fråga som berör och upprör

Samtidigt som militärregimen intensifierar förföljelsen av politiska aktivister har även det folkliga missnöjet ökat. Detta gäller inte minst fall som rör landkonfiskeringar. Under 2014 ökade landkonfiskeringarna och rapporteringen kring dem lavinartat, och tusentals människor har tvingats bort från sin mark och sitt levebröd.

Ett alldeles särskilt fall som berört och upprört Burmas befolkning under 2014, är Letpadaung-koppargruvan. Hundratals aktivister, munkar och lokala bybor har protesterat runtom i Burma mot kinesiska Wanbao som driver koppargruvan. Efter att Khin Win, en 56-årig civil kvinna, sköts till döds i december när hon protesterade mot Wanbaos expandering av gruvan på konfiskerad mark, har ett flertal aktörer i civilsamhället gått samman med lokalsamhällen för att få ett slut på de pågående människorättskränkningarna i landet.

All Burma Federation of Student Unions (ABFSU) uppmanade folk att klä sig i svarta kläder och ändra sina Facebook-profilbilder till svarta, tomma rutor för att visa sin sorg för Khin Wins död. Ett flertal person slöt också upp i deras demonstration utanför stadshuset i Rangoon, nära frihetsmonumentet, för att tända ljus och kräva ett stopp på gruvdriften i Letpadaung.

Naw Ohn Hla och ett antal andra människorättsaktivister utförde sedan en demonstration utanför den kinesiska ambassaden i Rangoon den 29 december, för att protestera mot dödsskjutningen av Khin Win. Nu har åtal väckts mot dem, för att de ”orsakat oro bland allmänheten” och ”förhindrat statstjänstemän från att utföra sina arbetsuppgifter”.

Ungdoms- och människorättsaktivister svarade i sin tur med att anordna en demonstration vid Inya-sjön i Rangoon på nyårseftermiddagen, där de krävde rättvisa och ett slut på myndigheternas övervåld mot civila. Om åtal kommer att väckas eller inte mot arrangörerna är ännu oklart.

Frihetslagar som kringskär grundläggande friheter

Om Letpadaung-aktivisterna åtalas kommer de dock vara i gott sällskap. Under 2014 greps och åtalades ett otal arrangörer av demonstrationer och politiska protester, och förtrycket av granskande journalister var lika hårt. Grundläggande friheter – yttrande- och mötesfriheten inte minst – stramades åt när militärregimen försökte tysta kritiska röster från civilsamhället.

Till skillnad mot tidigare års grundlösa och ofta våldsamma gripanden av aktivister ändrade regimen taktik under 2014. Under året användes godtyckliga lagar i en allt större utsträckning för att förhindra aktivisters människorättsarbete. Mötesfrihetslagen, som stipulerar att myndigheterna måste upplysas om och godkänna alla offentliga sammankomster fem dagar i förväg, har använts frekvent för att låsa in aktivister under kortare perioder. Andra lagar, som statssekretesslagen, har använts för att tilldela ännu hårdare straff till regimkritiker.

Ett alldeles särskilt exempel på denna taktik är Unity-fallet. Efter att tidningen Unity publicerat en artikel om en påstådd kemvapenfabrik i mellersta Burma greps tidningschefen och fyra journalister. De dömdes först till tio års fängelse och straffarbete, men har sedan fått sina straff sänkta till sju års fängelse. Straffskalor som den i Unity-fallet ger oroväckande ekon av tidigare militärregimers stenhårda förtryck av dissidenter och har kastat skugga över den så kallade demokratiserings- och reformprocessen i Burma under 2014.

Förtrycket av minoritetsfolken fortsätter

Ytterligare en negativ utveckling i Burma som ger ekon av forna tiders diktaturstyre är att förtrycket av Burmas etniska och religiösa minoriteter har ökat. I Kachin-delstaten i norra Burma har inbördeskriget fortsatt, med ytterligare fler offer som följd. I november dödades 23 unga soldater från olika etniska icke-statliga väpnade grupper, när Burmas armé attackerade ett militärt träningsläger nära Laiza i Kachin-delstaten. Attacken väckte folkets avsky och har bidragit till att pågående förhandlingar om ett rikstäckande eldupphörsavtal har stannat av. Ett flertal etniska icke-statliga väpnade grupper har dessutom gått samman i en egen federal armé, tvärtemot Burmas armés önskan om att ena alla väpnade grupper i en enda statlig armé.

Men den militära krisen är också del av en akut politisk kris i Burma. Inplanerade sexpartssamtal om eventuella ändringar av den odemokratiska konstitutionen från 2008 ställdes in i november och just nu vägrar representanter från militärregimen att tillåta några som helst konstitutionsändringar innan valet 2015. Representanter från militären har även kopplat detta till förhandlingarna med de väpnade grupperna, och krävt att ett rikstäckande eldupphörsavtal först skrivs under innan konstitutionen kan ändras.

Den nuvarande konstitution ger den statliga armén rätt till 25 % av parlamentsplatserna och ett stort inflytande över alla frågor som diskuteras i parlamentet.

En av de frågor som just nu diskuteras livligt i parlamentet, och som också utgör ytterligare ett bevis på hur gamla militärtakter sitter i, är huruvida oregistrerade personer och innehavare av temporära uppehållstillstånd (white cards) ska få rösta om konstitutionsändringar eller inte, och om de ska få rösta i höstens parlamentsval. Diskussionen berör nästan uteslutande den muslimska minoritetsgruppen rohingya, som inte erkänns medborgarskap i Burma och som har sett sina friheter begränsas, en efter en, under 2014.

Förföljelsen av rohingya har dock pågått under årtionden och vissa bedömare kallar till och med situationen för ”ett lågintensivt folkmord”. Tidigare försök att rensa landet på muslimer – som under Operation Naga Min (Operation Drakkungen) i slutet av 1970-talet – har bidragit till massflykt och att kvarvarande muslimska befolkningar har internerats i tillfälliga läger.

2014 utgjorde ett nytt försök att rensa det i huvudsak buddhistiska landet på muslimer. Under sommaren och hösten genomfördes en registreringsprocess i Arakan-delstaten i västra Burma, under vilken rohingya systematiskt nekades rätten att identifiera sig som just rohingya. Personer som vägrade att registreras som ”bengaler” internerades. Två versioner av en schematisk folkmordsplan – the Rakhine State Action Plan – läckte också ut under 2014 och blottlade militärregimens planer på att deportera icke-registrerade rohingya ut ur Burma och att fortsätta med sin ”burmaniseringspolitik”.

En karta mot demokrati som leder bakåt

2014 var en stor besvikelse för dem som hade hoppats på reformer i Burma. Ända sedan den forna generalen Khin Nyunt lanserade en sjustegs-”karta” mot ”disciplinerad demokrati” 2003 har små, små steg framåt omintetgjorts av ännu större kliv bakåt. Det senaste årets utveckling visar också att Burmas demokratiseringsprocess har barkat av på fel väg och att färden mot ökade fri- och rättigheter kommer att vara lång och snårig.

Sedan sexpartssamtalen om den nuvarande konstitutionen ställdes in och statsrepresentanter vägrar att diskutera konstitutionsändringar eller att ens garantera fysisk säkerhet och grundläggande behov till minoritetsbefolkningar i konfliktområden, är det många som nu gett upp hoppet om en uppdaterad, demokratisk konstitution 2015. Chansen att Aung San Suu Kyi, det största oppositionspartiets ledare och demokratirörelsens främsta ansikte utåt, kommer att bli Burmas nästa president är försvinnande liten. Det bästa tänkbara scenariot är istället att hon blir talman i parlamentet, men då med den kniviga uppgiften att förhandla med parlamentsledamöter från den statliga armén och, troligen, med en ny militär ledare – kanske Shwe Mann – som ny president.

Många misstror dock att parlamentsvalet verkligen kommer att hållas i höst. Sedan ett fyllnadsval ställdes in under hösten 2014 på plötsligt manér är det osäkert om det kommande valet blir av. Vissa bedömare hävdar istället att det är troligt att militärregimen kommer att intensifiera sina ansträngningar att konfiskera mark från lokalbefolkningar och göra sig själva rika på försäljningen av densamma till utländska företag. På samma sätt ryktas det om att personer i parlamentet och att ägare till storföretag gör vad de kan för att sälja av så mycket som möjligt av Burmas naturresurser, och att militären inte kommer att lämna ifrån sig den politiska makten förrän de säkerställt sin egen rikedom och amnestier från framtida brottsanklagelser.

Ett uppskjutet val tillsammans med fortsatta, och kanske till och med ökade, människorättskränkningar är möjligen lågan till ett nytt folkuppror i Burma.

Många i Burma talar om 2015 som ett år då allt står på spel. Oavsett vad som kommer att ske – om parlamentsvalet kommer att hållas eller ej, om Aung San Suu Kyi blir ny president eller om en ny general kniper den positionen, om ett rikstäckande eldupphörsavtal skrivs under eller om en enad etnisk armé tar upp vapen mot den statliga armén – så kommer 2015 att bli ett år som skrivs in i Burmas historieböcker.

Låt oss hoppas på att ett lyckligt kapitel just har börjat och att inget mer blod kommer att fläcka ned historien om Burma.

 

Angelika

 

Dela det här:
Kategorier: Asien, Burma, Civilsamhälle, Demokrati, Fred, Konflikt, Mänskliga Rättigheter, Militär/krigsmakt, Minoriteter, Naturresurser, Politik, Religion, Säkerhetspolitik, Sociala rörelser, Yttrandefrihet

Om AK

Projektledare för ett flertal demokrati-, freds-, utbildnings- och andra projekt i Burma. Människorättsaktivist och feminist med akademisk bakgrund i mänskliga rättigheter och sexualiteter. Jobbat med gräsrotsaktivister vid den thai-burmesiska gränsen och med rättigheter i Sydostasien. Har ett hjärta som klappar för Burma och ett stort intresse för SRHR- och LHBTIQ-frågor, genus, jämställdhet och kvinnors rättigheter, samt rätten till yttrandefrihet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *