Vägbygge enade grannarna i Corinto

När invånarna i Corinto, ett av Bogotás mest utsatta områden, började rusta upp en oframkomlig lerbacke började de bygga på mer än en väg. Vägbygget med organisationen Techo har stärkt sammanhållningen, motbevisat fördomar och lett till fler initiativ som ska lyfta stadsdelen.

Varje söndag bygger fyra generationer Corintobor på tegelgatan. Gatan kommer att underlätta vardagen för Corintoborna, särskilt äldre som har svårt med rörligheten. Foto: Anna Sjögren

Varje söndag bygger fyra generationer Corintobor på tegelgatan. Gatan kommer att underlätta vardagen för Corintoborna, särskilt äldre som har svårt med rörligheten. Foto: Anna Sjögren

– Det var svårt att tänka sig att den här drömmen skulle bli verklig, men nu håller den på att bli det, säger Duby Vargas där hon står på den brant sluttande vägen som går mellan husen i grannskapet Corinto utanför Bogotá.

Drömmen hon pratar om är gatan hon står på. Det som i november var en brant, hal lerbacke håller nu på att förvandlas till en stadig tegelgata. Det är hon och 40 andra familjer som bor längs vägen som bygger gatan ner till det lilla närcentret några minuter bort, där affärer, skola och kollektivtrafik till centrala Bogotá, finns.

– Det var svårt att ta sig upp och ner här, särskilt när det hade regnat, då halkade vi bara omkring, säger Duby och berättar att många äldre sällan gick ut på grund av den dåliga vägen.

Drömmen om en väg började för två år sedan. Efter upprepade samtal med kommunledningen i Soacha (som Corinto tillhör) gick man till slut med på att ge de boende 7000 tegelstenar. Sand och cement för att lägga grunden och bygga vägen fick de boende stå för själva.

– Vi räknade ut att byggmaterialet skulle kosta varje hushåll 40 000 pesos och sen gick vi runt och knackade dörr. Många har inte så mycket pengar utan har fått ta det på avbetalning, berättar Duby kisande i januarisolen.

När det regnar blir vägen hal och svår att ta sig upp och ner för. I en stad som Bogotá, med omkring 175 regndagar per år, händer det väldigt ofta. "Stödet från Techo och volontärerna har betytt jättemycket", säger Duby Vargas. Foto: Anna Sjögren

När det regnar blir vägen hal och svår att ta sig upp och ner för. I en stad som Bogotá, med omkring 175 regndagar per år, händer det väldigt ofta. ”Stödet från Techo och volontärerna har betytt jättemycket”, säger Duby Vargas. Foto: Anna Sjögren

Corinto ligger på 2800 meters höjd, i ett av Bogotás mest utsatta områden: El Alto de Cazuca. Härifrån tar det ungefär en och en halv timme till den colombianska huvudstadens centrum, där många av invånarna jobbar. Många är daglönearbetare och jobbar som hushållerskor, städare eller recicladores som går igenom avfall och sorterar ut material som de säljer till återvinningsföretag. I bästa fall ligger deras inkomst kring minimilönen, 640 000 pesos per månad (cirka 2500 svenska kronor), men ofta mindre än så eftersom ytterst få har heltidsjobb.

Corinto är ett av nitton områden i Bogotá som organisationen Techo har identifierat som särskilt utsatta. Organisationen har projekt i sju av dessa och sedan augusti samarbetar de med Corinto.

– I vissa områden är kommunen närvarande, men många områden är inte erkända av dem och utesluts i princip ur samhället genom att de till exempel saknar el och daglig tillgång till vatten. Vi på Techo tar kontakt med boende för att se hur vi kan stötta. I de allra fattigaste delarna bygger vi hus, i andra fall stödjer vi infrastruktursatsningar, kultur eller ordnar utbildningar som ökar chanserna till jobb, säger Diana Navarrete på Techo.

Till Corinto kommer varje söndag ett tiotal volontärer för att hjälpa till med bygget av vägen och Techo har gått in med pengar till rännstenar. Man har också byggt ett hus där man inrättat ett bibliotek, har möten och håller i workshops. Idag är det en drömverkstad för barnen och volontären Natalia Celis, 17, hjälper femårige Juan David att klippa ut bilder till sitt kollage. Natalia bor i norra Bogotá, i ett av stadens rikare områden.

Till Corinto kommer varje söndag ett tiotal volontärer för att hjälpa till med bygget av vägen och Techo har gått in med pengar till rännstenar. Man har också byggt ett hus där man inrättat ett bibliotek, har möten och håller i workshops. Foto: Anna Sjögren

Till Corinto kommer varje söndag ett tiotal volontärer för att hjälpa till med bygget av vägen och Techo har gått in med pengar till rännstenar. Man har också byggt ett hus där man inrättat ett bibliotek, har möten och håller i workshops. Foto: Anna Sjögren

– Bogotá är en stad med stora klyftor. Folk har fördomar om människor i fattiga områden. Många tror att recicladores är kriminella och undviker dem när de går förbi på gatan. Att lära känna människor här och se deras vardag har förändrat mig och jag försöker föra vidare medvetenheten. Så kan klyftorna och fördomarna minska.

Duby och en väninna förklarar hur fördomar om stadsdelen och dess invånare förstör.

– Min son vill bli polis. De kom hit för att intervjua honom och det gick jättebra, men i slutet sa de att han inte kunde bli antagen – för att han bor här. Min dotter som är sjuksköterska flyttade härifrån för att få jobb.

Att en dokumentär om kriminalitet och våld i området kom ut för några år sedan gjorde inte saken bättre. Väninnorna önskar att medier berättar om de bra saker som händer i området, inte bara om fattigdom och kriminalitet. För vägbygget har inspirerat till fler förbättringsprojekt. Ett kvarter upp har några börjat planera en ny väg och snart ska vattenledningar dras hit. Med Techo har man börjat planera ett kulturhus.

– Våra barn och ungdomar behöver en plats för att göra meningsfulla saker och vi damer vill ha en plats där vi kan röra på fläsket, säger Duby och skrattar.

En fungerande infrastruktur och mötesplatser är sådant som många kan förvänta sig av sin kommun. Men hit kommer politikerna sällan, och Corintoborna har slutat vänta.

– Då får de nog vänta länge, säger grannen Eder Arroyo lite krasst, där han står och sopar ett trappsteg.

Duby är ändå positiv.

– Vägbygget har gjort oss till bättre grannar. Tidigare kände vi inte varandra, nu hälsar vi och pratar när vi ses på vägen. Nu vill jag se mitt grannskap blomstra ännu mer.

Dela det här:
Kategorier: Civilsamhälle, Colombia, Fattigdom, Latinamerika, Politik, Sociala rörelser

Om Anna Sjögren

Jag är journalist som till vardags jobbar som reporter på en lokaltidning i Stockholm. Under hösten har jag tagit tjänstledigt för att tillbringa hösten i Bogotá, Colombia på grund av kärlek. Jag är särskilt intresserad av genus, social rättvisa och yttrandefrihet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *