Konkurrensen tuff för organisationer

De är folkets språkrör för politisk hållbarhet och humanitet – ett svårt arbete för icke-statliga organisationer när multinationella företag och ekonomiska vinster konkurrerar om beslutsfattarnas uppmärksamhet.

NGO:er utkämpar en tuff kamp mot internationella företag och ekonomisk åtro i sitt arbete att stärka och uppmärksamma folkets röster. Foto: anurag agnihotri, Flickr

NGO:er utkämpar en tuff kamp mot internationella företag och ekonomisk åtro i sitt arbete att stärka och uppmärksamma folkets röster. Foto: anurag agnihotri, Flickr

– Vi lever i en stat som arbetar emot oss.

Tumme och pekfinger drar systematiskt över den gråvita mustaschen. Han sträcker sig sedan efter chaikoppen, tar en sipp, ställer ned den på skrivbordet och fortsätter:

– Vi lever i en stat som påstår sig vara socialistisk, samtidigt som dess regleringar begränsar våra fundamentala rättigheter.

Ännu en konstpaus. Det märks att Oswald Quintal har gjort det här förut, talat om sitt arbete inom en icke-statlig organisation (NGO).

– Vår stat är en socialistisk bluff.

Han berättar om livet i den sydindiska delstaten Tamil Nadu, om de senaste decenniernas arbete med NGO:n Kudumbam (“familj” på det lokala språket tamil). Vi fortsätter tala om landets politik vilken Quintal beskriver som inhuman. Under sin tid med Kudumbam har han hunnit samla på sig många historier som visar på detta: urinvånare som tvingas flytta till förmån för mineralutvinning, införandet av genmodifierade grönsaker som kräver kemikaliebesprutning, bistånd till skogsetablering som istället används till vattenslukande monoplantager.

Oswald Quintal har, via NGO:n Kudumbam, under flera decennier arbetat för att mobilisera och stärka människor. Han anser att människor tillsammans måste agera och kräva mer humana och hållbara politiska beslut. Foto: Kudumbam

Oswald Quintal har, via NGO:n Kudumbam, under flera decennier arbetat för att mobilisera och stärka människor. Han anser att människor tillsammans måste agera och kräva mer humana och hållbara politiska beslut. Foto: Kudumbam

När skogsetableringen kommer på tal går Quintal bort till bokhyllan, letar fram två foton ur högen med papper och mappar. Det ena visar onaturligt prydliga och lätträknade rader av eucalyptus. De är enkla för resultatkontrollanterna att utvärdera och väldigt bra till virke, berättar han. Vad beslutsfattarna däremot inte förväntat sig var hur dessa vattenkrävande träd skulle komma att lämna bybornas närliggande jordbruksmarker torra och obrukbara.

Han pekar sedan på det andra fotot, etableringsförsök nummer två. När även byborna, med stöd av Kudumbam, fick delta i besluten ersattes eucalyptusplantagen med
fruktträd, buskar och bär. Idag står där en levande skog som byborna vistas i dagligen.

– Vi på Kudumbam arbetar mycket med människorna i byarna. Vi har ett kontaktnät som underlättar kommunikationen och gör det möjligt för byborna att tycka till i frågor som berör dem.

Politikerna beskrivs som ignoranta när det kommer till behoven hos de 75 procent av befolkningen som lever på landsbygden. Istället är det den övre medelklassens och multinationella företags monoplantager, privatiseringar och infrastruktur som prioriteras:

– Multinationella företag ger mycket pengar till både regeringens och oppositionens politiska kampanjer, till forskningsinstitutionerna och universiteten. Det ger dem inflytande över politiken, forskningen och studenterna.

Problematiken förtydligas när Qunital berättar om delstatens förslag att enbart låta utexaminerade jordbruksstudenter delta i jordbruksdebatten. Det skulle inte bara utesluta allmänheten, utan även NGO:er insatta i jordbruksfrågor och bönders rättigheter. Resultatet skulle då blivit en debatt där majoriteten av debattörerna hade studerat vid universitet finansierade av multinationella företag, somliga med ekonomiska intressen i jordbruksindustrin. Hade inte Kudumbam, tillsammans med andra NGO:er, informerat och lyft fram allmänhetens vilja hade förslaget godkänts och skapat en väldigt ensidig debatt.

Radi är en av alla de människor på den indiska landsbygden vars behov, enligt Oswald Quintal, inte prioriteras av politikerna. Foto: Anna Ioannou

Radi är en av alla de människor på den indiska landsbygden vars behov, enligt Oswald Quintal, inte prioriteras av politikerna. Foto: Anna Ioannou

Quintal konstaterar att det är NGO:ers viktigaste uppgift: att mobilisera människor och skapa nätverk för likasinnade där individers röster kan slås samman och bli starkare.

– Politikerna behöver bara lyssna på den stora massan, men den stora massa behöver NGO:er för att samarbeta och bli verkligt slagkraftiga. Däremot måste man förstå att en NGO inte drivs av sig själv, den är obefintlig utan människorna som väljer att engagera sig.

Dela det här:
Kategorier: Asien, Civilsamhälle, Indien, Jordbruk, Landsbygdsutveckling, Politik

Om Anna Ioannou

Studerar vid Uppsala Universitet till en politisk kandidatexamen med fokus på statskunskap och nationalekonomi. Har tidigare läst internationella relationer på SU och frilansat för bland annat Norrtälje Tidning och FUF-bladet. I framtiden vill hon kombinera samhällsintresset med att skriva.

Via Sidas praktikantprogram och Framtidsjorden ska jag praktisera i södra Indien, Tiruchirappalli, på organisationen Kudumbam. De arbetar för att ett hållbart jordbruk, barn och änkors rättigheter samt ökat samarbete mellan lokala jordbrukare.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *