Vilsen och sökande på FAO

Efter gymnasiet reste jag ut i världen för att leta efter något. Äventyr. Nya människor. Nya platser. Men något fattades fortfarande, så jag bestämde mig för att börja plugga. En utbildning kanske skulle kunna hjälpa mig hitta det jag sökte? När jag fick möjlighet att göra praktik på Sveriges permanenta representation till FAO, FN:s livsmedel och jordbruksorgan, tvekade jag inte att tacka ja.

På FAO jobbar medlemsländerna för en värld utan hunger. Foto: US Mission to the United Nations Agencies in Rome

På FAO jobbar medlemsländerna för en värld utan hunger. Foto: US Mission to the United Nations Agencies in Rome, Flickr

Nu har två månader gått. Första månaden var förvirringens och förkortningarnas månad. Min kalender var full av möten som beskrevs i stil med ”CFS ERG OEWG MYPOW”. Nu slänger jag mig själv med förkortningarna som om jag inte har gjort något annat. Nu handlar det snarare om att också försöka förstå verkligheten bakom dessa förkortningar. Vad ska FAO fokusera sitt arbete på? Hur ska budgeten se ut? Detta är frågor bestäms gemensamt av medlemsländerna. Det är ett politiskt skådespel där förhandlingar och kompromisser spelar stor roll, och strategin kring förhandlingarna är avgörande. Trots de många artighetsfraserna gäller det att läsa mellan raderna för att förstå vad som verkligen sägs.

Att vara på FAO är nästan som att vara på universitetet – ganska abstrakt. Representanter från medlemsländerna sitter i arbetsgrupper och diskuterar viktiga frågor. Sedan hjälps de åt att sammanfatta diskussionerna. Det är precis som ett förseminarium där man går igenom seminariefrågorna och i förväg funderar på hur diskussionen kan komma att utveckla sig. Eventuellt förbereder man ett anförande som man sedan läser upp vid ett nytt möte. Den stora skillnaden är att när dessa representanter pratar budget och innehåll så är det på riktigt. Ett riktigt program, riktiga pengar.

Och jag, hittar jag det jag letar efter på FAO? – Det återstår att se, men en sak är säker: med många nya vänner och erfarenheter kommer jag om inte annat vara redo för att fortsätta leta.

Krönikör Angelica Johansson, Foto: Privat

Krönikör Angelica Johansson, Foto: Privat

Dela det här:
Kategorier: Europa, Fattigdom, Italien, Jordbruk, Landsbygdsutveckling

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *